Recension: "Little Nightmares 2" - ett ruggigt bra skräckspel

Spelet “Little Nightmares” har blivit en riktig storfavorit hos många (mig själv inkluderad) och nu har det äntligen blivit dags att få sätta tänderna i uppföljaren.

 

 

“Little Nightmares 2” tar sin början då min karaktär (pojken Mono) vaknar upp ensam mitt ute i skogen. Dessvärre är inte detta startskottet på en rogivande skogspromenad med fågelkvitter och frisk luft. Den här skogen är mörk, deppig och framför allt extremt farlig att vistas i för små barn. Monos väg korsas i sinom tid av ett hus, och jag har inget annat val än att traska in.

 

‣ Beställ "Little Nightmares 2" för 349 kr

 

 

Nere i källaren möts Mono flickan Six för första gången (huvudkaraktären från det första spelet). Jag hjälper henne att fly och från den stunden är det vi två mot världen. Six är inte en spelbar karaktär i “Little Nightmares 2” utan “hänger bara med” medan jag utforskar. Hon kan dock assistera mig i vissa moment. Hon hjälper mig med tunga lyft, att nå saker och att ta emot mig då det behövs. 

 

Vad Mono och Six tvingas tampas mot där ute i skogen låter jag vara osagt, men så småningom kommer de båda barnen lämna växtligheten bakom sig och tar sig till en stad. Och ja, du gissade rätt. Det är minst lika mörkt och deppigt här. Allting är grått, smutsigt och trasigt. Allt förutom klädesplaggen som ligger prydligt utplacerade på bänkar och stolar då vill säga. Det ser nästan ut som att människor har försvunnit i tomma intet, men att deras kläder har lämnats kvar på den plats som de senast befann sig på. Skumt.

 

Dessutom kryllar staden av skruttiga tv-apparater. Jag ser dem överallt (på både logiska och extremt ologiska ställen) och vid ett flertal av dem står det...personer? som stirrar på det svartvita bruset med intensiv blick, utan att röra sig en enda millimeter. Inget hot för Mono och Six med andra ord. Eller?

 

 

 

Precis som i det första spelet bjuder “Little Nightmares 2” på en unik och helt fantastisk atmosfär. Miljöerna är både vackra och extremt mörka på en och samma gång. I det första spelet växlade omgivningen från att vara väldigt mörk och läbbig, till någonting som åtminstone var en liten gnutta ljust och färgglatt. Visst, känslan av obehag fanns alltid där, men den var mer eller mindre påtaglig till och från.

 

I “Little Nightmares 2” har Tarsier Studios vridit upp obehagskänslan rejält. Tillfällena är få då jag känner att jag inte befinner mig i någon direkt fara, och vart jag än går blir jag påmind om att saker och ting inte står rätt till. Rädslan för att bli upptäckt av någon (eller snarare något) är också ständigt närvarande.  Tack och lov har “Little Nightmares 2” fått ett uppskattat tillägg. Till skillnad från det första spelet har jag nu möjligheten att försvara mig mot fiender (till viss del åtminstone).  

 

 

Yxor, slevar och hammare går att finna lite varstans i spelet. Tyvärr är dessa vapen både tunga och otympliga för en liten pojke som Mono. Det tar lite tid för honom att samla styrka nog för att kunna svinga dem mot sin angripare. Han kan heller inte släpa med sig dem särskilt långa sträckor då diverse hinder sätter stopp. Detta betyder att vapen inte alltid är räddningen för Mono och Six. Ibland är den enda lösningen att lägga benen på ryggen och fly för livet. 

 

Jag uppskattar verkligen att det är så. För även om jag gillar att jag numera har möjligheten att försvara mig då och då, vill jag inte förlora den obekväma känslan av maktlöshet som jag ofta kände när jag spelade det första Little Nightmares-spelet. Att vara så liten och försvarslös i en stor, stygg värld var en av dom sakerna som gjorde att jag föll pladask för det första spelet. 

 

 

 

Många skräckspel (och skräckfilmer också för den delen) brukar ofta krylla av “jump scares”. Hastiga rörelser och pulshöjande ljudeffekter som ska skrämma slag på spelaren/tittaren. Det är effektivt, men också ganska tunt och förutsägbart. För det är lätt att skrämma någon. Väldigt lätt till och med. Om någonting hoppar fram och överraskar dig, samtidigt som musik börjar dåna från skärmen kommer du att bli rädd. Sen om det är en köttätande demonclown eller en katt som dyker upp har egentligen inte så stor betydelse. Rädd blir du oavsett.

 

I “Little Nightmares 2” däremot blir du sällan överraskad. Du har oftast stenkoll på vart din fiende befinner sig och vad du har att vänta om du inte spelar dina kort rätt. Skaparna har istället satsat på att sätta rätt stämning och fokusera på spelarens maktlöshet i situationen, och för att kunna göra detta behövs det några ruskiga fiender som vill göra livet surt för dig. 

 

 

Det besynnerliga monstret med de långa armarna från det första spelet kan fortfarande ge mig rysningar av blotta tanken. Därför var jag väldigt nyfiken på att få se vad utvecklarna hade kokat ihop för ohyggliga ting i “Little Nightmares 2”. En av de första fienderna som jag stöter på befinner sig inne i skolbyggnaden. Lärarinnan. Hon ser kanske inte så skrämmande ut vid en första anblick. Jag hann nästan bli lite besviken där och då om sanningen ska fram. Blir det inte värre än såhär? Tänk hur fel man kan ha ibland... 

 

 

 

Finns det någonting i “Little Nightmares 2” som inte är perfekt då? Ja, dessvärre finns det de. Spelmekaniken är mitt största bekymmer. Det är svårt att bedöma avstånd och riktning i vissa moment i spelet. Jag stöter också på en och annan bugg som gör att Mono fastnar mitt i en flykt och jag tvingas till att börja om (efter att jag har dött en mycket plågsam död först då vill säga). Ibland gör Mono inte alls det jag vill att han ska göra trots att jag trycker på rätt knappar. Jag hade också önskat att spelets pussel hade varit något klurigare.  

 

Jag vill dock inte låta allt för gnällig, för detta är inga större bekymmer som förstör spelupplevelsen. I slutändan tycker jag verkligen att “Little Nightmares 2” är ett helt fantastiskt spel. Jag älskade det första spelet, och jag måste säga att uppföljaren till och med är snäppet bättre än föregångaren. “Little Nightmares 2” är ett skruvat, mörkt och unikt spel som helt klart bör spelas av alla skräckfantaster där ute. Jag längtar redan efter att få hugga in på fler spel från Little Nightmares-universumet. 

 

 

 

"Little Nightmares 2"
Genre: Skräck
Utvecklare: Tarsier Studios 
Utgivare: Bandai Namco Entertainment
Format: Playstation 4, Playstation 5, Xbox One, Xbox Series X, Nintendo Switch och PC
Släpps: 11 februari
Pris: 349 kronor. (Köp spelet från Webhallen.com)