Som filmälskare och -skribent har jag sällan tid över till tv-spel. Men de som traditionellt sett brukar locka mitt intresse är de mer interaktiva spelen, de ”filmiska” om man så vill. Genom åren har jag alltid dragits till sådant som ”Heavy Rain” och ”Until Dawn”, där det inte nödvändigtvis handlar om bossfighter eller stora äventyr, utan en välskriven berättelse som låter mig styra karaktärernas val och vägar. Som en film där man själv kan påverka slutet.
Dontnod Entertainment är studion bakom två andra favoriter: ”Life is Strange”-spelen, som bjudit på fängslande tonårsdrama med starka karaktärer och övernaturliga inslag.
Dontnod Entertainment är studion bakom två andra favoriter: ”Life is Strange”-spelen, som bjudit på fängslande tonårsdrama med starka karaktärer och övernaturliga inslag.
Med ”Twin Mirror” gör de ett genrebyte till ett mordmysterium i en sömnig småstad, men sjabblar helt bort fängslande berättelse eller den emotionella punch som vi vet att de är kapabla till.
Hem till byn
Spelets huvudperson är journalisten Sam (jag kan inte släppa hur mycket han ser ut som Peter Sarsgaard), som motvilligt återvänder till hålan Basswood. Hans bäste vän ska begravas. Sam flydde från Basswood några år tidigare, och ser inte fram emot att träffa någon. Småstaden är full av bittra miner och dystra minnen.
Det var nämligen Sams snokande nyfikenhet och hans vassa penna som jagade bort stans största arbetsgivare. Hans reportage avslöjade farliga arbetsförhållanden och fick stadens gruva att stänga igen. Som ett svar på det finns här nu en hel drös med arbetslösa och bittra rednecks som inte har mycket trevliga ord att säga.
Men han har viktigare saker att bekymra sig över, som exempelvis en hel del frågetecken kring vännen Nicks dödskrasch. Och Sam har just lovat Nicks lillgamla dotter att försöka ta reda på vad som egentligen hände.
Det rycker i murvel-nerverna och Sam kan helt enkelt inte låta sanningen begravas utan att än en gång lägga näsan i blöt. Staden är redan full av ovänner så vad har han att förlora?
Det var nämligen Sams snokande nyfikenhet och hans vassa penna som jagade bort stans största arbetsgivare. Hans reportage avslöjade farliga arbetsförhållanden och fick stadens gruva att stänga igen. Som ett svar på det finns här nu en hel drös med arbetslösa och bittra rednecks som inte har mycket trevliga ord att säga.
Men han har viktigare saker att bekymra sig över, som exempelvis en hel del frågetecken kring vännen Nicks dödskrasch. Och Sam har just lovat Nicks lillgamla dotter att försöka ta reda på vad som egentligen hände.
Det rycker i murvel-nerverna och Sam kan helt enkelt inte låta sanningen begravas utan att än en gång lägga näsan i blöt. Staden är redan full av ovänner så vad har han att förlora?
Leta ledtrådar, fråga runt, lös mysteriet
”Twin Mirror” består enkelt räknat av ett dussin olika scener, eller miljöer, där jag får chansen att bekanta mig närmare med stadens invånare, och i några fall också kika in i Sams förflutna. Som spelare kan du välja att läsa och granska allt du ser, varje foto och varje detalj, eller skynda igenom handlingen - jag tycker nästan det är lite mysigt att få fördjupa sig i storyn och dess karaktärer ordentligt.
En av de inledande scenerna utspelar sig exempelvis på den lokala puben under Nicks minnesstund. Här får Sam tillfälle att småprata med några av spelets huvudpersoner, en bra chans för spelaren att lära känna Basswood-borna och deras relation till Sam.
Dagen efter vaknar Sam med världens baksmälla och (spoilervarning!) ett alarmerande fynd på sitt hotellrum. I ren panik bryter han sig in i baren för att pussla ihop gårdagen. I spåren av ett våldsamt slagsmål gäller det att vara på sin vakt och hitta alla ledtrådar i lokalen, för att fylla i den oroväckande minnesluckan.
En av de inledande scenerna utspelar sig exempelvis på den lokala puben under Nicks minnesstund. Här får Sam tillfälle att småprata med några av spelets huvudpersoner, en bra chans för spelaren att lära känna Basswood-borna och deras relation till Sam.
Dagen efter vaknar Sam med världens baksmälla och (spoilervarning!) ett alarmerande fynd på sitt hotellrum. I ren panik bryter han sig in i baren för att pussla ihop gårdagen. I spåren av ett våldsamt slagsmål gäller det att vara på sin vakt och hitta alla ledtrådar i lokalen, för att fylla i den oroväckande minnesluckan.
Kika gärna in i hjärnan
Här kommer spelets gimmick väl till pass: Sam kan då och då gå in i sitt sinne för att plocka fram gamla minnen, eller sätta ihop ledtrådar och se hur ett händelseförlopp kan ha sett ut.
Den introverte Sam verkar hitta mer frid och ro i sitt inre ”palats” än ute bland folk, och där bor också hans - låtsastvilling, i brist på en bättre beskrivning. En bättre version av honom som bara refereras till som ”Him”, och som fungerar lite som Sams rådgivare, psykolog och bollplank.
Men hans ”mind palace” kan också vara en mörk plats. När Sams oro och rädsla tar över, får vi springa genom abstrakta korridorer jagade av en mörk gestalt och försöka hitta vägen ut. De här spelinslagen känns för det mesta som rätt meningslös utfyllnad som sätter den verkliga handlingen på paus… men de är iallafall det snyggaste och visuellt mest intressanta med hela spelet.
