För bara ett par konsolgenerationer sedan var kooperativt soffspelande något vi tog som en självklarhet. Att spela tillsammans med en kompis, på delad skärm sida vid sida, var något vi antog alltid skulle finnas där.
Idag ser landskapet helt annorlunda ut. Soffgnabbet har bytts ut mot svordomar via headset och även om spelande rent generellt blivit mer socialt, är förekomsten av bra lokala multiplayerspel på delad skärm förbluffande få.
En man som vill förändra detta är filmregissören Josef Fares. Med ”A Way Out”, det andra spelet som han är med och producerar, vill Fares locka till sig den publik som saknar tighta samarbetslägen. Faktum är att spelet inte går att spela på annat vis än just med en andra spelare.
Storyn kretsar kring de båda fångarna Leo och Vincent. De har vitt skilda personligheter och bakgrunden men finner varandra efter en våldsam incident inne på fängelset. Dessutom kommer de fram till att de har en gemensam fiende att hämnas på. En plan i bästa ”Prison Break”-anda skissas fram och bara några timmar in i spelet är vi på fri fot.
Det ska sägas att även om ”A Way Out” är byggt för soffspelande så går det att spela det med en vän online. Josef Fares studio Hazelight har dessutom gjort det väldigt enkelt att spela tillsammans – det räcker nämligen att en spelare äger det, vilket i mina ögon både är generöst och riktigt trevligt. För min del så spelade jag ”A Way Out” hemma i soffan tillsammans med min flickvän. Hon är vanligtvis ingen gamer, men efter att ha sålt in spelet som ett slags interaktivt ”Prison Break”, var hon med på noterna och sugen på att testa.
Och ”A Way Out” är riktigt roligt att spela tillsammans. Tröskeln med endast flerspelarläge kan kännas hög, men när man väl sitter där tillsammans och nyss klarat av en hetsig bilbana, så är det svårt att inte gilla det. Hazelight laborerar även med olika typer av spelmekanik vilket gör att ”A Way Out” aldrig blir trist eller repetitivt. Det kan förvisso också bero på att storyn är ganska kort. För oss tog det drygt 7 timmar innan eftertexterna rullade men för min del gör det faktiskt inget. Vissa spel mår bra av en något kortare spellängd med tight historieberättande.
Däremot känns ”A Way Out” en aning för lätt, något både jag och flickvännen är rörande överens om. Det finns gott om pussel att lösa men känslan är att Hazelight håller en i handen lite för ofta och lite för mycket. I en sekvens ska man exempelvis stjäla lakan och en tvättlåda. Här måste den andra spelaren uppehålla vakten, något som inte kräver mer än att man trycker på ett par knappar. Kontrollen är heller inte mycket att hänga i granen – funktionen för att ducka bråkar jämt och ständigt och karaktären vi styr känns stundtals ganska klumpig.
Men där ”A Way Out” tappar i utmaning vinner det i charm och filmisk känsla. Det märks att Josef Fares är regissör i grund och botten och spelets mellansekvenser är både spännande och snyggt regisserade. Jag gillar även huvudpersonerna Leo och Vincent som är två riktigt välspelade karaktärer. Förstnämnda kan vi tacka Fares Fares för som gör ett utomordentligt bra jobb.
Letar du efter ett mysigt spel att lira tillsammans med din partner eller en god vän i soffan, är ”A Way Out” att rekommendera. Det är en ny indiepärla från en regissör som än en gång visat att film och spel har mer gemensamt än vad man kan tro.
"A Way Out"
Genre: Actionäventyr
Utvecklare: Hazelight
Utgivare: EA
Format: Playstation 4, Xbox One, Windows
Släpps: 23 mars 2018
Pris: 299 kronor
Genre: Actionäventyr
Utvecklare: Hazelight
Utgivare: EA
Format: Playstation 4, Xbox One, Windows
Släpps: 23 mars 2018
Pris: 299 kronor
