Recension: Är "Zelda: Tears of the Kingdom" årets bästa spel?

När "The Legend of Zelda: Breath of the Wild" släpptes i samband med lanseringen av konsolen Nintendo Switch för cirka sex år sedan tog det spelvärlden med storm. Nintendo förflyttade sin älskade spelserie till en öppen värld, där frihet och utforskande stod i fokus framför allt annat – vilket onekligen många spelare tog till sina hjärtan.

 

När vi sedan fick veta att "The Legend of Zelda: Tears of the Kingdom" skulle släppas som en direkt uppföljare som utspelar sig på ungefär samma karta med samma grafikmotor, blev många istället skeptiska. Går det verkligen att uppfinna hjulet igen?

 

Svaret är faktiskt på många sätt, ja. "Tears of the Kingdom" är på flera sätt mer "Breath of the Wild", men det tar samtidigt konceptet flera steg framåt.

 

 

 

Efter att Link och gänget besegrade Calamity Ganon i föregångaren, är tyvärr inte allt frid och fröjd i landet Hyrule. När vår hjälte och prinsessan Zelda undersöker en mystisk grotta under slottet hittar de historier om en gammal civilisation och råkar väcka en mumifierad version av skurken Ganondorf till liv – vilket gör att Link får en skadad arm, Zelda försvinner i avgrunden och mängder av svävande öar dyker upp runt om i riket.

 

När Link börjar utforska Hyrule igen märker man snabbt att saker och ting har förändrats. Platser där livliga byar stod ligger nu i ruiner, märkliga väderfenomen gäckar de olika rasernas samhällen och stora avgrundshål gör invånarna lika fascinerade som rädda.

 

Det som fascinerar mig mest med "Tears of the Kingdom" är att det verkligen känns som ett helt nytt spel på många sätt och vis, trots att det egentligen är samma karta med lite andra detaljer vi får utforska.

 

Det finns alltid något att göra, utforska och se, med mycket fler intressanta sidouppdrag än tidigare– och det blir sällan överväldigande som i många andra spel med en öppen värld. Istället blir jag hela sugen på att ta reda på vad som väntar bakom varje krön och horisont.

 

 

 

En annan detalj som tar "Tears of the Kingdom" till nya och spännande nivåer är de förmågor som följer med Links nya arm. Med den kan han lyfta och bygga ihop olika föremål, spola tillbaka tiden för ett specifikt objekt och sammansmälta vapen med stenar och annat för att skapa nya tillhyggen.

 

Mycket av speldesignen kretsar kring att utnyttja dessa förmågor, vilket ofta skapar väldigt intressanta spelmoment. Förmågan att bygga olika fordon som bilar, robotar och egentligen det mesta har tagit internet med storm där folk skapar de allra mest intrikata dödsmaskinerna (och andra vulgära grejer). Det kan vara lite bökigt att vända och vrida på prylar för att sätta dem exakt där du vill och själva byggandet är egentligen inte särskilt kul, men själva konceptet i sig är briljant och öppnar upp för en enorm frihet i problemlösandet.

 

De små templen du hittar utspridda på kartan har även de återvänt, med små och kluriga pussel som väntar därinne. Ibland kan de vara riktigt bra och otroligt kreativa, medan de andra gånger mest är frustrerande. Jag hade gärna sett lite mer variation på dessa rent estetiskt, men jag antar att man inte kan få allt.

 

 

 

Ett väldigt frekvent förekommande klagomål om "Breath of the Wild" var att de stora klassiska templen som är en viktig ingrediens i "The Legend of Zelda"-serien var utbytta mot de ganska korta och inte lika tematiska Divine Beasts. 

 

Templen är kanske inte riktigt tillbaka till sitt rätta jag i "Tears of the Kingdom", men det är i alla fall ett rejält kliv i rätt riktning. Här får vi utforska riktigt stora och väldesignade områden med tillhörande riktigt episka bossfajter, som tillsammans verkligen slår föregångaren på fingrarna. Spelet känns överlag större på alla sätt och vis, både när det gäller världen, saker att göra och till och med berättelsen.

 

Links äventyr är helt enkelt en spelupplevlelse utöver det vanliga. Det är sällan ett spel med en öppen värld kan trollbinda mig så här pass mycket, då de gärna tenderar att bli överväldigande med alla pluppar på kartan och "att göra"-listor. I "The Legend of Zelda: Tears of the Kingdom" känns nästan allt värt att göra och det finns ständigt ett driv framåt.

 

Spelet är kanske inte lika snyggt som de största AAA-spelen på Playstation eller Xbox och är släppt på en vid det här laget ganska föråldrad spelmaskin rent tekniskt, men trots det tappar jag ibland hakan av vad det målar upp på skärmen. Grafik är verkligen inte allt, när man ser hur "Tears of the Kingdom" utnyttjar sina begränsningar på allra bästa sätt.

 

Gillade du aldrig riktningen som "Breath of the Wild" tog för Zelda-serien, kommer inte heller "Tears of the Kingdom" övertyga dig. För dig som gillade det, är det minst lika bra som sin föregångare – om inte ännu bättre.

 

 

 

Genre: Äventyr
Plattform: Nintendo Switch
Utvecklare: Nintendo EPD
Utgivare: Nintendo
Släpps: Ute nu