”The Callisto Protocol” utspelar sig på Jupiters måne Callisto år 2320 och är överlevnadsskräck i tredjepersonsvy. Ett fruktansvärt virus sprider sig och det enda som verkar finnas kvar är muterade och hotfulla zombie-liknande varelser, kallade biofager. Målet i spelet är att fly från högsäkerhetsanstalten Black Iron Prison, samtidigt som skrämmande hemligheter om spelets berättelse sakta avslöjas.
Spelets huvudperson heter Jacob och får sin röst från skådespelaren Josh Duhamel, känd från bland annat ”Transformers”. Jacob arbetar som en simpel chaufför av lastfartyg i rymden och plötsligt en dag blir han tvungen att kraschlanda på Jupiters måne Callisto. ”The Callisto Protocol” är en egen spelserie och anses vara en spirituell uppföljare och har många likheter till populära ”Dead Space”. Det är även tidigare "Dead Space"-regissören Glen Schofield och hans studio Striking Distance Studios ligger bakom detta spel.
Linjärt och upprepande
Jag älskade introduktionen till ”The Callisto Protocol”. Känslan i kontrollerna med den fantastiska haptiska feedbacken gav en riktigt cool introduktion och jag blev ivrig att få sätta igång och spela ordentligt. Direkt märkte jag alla läskiga ljud i omgivningen, slumpmässigt slamrande, svaga ekon, väsande andningar och slemmiga gurglingar. Alla ljud man inte vill höra på en övergiven rymdbas med obehagliga monster.
Det skapade en otrolig stämning och jag var konstant på vakt, när som helst kan en äcklig biofag dyka upp som jag måste banka ihjäl med mitt järnrör eller skjuta skallen av med mitt vapen. Medan jag går igenom de mörka och ofta trånga korridorerna är jag redo för allt, och för varje dörr som ska öppnas tar jag ett djupt andetag, för jag vet aldrig vad som finns på andra sidan.
Dessvärre blir inte mitt lyckorus långvarigt, efter ungefär fem timmar in i spelet slutar jag överraskas. De stämningsfulla och detaljerade miljöerna ser bara ut att upprepas och alla fiender jag möter ser i princip likadana ut, med variation på antal huvuden och lemmar.
Stundtals är slagsmålen i ”The Callisto Protocol” riktigt tunga och adrenalingivande, andra gånger drar jag en suck och tänker, jaha, nu är det dags för exakt samma sak igen. Spelet är redan väldigt styrt och linjärt, jag hade gärna sett en större variation när det kommer till omgivningar och fiender, det blir lätt lite tråkigt annars.
Jag saknar en karta i ”The Callisto Protocol”. Jag kan bara anta att platsen jag rör mig i är väldigt stor och omfattande, men jag saknar känslan av att faktiskt ha färdats längre och längre bort från min initiala landningsplats. Visst sker uppenbara miljöombyten, det räcker dock inte för att ge mitt lokalsinne det det behöver. Möjligtvis hade detta blivit bättre med en inbyggd karta i spelet.
Insikten om att detta spel innefattar att man dör ofta och mycket kommer rätt tidigt i spelet. Även på normal svårighetsgrad blev jag förvånad över hur lätt det är att misslyckas om man inte duckar exakt på rätt sekund. Det kan även krävas ett par gånger innan man får in rytmen för att lyckas i en specifik fight.
Berättelsen är inte i fokus
En liten anmärkning som blev ett irritationsmoment, är hur lite inventarieplats man faktiskt har i början, vilket är ironiskt med tanke på hur mycket saker som ligger överallt som kan plockas upp. När jag senare i spelet har mer plats, finns det knappt något att plocka upp eller samla på sig längre.
Jag finner många karaktärer ytliga och dåligt skrivna. Det saknas ibland djup och motiv för karaktärernas handlingar. Många gånger upplever jag att ”The Callisto Protocol” har mer fokuserat på brutal action än den narrativa gången i spelet. Däremot är filmsekvenserna väldigt snygga och något jag hade velat se mer av. Övergången från aktivt spelande och filmsekvens sker med sån mjukhet att jag knappt märker det.
Under spelets gång hittar jag ljudfiler som ger mig mer information om vad som hänt med månen Callisto. Dessa ljudfiler går endast att lyssna på medan spelet är pausat och jag är i menyn. Jag kan alltså inte fortsätta spela medan ljudfilerna körs i bakgrunden, vilket är väldigt märkligt och irriterande. Vem har tid att stå still och lyssna på ljudfiler på en övergiven måne? Det borde gjorts möjligt att lyssna på ljudfilerna samtidigt som man kan fortsätta spela, annars är risken stor att många spelare struntar i det och förlorar en del av spelberättelsen.
Och varje del av berättelsen behövs, för jag känner aldrig riktigt att det väcker varken intresse eller empati inom mig. Min runda av spelet tog ganska exakt 15 timmar, vilket är den tid som spelutvecklaren själv uppger. Men 15 timmar för en så tunn berättelse blir torrt, det känns utdraget och enformigt. Antingen skulle ”The Callisto Protocol” ha haft en bättre spelhistoria eller varit ett kortare spel, då hade det fungerat bättre.
Mycket härligt äckelpäckel
Väldigt mycket av speltiden går till att slå eller skjuta på fiender, det är actionfyllt, blodigt och brutalt, väldigt kul med andra ord. Men när jag sett likadana zombie-varelser våldsamt dödas på samma sätt tio gånger på rad, då tappar jag intresset. ”The Callisto Protocol” ska dock ha stort beröm för hur de använt sig av Playstation 5 kontrollen och hur de lyckats utnyttja alla dess funktioner på rätt sätt.
En stor del av spelet går ut på att undvika att bli skadad när man är i närkamp, detta görs genom att ducka åt sidan. Jag fick aldrig till denna spelteknik perfekt, jag föredrog att kötta på genom att skjuta och slå vilt till siste man stod. Utöver det finns ett bra flyt, både vid närkamp och skjutavstånd, byte av vapen sker snabbt och smidigt, jag ser tydligt var och vad jag siktar på.
”The Callisto Protocol” är väldigt grafiskt och brutalt, blodet sprutar överallt, kroppsdelar slits av kombinerat med blöta ljudeffekter av ben och inälvor som bryts av. Det är fullt av gore, kreativa dödsanimationer och andra äckligheter. Personligen är det inget som ger mig en känsla av skräck, men skräck är subjektivt och uppfattas olika av alla, tycker man om brutalitet och blod så kommer ”The Callisto Protocol” falla bra i smaken.
”The Callisto Protocol” är ett välgjort science fiction-spel med vissa intressanta aspekter. Inbitna ”Dead Space”-fans kommer förmodligen älska denna spirituella uppföljare och allt vad den har att erbjuda.
"The Callisto Protocol"
Genre: Science fiction, skräck
Plattform: PC, Playstation4, Playstation 5, Xbox Series X/S
Utvecklare: Striking Distance Studios
Utgivare: Krafton, Bluehole Inc.
Vågar du spela "The Callisto Protocol"?
