Filmen med den långa titeln avrundar en trilogi - den fortsätter i samma anda som "Du levande" år 2007 och "Sånger från andra våningen" år 2000. Den sistnämnda dröjde hela 25 år. Magasinet N:s aprilnummer går på djupet med Roy Anderssons karriär i ett långt reportage.
Regissörens senaste alster fortsätter i hans välkända stil. Det handlar om långa tagningar med fast kamera, och en skruvad humor som uppstår ur absurda situationer i gråtonade miljöer. En vanlig svensk busshållplats är en av dem, ett härbärge för alkoholister ett annat. Att ta om varje scen 30-40 gånger är ingen ovanlighet, och tro inget annat - det är en påkostad film. En av scenerna kräver oändligt många statister och hästar. Det handlar om en känga åt monarkin, förklarar Andersson:
- Jag är emot överklassen och vill underminera deras status. De är hemska. Det kanske är dags för mig att bli radikal igen, säger regissören med ett skratt.
Han debuterade 1970 med "En kärlekshistoria", en film som inte påminner om något av Anderssons senare verk. Det blev en succé hos både kritiker och publik, och vann Guldbaggen för Bästa film, men regissören själv hade svårt att hantera framgången.
- Alla ville att jag skulle göra "En kärlekshistoria 2" och 3, men det äcklade mig att tänka i sådana termer (...) Man blir inte alltid lycklig av framgång och jag kände mig deprimerad och ensam i över ett halvår.
Några år senare följde han upp med abstrakta "Giliap", en film som däremot inte föll många i smaken. Därefter var Roy Andersson, som han själv säger, ute i kylan. Med småbarn att försörja och ett filminstitut som inte ville låna ut ett öre, sökte han sig till reklambranschen där han så småningom kunde starta ett eget företag. De kommande 25 åren gjorde han några av Sveriges mest kända och hyllade reklamfilmer, innan han åter vågade sig på en långfilm - "Sånger från andra våningen".
Nya långfilmen, totalt hans femte, har hållit Roy Andersson sysselsatt i hans Studio 24 de senaste åren. Nu hoppas han att "En duva..." ska få premiärvisas på filmfestivalen i Cannes, i både "Sånger från andra våningens" och "Du levandes" fotspår. Vad som händer därefter är oklart. Roy Andersson har inga planer på en ny film, men ska däremot ta tag i en bokidé som han burit på en längre tid.
- Jag är rädd för att sluta jobba, säger den 70-årige regissören.
När han ska berätta om några favoritfilmer nämner Andersson Vittorio de Sicas "Cykeltjuven" (1948), Alain Resnais "Hiroshima min älskade" (1959) och Luis Bunuels "Viridiana" (1961). Modern film verkar inte intressera honom, och han kan inte nämna någon ny svensk regissör som känns spännande. Men Andersson medger också att Ingmar Bergman var "lite överskattad".
På torsdag får vi veta om "En duva satt på en gren och funderade på tillvaron" blir uttagen till Cannes i maj. Filmen har svensk biopremiär i höst så räkna med att höra mycket mer om den, och om regissören Roy Andersson, på MovieZine inom kort.
