Regissören ryter ifrån mot Guldbaggegalan: ”Tondövt”

Jag fick höra om det här misstaget till regel för bara någon månad sen.  Min initiala reaktion var att skämskudde-fnissa åt det komiskt skitnödiga  i det hela. Men sen fastnade fnisset i halsen och så småningom började  jag istället stampa runt i lägenheten, argt muttrandes. 

 

Låt oss fråga oss själva detta; I en bransch som redan är omöjligt svår  att navigera i om du är en vit, heterosexuell cisperson med ett bra  kontaktnät, är det verkligen en rimlig idé att aktivt försvåra ytterligare för  dem som inte är vita, heterosexuella cispersoner? Är det så här vi vill att  vår bransch ska se ut år 2024? 

 

Vår bransch lider redan av så pass många systemfel - för få har genuin makt att påverka, nepotismen florerar och för ofta ligger din valuta i vem du känner snarare än talang och hårt arbete. Faktumet att du kan vara yrkesverksam och till synes framgångsrik men ändå knappt tjäna ett öre, innebär att enbart en viss typ av människor kan överleva och samtidigt arbeta med film. Får du inte ekonomiskt stöd någon annanstans ifrån är du fucked. 

 

Det är alltså inte så konstigt att det i slutändan är en mycket liten grupp människor som besitter makten att designa och befolka en hel filmkultur. Flera av de ovan nämnda faktorerna präglar många yrkessfärer och de leder oundvikligen, gång på gång, till industrier genomsyrade av exploatering, rasism, elitism, sexism och homofobi. Filmbranschen är självklart inget undantag. 

 

 

Att beskriva skådespelaryrket som tufft vore milt sagt en underdrift. Det  är ett otroligt krävande jobb som oupphörligen försätter individen i  psykiskt, fysiskt och ekonomiskt riskfyllda situationer. I synnerhet om du  inte är etablerad och behöver bevisa dig själv.

 

Ett argument bakom den här sjuka ”inga debutanter” piss-regeln, är att man ska vara en professionell yrkesverksam aktör (en ”riktig skådespelare” med andra ord) inte bara en ”intressant personlighet.” Detta visar på en så tondöv brist på verklighetsförankring att jag kokar av ilska när jag läser det. 

 

Hur många ”yrkesverksamma, professionella” aktörer har vi i Sverige i dag som inte är vita, cis eller heterosexuella och som dessutom får bärande filmroller? Denna brist på mångfald är inte ett resultat av olyckliga missförstånd. I och med den här bestämmelsen tydliggörs en  konservativ önskan att bevara ett system där majoriteten utgörs av en  viss samhällsklass och hudfärg. Visst, man kan relativisera och fråga sig  - men det är ju bara ett pris i slutändan, är det verkligen en så stor grej?  

 

Det handlar dock inte om priset i sig. Det handlar om ett pågående  värderingssystem som cementeras och förstärks. Det som borde vara  en bransch driven av passionerad kreativitet och utforskandet av nya  perspektiv, blir mer uttalat exkluderande än den redan är. Och som jag  tidigare fastställt; Det var inte direkt en inklusiv och progressiv industri  till och börja med.