Rocky vs Rambo - den ultimata dödsmatchen

Stallone gick in i the zone och hade en period när han verkligen förstod vad fansen ville ha: "Rocky Balboa" (2006) skalade bort den eskalerande ostighet del 2-5 bestod av. Om man bortser från att Rocky finner det lämpligt att åter boxas trots de massiva hjärnskador han drog på sig i del fem, är "Rocky Balboa" inte alls så pjåkig. Lagom delar drama och tillbakablickar avslutat med en klassisk final i ringen; det värdiga avslut (guess again) franchisen förtjänade. Nix pix, Rocky gör en till comeback senare i år med ”Creed”, nu som mentor till Apollos sonson. Låter det krystat men samtidigt bekant, lite som dagen efter den där indiska buffén du mot bättre vetande frossat i? Vi kommer till det lite senare. 

"Rambo" (2008), inspelad tjugo år efter del tre i serien, gjorde precis det som diskuterades i "Rambo 3"; den slöt cirkeln på ett utmärkt sätt. Det krävdes ingen invecklad story eller modernisering av rollfiguren; det räckte gott med en extra bitter och pissed off Rambo som fick gå loss på en armé av elakingar. Detta med insikten att han inte har dödat för sitt land utan för sig själv; för att han helt enkelt är bra på det och… gillar det: “When you´re pushed, killing´s as easy as breathing”. Efter nittio minuters djungelslakt med en body count på 236 personer (imponerande!) återvänder Rambo, iförd samma arméjacka som i "First Blood" (1982) till sin hemstad för att tjingsa på pappsen. Snyggt och prydligt, cirkeln är sluten och Rambo kan sluta på topp. Eller inte.

I detta läge var Sly inne i en framgångsfas och vi väntade spänt på vad som komma skulle. Två år senare sköt sig "The Expendables" (2010) in på biograferna, en underbar nostalgitripp för alla som växt upp med 80- och 90-talsaction. En på intet sätt perfekt actionrulle men som med sin toppade ensemble i kombination med filmens ogenerade våldsamheter fick fansen att jubla. Uppföljaren "Expendables 2" var helt ok även om den hade rejäla problem att hitta rätt ton vad det gällde action/komedi. Walter Hill-rullen "Bullet to the Head" (2012) gjorde de flesta besvikna och även om "Escape Plan" (2013) med Ahnuuuld hade sina stunder var den rätt tjötig. "The Expendables 3" från förra året vill jag inte skriva så mycket mer om; jag blir ohyggligt provocerad bara av att tänka på skiten. Samtidigt som jag med förskräckelse oroade mig för att Stallones formtopp var över började det hända skumma saker på annat håll. Sly ville inte släppa taget om Rambo trots det på alla sätt tillfredsställande avslut vi bjöds på i den sista filmen. Det ena manusutkastet skummare än det andra cirkulerade. Rambo jagandes genmanipulerade supersoldater? På planeten Hitte-På kanske det lät som en bra idé men tyvärr befinner vi oss på jorden... Rambo i strid med en mexikansk drogkartell? Något bättre men som alltid är det bra att ställa sig frågan: Är det här verkligen en bra idé?

Så här står vi nu... Både en ny Rocky- och Rambo-film är snart här även om själva efterfrågan är höjd i dunkel. Likt den där indiska buffén kanske det spontant låter kul men när du dagen efter torkar din nyvunna babian-röv är det läge att ifrågasätta dina val. Att simultanmjöka två franchises är risky business, framförallt när det handlar om de action-klenoder vi här pratar om. Om vi ändå skall försöka sia om hur den kommande kampen mellan en redigt hjärnskadad boxare och en armé-pensionär med seriös posttraumatisk stressyndrom kan tänkas sluta, är det läge att kika bakåt. Det är dags att matcha Balboas och Rambos filminsatser till dags dato. År 1985 hade det inte varit något problem men i dagens hårda filmklimat kan bara en gå segrande ur striden. Ding ding... dags för rond 1.

Kvällens första match och förmodligen den mest svårbedömda. "Rocky" (1976), Stallones framgångssaga om underdogen som mot alla odds slår (no pun intended) igenom. En film som lika mycket speglade hans egen karriär där och då. Snart fyrtio år senare är filmen lika sevärd. Sly hann, bland andra mindre lyckade filmer, spela in två Rocky-filmer till innan "First Blood" (1982) hade premiär. I det läget var problemet att det bara var just Rocky som gått hem bland biopubliken. Stallone hatade den första oredigerade versionen av "First Blood" såpass mycket att han försökte köpa rättigheterna till filmen och förstöra alla kopior. Istället kortades Rambos första äventyr ned betydligt och resten är filmhistoria. Stallone hade varit med och skapat en av de mest ikoniska actionhjältarna genom tiderna, i en film som kan ses hur många gånger som helst.

