”Det är inte en dokumentär om Spotify”

Under de senaste dagarna har tv-serien "The Playlist" rusat upp för att bli en av de mest streamade på svenska Netflix. Nyfikenheten är hög när den okända historien om Spotify - delvis baserat på boken "Spotify inifrån" - skildras i sex avsnitt och från sex olika perspektiv.

 

MovieZine träffade skådespelarna bakom kodaren Andreas Ehn och entreprenören Martin Lorentzon för att höra hur de valde att tolka sina karaktärer, och varför serien ska ses som underhållning snarare än en dokumentär.

 

 

Joel: Jag spelar ”karaktären” Andreas Ehn. Det är förhöjt och dramatiserat på vissa platser. Andreas har varit väldigt behjälplig under researchstadiet. Han bor i Singapore så vi har inte kunnat träffas, det var corona då. Flera av dem har gjort offentliga uttalandet som man kan studera. Jag är väldigt glad att ha fått spela Andreas. Vi är så otroliga lika och har mycket gemensamt.

 

Christian: Karaktären Martin Lorentzon stack ut för mig när jag läste manus och jag är glad att den rollfiguren hamnade i mitt knä. Att utgå från boken och teamets research, var väldigt fängslande. Och att skapa den här karaktären Martin som är en otroligt driven entreprenör med en liten gnutta galenskap. En otroligt kompetent och innovativ man. Men hur tar vi oss över gränser? Behöver vi vara gränslösa för att ta oss över vissa barriärer? Kanske. Han har ett otroligt förtroende för både produkten Spotify och sitt team.

 

 

Joel: Andreas och Martin är helt olika. Men de har en ambition. Andreas är ideologiskt driven. Han tror på att musik ska vara gratis. Kulturen ska vara fri. Källkoden ska vara öppen. Han tror på att sammanföra människor. År 2004 var det ett helt unikt perspektiv. Man hade ingen aning om att man skulle kunna se vad Kim Kardashian äter till lunch. Att du skulle kunna lyssna på asiatisk musik som släpptes i morse när du är ute och springer. Det fanns överhuvudtaget inte. Men vissa människor såg det. Andreas var en av dem.

 

Christian: De hade en gemensam dröm om något många tyckte var befängt och galet. Men det är saker vi tar för givet nu, att vi kan lyssna på musik på telefonerna. Att vi går runt med appar, podcasts, Youtube, och allting som streamas. ”Strömningsklienter” som de säger i serien. Vem säger ”strömningsklienter” idag? Men jo, det gjorde man på den tiden (skratt).

 

 

 

Christian: Det är därför det finns sex olika perspektiv, man får dra den slutsatsen själv. Det är så man skapar underhållning. Vi lämnar också till betraktaren att göra sin egen tolkning.

 

Joel: Det är inte en dokumentärfilm. Serien är baserad på mycket research och intervjuer med många olika personer. Och vi fick höra ganska tidigt att när de bestämde sig för att berätta den här historien, så insåg de fort att det här blir svårt att få ihop. Folk berättar så olika saker. Då berättar vi ur de här fiktiva karaktärernas perspektiv. Vissa av sakerna har hänt och finns dokumenterade, men hur exakt de hände är upp till tolkning.

 

 

 

Joel: Det har vi pratat en del om med regissören. Hur avslutar man en historia med så många perspektiv? Alla karaktärer försvann iväg, det knyts inte ihop på riktigt som det gör i sagor. Ett sätt jag tyckte var ballt är att man kommer tillbaka till karaktärerna och vad som gör dem mänskliga i det långa loppet. Det berättar vi genomen inblick i framtiden. Det här skulle kunna hända. Vissa saker hoppas vi ska hända, vissa saker hoppas vi verkligen inte ska hända.

 

Christian: Det är också en homage till tekniken film. Vad är underhållning? P-O (regissören) sa det ofta när vi jobbade: ”It’s entertainment”. Det var skönt att höra det. När man jobbar med ett projekt som är så pass rikt, och det finns mycket man vill berätta.

 

Joel: De första fem avsnitten är en flört med tittarens fantasi. Du får bestämma själv: vem av de här karaktärerna tror du mest på? Och så får du koppla samman det med din världsbild. Och på samma sätt som det är en flört så är sista avsnittet en rak invit till fantasin.

 

 

 

Joel: ”Gåsmamman” släppte nyss sina sista avsnitt. Nu släpps ”The Playlist”, och den 28 oktober är jag med i skräckfilmen ”Feed”. Vill man se en fredags-popcornrysare så tror jag den kan vara jäkligt underhållande. Vi är ett gäng ungdomar som åker ut på glamping och så börjar det hända grejer.

 

Christian: Den 3 november har filmen ”Stromboli” premiär på biografer i Holland men även på
Netflix. Det är en internationell dramaproduktion. Sen till jul släpps romantiska komedin ”Tack för senast” som Ella Lemhagen skrivit och Moa Gammel regisserar.