Spel

Skribent

Robin Cocks

29 juni 2019 | 20:00

Recension: "My Friend Pedro" är ett blodbad som går fullständigt bananas

"My Friend Pedro" bjuder på massor av blod, kulor och en talande psykopat-banan. En helt vanlig hemmakväll med andra ord.

Om du har saknat en nytändning inom shoot em' up-genren så kommer "My Friend Pedro" göra dig lycklig. Här finns massvis av blod, vapen och sinnesjuka luftmanövrar att bemästra, men avsaknaden av variation gör att spelet tyvärr inte räcker hela vägen.

Jag har aldrig, aldrig, aldrig sett en psykopat-banan

Du tar dig an rollen som en gasmaskprydd man som vaknar upp till en talande banan som heter Pedro. Han uppmanar dig till att ge dig ut på ett uppdrag för att ha ihjäl ett gäng elakingar som förpestar omvärlden. Utan att ifrågasätta din nyfunne gule vän så tar du upp ett par pickor och påbörjar din dödsmarch. Storyn är verkligen papperstunn och fungerar mest som en ursäkt till allt dödande. Det finns gånger som Pedro försöker dra en och annan vits under striderna men de lyckas inte riktigt träffa rätt. Det känns som om utvecklarna har lagt fokus helt på striderna istället för berättelsen och det är huvudsaken i ett shoot em' up.

Dödsbalett

Syftet med "My Friend Pedro" är att ha ihjäl så många fiender du kan på de mest spektakulära sätt. Du kan sakta ner tiden under korta perioder för att lättare undvika fienders attacker men också för att genomföra snygga vansinneshopp och piruetter. Det är svårt att inte bli imponerad när du saktar ner tiden, snurrar runt och skjuter åt två olika håll medan blodet sprutar ur dina fiender. Du kan även använda omgivningen till din fördel genom att exempelvis studsa från väggarna eller kasta upp en stekpanna i luften och skjuta på den för att få rikoschetten att sänka fienderna.

Bananer ruttnar till slut

Även om "My Friend Pedro" är roligt och bjuder på heltuff action så tappar man intresset efter ett antal timmar. Spelet är cirka tre timmar långt och även om nya spelelement introduceras i form av linbanor som går att åka på och spakar som man ska dra i för att öppna luckor, så räcker det tyvärr inte hela vägen. Bandesignen blir snabbt repetitiv och mot slutet befinner man sig i en kloak på tok för länge. Fiendevariationen och bossarna är det inget fel på, men de tillhör inte heller de bättre inom genren. Den audiovisuella presentation är godkänd men inte mer och avsaknaden av röstskådespelare är påtaglig.

"My Friend Pedro" är fruktansvärt roligt i små doser och det finns absolut anledning att spela om banorna för högre poäng, men annars är det ett spel som du mest kommer prata om på grund av dess galna premiss än att det faktiskt är ett bra spel.