Recension: "Far Cry 5" känns fräscht men mycket är sig likt

För många är ”Far Cry” synonymt med stora öppna världar späckade av utfyllande sidouppdrag och radiotorn. Serien har 14 år på nacken och har, förutom spinoff-titlar som Far Cry: Blood Dragon och Far Cry: Primal, inte utvecklats nämnvärt under åren som gått. ”Far Cry” är lite som de öppna spelvärldarnas svar på McDonalds – man vet vad man får, man blir mätt och nöjd för stunden, men det har aldrig stuckit ut på något vis. En helt okej serie, helt enkelt.

 

Med ”Far Cry 5” hoppas Ubisoft ändra på det. Mycket är sig likt – vi kastas in i en öppen värld full av möjligheter, men samtidigt har utgivaren fokuserat än mer på utforskande. Istället för att låsa upp delar av världen genom att klättra upp i radiotorn, som tidigare nämnt, gäller det att resa runt, se sig omkring och på så vis få ett grepp om den gigantiska spelvärlden.

 

När ”Far Cry 5” utannonserades blev spelet en del av den politiska diskussionen. Vi var fem månader in i Donald Trumps första mandatperiod som president, och då spelet utspelas i USA, med religiösa galningar som fiender, var det många som drog slutsatsen att Ubisoft ville dra politiska poänger och utgivaren fick en stor slev med kritik. Ubisoft å sin sida menade att fallet inte var så – något vi får förmoda är sant då ett spel i denna skala tar många år att utveckla.

 

 

”Far Cry 5” tar avstamp i den amerikanska delstaten Montana och specifikt delen Hope County – ett område som tagits över av den kristna sekten The Seeds. The Seeds ledare, Joseph Seed (även känd som ”The Father”), har tillsammans med sina syskon Jacob, John och Faith, lyckats hjärntvätta en stor del av befolkningen och bildat en religiös diktatur kallad Eden’s Gate. De som vägrar följa Seed-familjen stämplas som syndare och måste döden dö.

 

I rollen som polis åker jag till Hope County för att arrestera The Father, bringa ordning i countyn och befria invånarna från religiöst förtryck. Men något går snett och innan jag vet ordet av, är min karaktär hett byte för Seeds-sekten och behöver samla allierade för att göra motstånd.

 

Jag nämnde tidigare i recensionen att ”Far Cry” varit ett föremål för kritik då serien inte vågat ”titta utanför boxen”. Så är fallet också med ”Far Cry 5” även om Ubisoft denna gång verkligen ansträngt sig för att ge oss en något annorlunda upplevelse. Fokus är som sagt mer lagt åt egen utforskning, vilket känns befriande, och jag älskar verkligen känslan av att vandra runt i Montanas skogar och bara titta mig omkring. Om det är något Ubisoft är experter på så är det miljödesign och här briljerar ”Far Cry 5”.

 

 

Ubisoft är heller inte sena med att driva med sig själva. Tidigt in i spelet får jag klättra upp i ett radiotorn för att fixa kommunikationen mellan den ö jag startar på och den övriga världen. I samband med detta berättar min ledsagare att jag ”inte ska tvingas klättra upp i en massa torn”. Klockrent!

 

I övrigt är mycket sig likt. Hope County är en gigantisk sandlåda öppen för mig att göra vad jag vill med. Det går så klart att till punkt och pricka följa huvudstoryn, vilken är runt 25 timmar långt, men det går även att leka vid sidan av – exempelvis ägna sig åt fiske, yra runt på vallmofält och bli hög, och rädda all gisslan som finns utspridd i världen. Jag har även möjlighet att låsa upp ”perks” som ger mig nya förmågor att använda i Hope County. Vad sägs som att kunna glidflyga ut för ett stup eller bli expert på att laga trasiga maskiner?

 

Storymässigt känner jag dock att Ubisoft tappar bort sig själva. Premissen med religiöst förtryck och en county ockuperad av en sekt som vill straffa alla ”syndare” slarvas bort titt som tätt. Istället för att gå på djupet med varför religionen gått så snett som den gjort i Hope County, framstår invånarna istället som hjärndöda monster vars syfte enbart är att agera kanonmat. Här hade jag önskat att Ubisoft vågade mer och implementerat mer samhällskritik, men å andra sidan är detta en högbudgettitel som eventuellt hade kunnat ta stryk i försäljning om bolaget tagit alldeles för mycket ställning.

 

 

Vad som däremot är trevligt är att kampanjen kan spelas tillsammans med en vän över nätet. Jag spenderade massvis med timmar just i co-op-läget och måste säga att spelet får ett rejält lyft just här. Det är helt enkelt bra mycket roligare att uppleva Hope County tillsammans då den öppna världen bjuder in till många tokiga äventyr. Tråkigt nog måste den spelare som bjuds in till en session spela om hela rubbet igen när den spelar på egen hand. Troligtvis är det svårt att lösa rent tekniskt, då man tenderar att ha gjort olika uppdrag i enspelarläget, men på något vis borde detta kunna synkroniseras tycker jag.

 

”Far Cry 5” känns fräscht på många sätt samtidigt som mycket är sig likt. De som spelat tidigare delar kommer definitivt känna igen sig i upplägget, och för de som är nya till serien finns här massvis med saker att uppleva. Hope County och Montana är en spännande setting med mörka skogar, djupa berg och vida fält. Med den femte delen har Ubisoft gjort mycket rätt – även om det finns en del att putsa till inför en potentiell sjätte del. Och en sådan lär komma, tids nog.

 

 

"Far Cry 5"
Genre: Action i öppen värld
Utvecklare: Ubisoft Montreal, Ubisoft Toronto
Utgivare: Ubisoft
Format: Playstation 4, Xbox One, Windows
Släpps: 27 mars 2018
Pris: 599 kronor