Recension: "Final Fantasy VII Remake" får mig att tappa hakan

För många här i väst var ”Final Fantasy VII” från 1997 deras första möte med de japanska rollspelen och en ögonöppnare att spel faktiskt kan leverera minst lika bra berättelser som andra medier. Över tjugo år senare bevisar Square Enix att historien om Cloud, Barret, Tifa och Aerith i den dystra industristaden Midgar håller än idag och fungerar för både nya och gamla fans. 

 

 

 

"Final Fantasy VII Remake" handlar om den tidigare elitsoldaten Cloud Strife och motståndsgruppen Avalanche, som kämpar mot det lömska företaget Shinra som sakta men säkert tömmer planeten på dess energi. På vägen träffar de blomhandlaren Aerith, som av en mystisk anledning verkar väldigt eftertraktad av den ondskefulla organisationen. 

 

För den som följt utvecklingen av ”Final Fantasy VII Remake” är det inget nytt att det spelet du köper i butiken inte förtäljer hela den berättelsen som originalet hade. Istället är det här en fördjupad och utökad tolkning av de inledande timmarna i staden Midgar, som kommer att återupptas i senare spel. I originalet tar den här delen av handlingen kanske fem-sex timmar att spela ut, men här har de expanderat världen, karaktärerna och berättelsen så mycket det bara går.

 

På förhand var jag orolig över att det skulle kännas som en onaturlig och utdragen uppstyckning, men som tur var hade jag ganska fel. Spelet levererar nämligen en tolkning av den klassiska berättelsen som både lyckas kittla de nostalgiska strängarna och överraska ett mångårigt fan som jag. 

 

 

Staden Midgar känns som en riktig plats, med oerhört detaljrika omgivningar som myllrar av liv från både invånare och otäcka monster. Att få utforska platserna som tidigare bara var en stel bakgrund är inget annat än fantastiskt.

 

Många gånger har Square Enix lyckats förankra de kritiska ögonblicken i berättelsen i en större helhet, så att den känns ännu tajtare än tidigare. Framförallt får vi lära känna de fyra hjältarna och några andra sidokaraktärer väldigt nära. Cloud, Barret, Tifa och Aerith är väldigt träffsäkert tolkade, samtidigt som jag får ett mycket starkare band till dem och deras personliga resor. 

 

 

Ibland kan det dock bli lite för mycket på en gång och de riskerar att vaska röda trådar som ska komma långt senare i handlingen. Till exempel förekommer skurken Sephiroth lite för mycket så här tidigt i handlingen för min smak, men samtidigt förstår jag varför de vill utnyttja den så pass ikoniska karaktären redan nu. Ibland undrar jag även om nya spelare kommer hänga med i allt som sägs och händer på skärmen. 

 

En del nya sekvenser känns ibland som utfyllnad, även om de oftast utvidgar världen. När utvecklarna pratade om att fördjupa berättelsen, föreställde jag mig inte ett uppdrag där man ska sälja vattenfilter eller jaga en katt. 

 

Sidouppdragen är dessutom väldigt standard, då de ofta handlar om att besegra en viss typ av fiende eller hitta ett specifikt föremål. De skapligt tråkigt designade karaktärerna man möter under uppdragen och dess oinspirerade innehåll blir något av en kontrast mot den annars så påkostade produkten.

 

Däremot är aldrig sidouppdragen särskilt många, dyker oftast upp vid väl valda tillfällen och känns aldrig påtvingade. Istället fungerar de ofta som ett bra sätt att expandera världen.

 

 

 

Striderna i originalet var på klassiskt Final Fantasy-manér turordningsbaserade. Den här gången är det mycket mer actionpackat och väldigt underhållande. Även om de är relativt simpla, döljer sig ett djup bakom allt det flashiga.

 

För att kunna besegra dina fiender räcker det sällan att hamra på knapparna, utan det krävs oftast en viss strategi. När du har attackerat tillräckligt länge fylls en mätare, som låter dig använda magier eller specialattacker som förhoppningsvis får dem att vackla, vilket gör de mycket lättare att klå.

 

Jag uppskattar verkligen att man behöver tänka, även om det är väldigt rappt. Dessutom kan den som tycker att det går lite för snabbt spela på ”classic mode”, som gör att alla vanliga attacker sker automatiskt.

 

 

Framförallt är striderna mot bossarna makalöst bombastiska i sin presentation och får mig många gånger att tappa hakan. När den första klassiska bossen mot en röd robotskorpion förvandlats till ett fyrverkeri i flera faser med explosioner, häftiga sekvenser och vändningar kan du tänka dig vad resten av spelet levererar.

 

 

Rent tekniskt är "Final Fantasy VII Remake" något av det snyggaste jag sett snurra på en Playstation 4. Striderna är okristligt fartfyllda och fulla med flådiga effekter, karaktärerna känns som riktiga människor med sina detaljrika och uttrycksfulla ansikten och Midgar är mer levande än någonsin. Det ser kanske inte exakt ut som fansen föreställde sig i sina huvuden utifrån den primitiva grafiken som syntes på tv-skärmen då, men det är helt klart en värdig tolkning. En del texturer i miljöerna är bristfälliga, men det är inget som förstör helhetsupplevelsen. 

 

 

Musiken i "Final Fantasy"-serien har alltid varit viktig och för många är de ikoniska låtarna från sjuan de allra bästa. I remaken har de gjort mer än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig, då nästan varje låt från originalet är respektabelt tolkade samtidigt som det finns många nya spår som imponerar. Dessutom anpassar sig musiken till vad som händer på skärmen och byts till en fartfylldare version så fort en strid drar igång, väldigt sömlöst. Även röstskådespelarna presterar bra, även om de ibland spelar över.

 

 

"Final Fantasy VII Remake" är mer än vad jag någonsin kunde förvänta mig. När jag spelar fylls jag av både nostalgi, spelglädje och spänning då det är ett äventyr som jag känner igen samtidigt som jag hela tiden blir tagen på sängen av alla nya sekvenser och ingående tolkningar av klassiska scener. 

 

Efter att eftertexterna rullat börjar väntan på nästa del, som vi i dagsläget inte vet något om eller när det är tänkt att släppas. Även om det ibland är en utdragen version av de fem inledande timmarna från originalet, skulle jag aldrig önska något annat än det vi faktiskt fick. "Final Fantasy VII Remake" både är och är inte originalet på samma gång, vilket bara är bra. Nu är det ett spel som både gamla och nya fans kan uppskatta. 

 

 

"Final Fantasy VII Remake"
Genre: Rollspel, Action
Utvecklare: Square Enix
Utgivare: Square Enix
Format: Playstation 4
Släpps: 10 april
Pris: 599 kr