Den introverte Sam verkar hitta mer frid och ro i sitt inre ”palats” än ute bland folk, och där bor också hans - låtsastvilling, i brist på en bättre beskrivning. En bättre version av honom som bara refereras till som ”Him”, och som fungerar lite som Sams rådgivare, psykolog och bollplank.
Men hans ”mind palace” kan också vara en mörk plats. När Sams oro och rädsla tar över, får vi springa genom abstrakta korridorer jagade av en mörk gestalt och försöka hitta vägen ut. De här spelinslagen känns för det mesta som rätt meningslös utfyllnad som sätter den verkliga handlingen på paus… men de är iallafall det snyggaste och visuellt mest intressanta med hela spelet.
Betyder valen egentligen något?
Halva poängen med denna typ av spel brukar vara möjligheten att påverka karaktärernas val och handlingar, vilket kan låsa upp nya scener eller leda in på oväntade vägar. ”Twin Mirror” ger dock känslan av att mina val (oftast av typen ”svara vänligt” eller ”svara surt”) betyder ungefär noll för hur storyn ska fortskrida.
Det bekräftas av en oväntad bugg. Efter 1-2 timmars spelande inser jag tyvärr att ingenting har sparats. (Suck!) Jag tvingas spela om en rejäl bit av inledningen, men tar samtidigt chansen att ändra vissa av mina tidigare svar. Som jag misstänkte så fortsätter handlingen i stort sett likadant. Spelet ger gärna en viss illusion av att du har fria val, men egentligen är det bara rätt meningslösa knapptryckningar.
För den som slipper spela om (buggen ska förhoppningsvis vara fixad nu) tar ”Twin Mirror” ungefär 6 till 8 timmar att klara ut.
På de timmarna har jag inte kommit något närmare att börja gilla karaktären Sam, som är platt och tråkig som en påstigande i Alvesta.
Det bekräftas av en oväntad bugg. Efter 1-2 timmars spelande inser jag tyvärr att ingenting har sparats. (Suck!) Jag tvingas spela om en rejäl bit av inledningen, men tar samtidigt chansen att ändra vissa av mina tidigare svar. Som jag misstänkte så fortsätter handlingen i stort sett likadant. Spelet ger gärna en viss illusion av att du har fria val, men egentligen är det bara rätt meningslösa knapptryckningar.
För den som slipper spela om (buggen ska förhoppningsvis vara fixad nu) tar ”Twin Mirror” ungefär 6 till 8 timmar att klara ut.
På de timmarna har jag inte kommit något närmare att börja gilla karaktären Sam, som är platt och tråkig som en påstigande i Alvesta.
Var det här allt?
När slutet kommer, tidigare än jag trodde, hoppas jag förgäves att spelets skapare har en twist i rockärmen. Att svaren vi serveras inte är fullt så enkla som det verkar, kanske är ytterligare personer inblandade. (Seriöst, kan vi prata om apotekaren Hugh? Menar ni att den genomgode nykomlingen i stan inte väcker några varningsklockor?)
Historien är så ytligt berättad att det känns som en tunn tv-pilot till ett trött småstadsdrama, snarare än en genomarbetad thriller.
Historien är så ytligt berättad att det känns som en tunn tv-pilot till ett trött småstadsdrama, snarare än en genomarbetad thriller.
Men manuset är inte bara trist. Det är i sina värsta stunder också genomkorkat. När Sam tvingas starta en rejäl eldsvåda, för det är hans enda chans att avleda några tuffingars uppmärksamhet och kunna nå personen han behöver fråga ut, vill jag nästan skrika rakt ut av hur dumt det är.
Det man saknar är en emotionellt gripande story och intressanta karaktärer. För att inte tala om ett mysterium som verkligen överraskar och griper tag i en.
För att säga något gott om ”Twin Mirror” så finns här en melankolisk stämning som jag kan uppskatta. En stillsam påminnelse om att inte fly från det förflutna, att verkligen lyssna på sina närmaste och ge dem uppmärksamhet innan det är för sent. ”Twin Mirror” döljer någonstans ett bitterljuvt kärleksbrev till småstaden, som kan vara kvävande och skittråkig, och ändå värd att kämpa för. Eller så är det jag som läser in för mycket i spelet? För jag ville verkligen gilla det här.
Det man saknar är en emotionellt gripande story och intressanta karaktärer. För att inte tala om ett mysterium som verkligen överraskar och griper tag i en.
För att säga något gott om ”Twin Mirror” så finns här en melankolisk stämning som jag kan uppskatta. En stillsam påminnelse om att inte fly från det förflutna, att verkligen lyssna på sina närmaste och ge dem uppmärksamhet innan det är för sent. ”Twin Mirror” döljer någonstans ett bitterljuvt kärleksbrev till småstaden, som kan vara kvävande och skittråkig, och ändå värd att kämpa för. Eller så är det jag som läser in för mycket i spelet? För jag ville verkligen gilla det här.
”Twin Mirror”
Genre: Psykologisk thriller
Utvecklare: Dontnod Entertainment
Utgivare: Bandai Namco
Format: PC, Playstation 4, Xbox One
Släpps: 1 december 2020
Pris: 309 kronor
Genre: Psykologisk thriller
Utvecklare: Dontnod Entertainment
Utgivare: Bandai Namco
Format: PC, Playstation 4, Xbox One
Släpps: 1 december 2020
Pris: 309 kronor