Trots extremt hårt motstånd går den första ronden i dödsmatchen till Rambo.

Avgörande ögonblick: Nyslöjdad grenspjutsfälla i skrevhöjd följt av en klassisk “Rambo makes a point-monolog”

Två ganska snabba uppföljare som tog sig an problemet med att vara just uppföljare på olika sätt. Mer av samma eller bryta ny mark? "Rocky 2" bröt ny mark genom att Balboa skulle få en chans att slåss mot Apollo Creed, en story lätt inspirerad från den första filmen. Inte så nytt men fortfarande underhållande. "First Blood 2" tog med sig karaktären Rambo från del ett och vred upp volymen på max. Den instabila krigsveteranen från del ett bearbetade sitt krigstrauma genom lite avant garde KBT-terapi och återvände till Vietnam. Rambos kill count ökade från blygsamma 1 i "First Blood" till 74 i del 2 och visade var skåpet skulle stå. Inte i närheten av "First Bloods" kvaliteter men ändå härligt reaktionär 80-talsunderhållning. Enbart tack vare ansträngningen att röra om i grytan går även rond 2 till Rambo. 

Avgörande ögonblick: Rambo begraver sin nya flamma efter tidernas kortaste förhållande och går bananas på en rysk arme. Sneaky sneaky. 

Vi har kommit till del tre i Rocky-serien och det känns smått surrealistiskt att det inte ens innebär halvtid vad det gäller antal filmer. Att det finns så mycket att berätta… Det känns inte rättvist att matcha någon film, oavsett genre, mot del 3 som har Mr.T och ledmotivet “Eye of the Tiger” samt tematik i dess ädlaste form. Inte nog med att Rocky skall träna inför sin största match, han skall även hämnas sin döda coach. Med hjälp av sin gamla nemesis Apollo Creed dessutom. "Rambo 3" har såklart sina förtjänster och nog smäller det stundtals rätt bra men tyvärr… Betyget dras ned av den ohyggligt irriterande och allmänt värdelösa afghanska pojk-krigaren tillsammans med “kasta fåret-tävlingen”. Ovärdigt. Rond 3 går till Rocky som visar vad 80-talet handlar om. 

Avgörande ögonblick: Joggingscenen där inte bara gränsen mellan hav och strand suddades ut. 

Listans första walk over. Rambo tar tjugo års semester efter äventyret i Afghanistan; alla ryssar var tydligen döda. Det kanske var lika bra; att gå upp i ringen mot "Rocky 4" beståendes av lika delar Stallone, Dolph-Drago, rysk paranoia, vintrigt tränings-montage och awesome hushållsrobot kan inte vara nyttigt. Rond 4 går till Rocky på walk over. 

Avgörande ögonblick: Valfri scen i "Rocky 4". Men ok… Roboten då. 

Jahapp, inget motstånd är väl enda sättet för "Rocky 5" att vinna någonting överhuvudtaget. Passande att Rambo fortfarande backpackade i Thailand när del 5 nådde biograferna. "Rocky 5" spelar i en helt egen liga och inte på ett bra sätt. Rocky har dragit på sig omfattande hjärnskador (som tur var hann de läkas till Rocky Balboa) och skall istället för att slåss agera mentor åt en riktig douche. Samtidigt blir han av med sina pengar och sabbar relationen till sin son. Yay, vilken kul Rocky-rulle. Även rond 5 tilldelas Rocky på tragisk men vältajmad walk over. 

Avgörande ögonblick: Eh…. Postern?

Nu så, nu så…. Här börjar det likna något igen, drygt trettio år efter att vi först fick träffa karaktärerna. Som vi redan har varit inne på avslutar både Rocky och Rambo filmserierna på ett värdigt sätt. Man får känslan av att Stallone, precis som Rocky, kände att det var dags för en sista match. En chans att pensionera två älskade filmkaraktärer på ett bättre sätt än genom "Rocky 5" eller "Rambo 3". Sagt och gjort. Hur mycket jag än gillar Rockys sista match är det dock inget snack; Rambo står som vinnare genom sin all-in, galet våldsamma slaktfest till film. En härligt grinig Rambo som kommit till nya insikter om det där med att slåss för sitt land och släpper loss fyrtio år av bitter krigspsykos i Burmas djungel. Rambo gör en storartad comeback och kniper rond 6 med den äran. 

Avgörande ögonblick: Utdragen throat rip bara för att. 

Oavgjort!?!? Äsch, fuck walk over-vinsterna. Rambo vinner såklart. 

Risken är stor att både "Creed" och "Rambo: Last Blood" kommer att göra oss besvikna. Det hade känts tryggare om de inte spelades in men nu är det ju som det är. Genom ovanstående godtyckliga analys som även skall betraktas som en absolut sanning visar det sig ändå att det är mer Rambo vi behöver. Fast det var väl ingen överraskning?