Recension: ”Assassin’s Creed Mirage” har inte mycket nytt att komma med

Det finns ytterst få tv-spel som lyckas slita iväg mig från film- och tv-tittande. Men "Assassin's Creed" har varit en trogen kompanjon genom åren, och vid sidan av "Tomb Raider" och "GTA" en franchise jag alltid gärna återvänder till.

 

Det gör inget att upplägget är sig likt från spel till spel, kanske är det just den trygga och välbekanta känslan som är en anledning till framgången. "Assassin's Creed" släpper nu sitt 13:e spel på 16 år och har blivit Ubisofts mest framgångsrika titel. Det pratas om 155 miljoner sålda spel genom åren.

 

Vissa har varit riktigt bra, andra lättglömda, och det verkar hänga mycket på personlig smak och tycke för respektive tema. Att få upptäcka nya exotiska miljöer och lära känna gamla kulturer är ju en annan tjusning med "Assassin's Creed". Blodiga strider kryddas med spännande historiska fakta - "Mirage" är inget undantag.

 

 

 

"Mirage" tar oss till 800-talets Bagdad, som på sin tid var världens största och mest moderna stad. Här samlades såväl filosofer som forskare och handelsmän. Och en och annan gatutjuv.

 

Vår antihjälte Basim introducerades redan som en karaktär i det förra spelet, vikingaäventyret "Assassin's Creed Valhalla", som kronologiskt sett utspelar sig tolv år senare. Här får vi ta del av hans historia om hur en vanlig småtjuv så småningom blir en Master Assassin, och folkets beskyddare i en tid präglad av en blomstrande utveckling, men också av oro, maktspel och korruption.

 

Hela den livfulla staden och dess omringande ökenlandskap är din spelplats. För att avancera framåt letar du uppdrag som låter Basim vässa sin detektivförmåga och sina stridsfärdigheter. Ofta går det ut på att ta reda på vilka ljusskygga typer som styr Bagdad från skuggorna, och utpressar handelsmän eller handlar med slavar. Spåren leder Basim till en rad högt uppsatta män vars identitet du behöver avslöja - innan ett välplacerat dolkhugg gör gatorna en aning säkrare.

 

 

 

Jag har länge varit ett fan av de här spelen, och känner mig genast hemma när jag smyger runt bland beväpnade vakter, kastar mig ut från de högsta tornen eller skickar upp örnen för att reka.

 

Vill man kasta sig in i våldsam action eller föredrar avkoppling är det upp till spelaren. Ibland vill man bara hoppa på sin kamel och rida iväg till den mest avlägsna punkten på kartan för att upptäcka nya platser. Andra gånger betar jag pliktskyldigt av mina uppdrag och njuter av tillfredsställelsen av att se maktens män falla.

 

Lika lätt (och kul) är det nog för en oinsatt spelare att komma in i ett "Assassin's Creed"-spel, föreställer jag mig. Spelet förklarar vad man behöver veta men lämnar också mycket frihet för dig som vill utforska världen i egen takt.

 

Vad som skiljer "Assassin's Creed Mirage" från de senaste tre spelen har varit en uttalad ambition att göra den här ibland öppna världen lite mindre, och mer fokuserad. Det känns inte längre som något enormt tidsödande projekt att låsa upp varje mörk del av kartan. Vi slipper också den överväldigande mängden av val eller vapen som präglat några av de tidigare spelen. Skönt.

 

 

 

Ändå känner jag mig inte lika lockad av att spendera för många timmar i de här miljöerna. Inte efter de tre senaste spelen, som varit magnifika äventyr i forntida Egypten, antikens Grekland och i ett vikingahärjat England. Fantastiska tidstjuvar alla tre, med fascinerande epoker och välskrivna karaktärer. Den här gången avtar spelglädjen snabbt och... det börjar kännas rätt upprepande.

 

Vid en jämförelse är staden Bagdad med omnejd inte lika varierad och visuellt tilltalande, och Basim är en rätt platt huvudperson. Jag tycker inte heller att "Assassin's Creed" som spelserie har utvecklats alls sedan 2017, då "Origins" gav spelserien en fräsch nystart. Känslan och looken är densamma nu som för sex år sedan. Grafiken påminner om ett spel till en äldre konsol, och störiga buggar gör min annars så smidige lönnmördare svårstyrd - speciellt när det gäller att fäkta eller fly vid en plötslig attack av ilskna vakter.

 

Hade "Mirage" kommit några år tidigare så hade man kanske blundat för sådana brister, men som sagt - efter tre storslagna spel känns denna som en parentes. Du kan skippa den här - och har du missat exempelvis "Origins" eller "Valhalla" så rekommenderar jag istället att leta upp någon av de billigare och mer överlägsna föregångarna.

 

 

 

Genre: Action/äventyr
Utvecklare: Ubisoft Bordeaux
Utgivare: Ubisoft
Format: Playstation 4, Playstation 5, Xbox Series X/S, PC
Släpps: 5 oktober 2023
Pris: Från 479 kronor