Sagan om Pixar - innan "Toy Story" revolutionerade världen

Före alla Oscarsstatyetter, innan någon gav sig ut för att leta efter Nemo och långt innan Pixar delade upp det mänskliga psyket i fem små färgstarka karaktärer sålde företaget högpresterande datorsystem åt den amerikanska regeringen och åt medicinska forskarteam. 

Men historien om Pixar börjar redan innan dess, med en ung student vid University of Utah.

När Ed Catmull utexaminerades från det datorvetenskapliga programmet på University of Utah var han på skolan allmänt känd som ett teknikgeni och en pionjär inom sitt fält. Under sin tid på universitetet hade han utvecklat texturmappning, en metod som används för att lägga till struktur, färg och andra detaljer i skapandet av en 3D-modell med hjälp av en dator. Redan 1972 hade han använt metoden för att skapa en av de första datoranimerade filmerna någonsin. Den korta filmsekvensen, föreställande Eds vänstra hand, såldes så småningom till en Hollywood-producent och användes i 1976 års "Jakten på dubbelgångare" - den första långfilmen att använda sig av datoranimation. 

Att datoranimering skulle komma att spela en stor roll i filmindustrins framtid, det var Alexander Schure vid den här tidpunkten övertygad om. Alexander basade över New York Institute of Technology och drev skolans arbete med att skapa animerad film. Det var så han kom i kontakt med Ed Catmull. När Alexander insåg att Ed inte bara delade samma fascination för datoranimerad film, utan också satt på en stor mängd kunskap, anlitade han honom som chef över skolans datorlabb. När Ed fick en större möjlighet att visa upp sina färdigheter dröjde det inte länge innan filmmakarna började höra av sig. 

1978 red George Lucas på framgångarna från "Stjärnornas krig" (1977) och var i full färd med att skapa uppföljaren, "Rymdimperiet slår tillbaka" (1980). Filmmakaren älskade att skriva manus och regissera, men var också intresserad av andra aspekter av filmskapandet. Enligt honom hade utvecklandet av tekniken som användes för att skapa film stått still alldeles för länge. Via sitt filmbolag, Lucasfilms, ville han modernisera filmmakarnas redskap och verktyg. För att göra det la han särskild tilltro till divisionen som hade hand om specialeffekter. Gissa vem som värvades till gruppen? 

När Ed Catmull började arbeta på Lucasfilm 1979 hade han redan flera års jobb att ta igen. George Lucas önskelista var lång och krävande. Han ville att Ed skulle utveckla ett digitalt ljudredigeringssystem och ett icke-linjärt redigeringssystem. Dessutom ville han få reda på hur datorgrafik kunde användas för att revolutionera filmskapandet. Ed satte snabbt samman ett team av specialister för att ta tjuren vid hornen. Men det var svårt att få arbetsro. George tittade ofta in hos gruppen för att se hur utvecklingen fortlöp. Enligt boken "The Pixar Touch" (2009) var han noga med att ingen tittade på honom konstigt eller pratade med honom nedlåtande. Istället ville han bli behandlad som om han själv var en expert på datorgrafik. 

I mitten av 80-talet hade Ed Catmulls datorgrupp på Lucasfilm, Graphics group, hand om datoreffekter för flera Hollywood-produktioner, bland annat "Star Trek II - Khans vrede" (1982) och "Tempelmysteriet" (1985). Men gruppen drog ändå inte in tillräckligt med pengar till bolaget. Tvärtom var det rätt dyrt att hållas med en division av datoranimerande pionjärer. Ed och hans gäng började misstänka att deras dagar på Lucasfilms var räknade, och spånade på sätt att göra sorti på sina egna villkor. 

Det är när Graphic groups jakt på en investerare börjar, som Steve Jobs äntrar historien. Den nyligen sparkade Apple-VD:n såg något helt unikt i gruppens arbete och bestämde sig 1986 för att köpa loss divisionen från Lucasfilms. För de fem miljoner han pungade ut fick han inte bara Ed och hans datagenier. I köpet ingick också all den teknologi som gruppen skapat. Med Graphic group som bas startade Steve ett nytt företag, som fick namnet ”Pixar".

Ed Catmull, och hans kollegor Alvy Ray Smith och John Lasseter, hyste drömmar om att bygga upp Pixar som en animationsstudio. Steve Jobs stöttade till viss deras idéer, men hade samtidigt även andra planer. De involverade "the Pixar image computer", maskinen som företaget tagit sitt namn efter. 

Under sin tid på Lucasfilms hade Ed och hans gäng utvecklat en maskin med hög beräkningskraft, som skulle göra det möjligt för dem att skapa datorgrafik med bra upplösning. På Steves order kom den maskinen att hamna i centrum för Pixars verksamhet. Han började att marknadsföra Pixar som ett företag som skapade högkvalitativa datorsystem. PR-knepet funkade - åtminstone till en början. Datorn såldes till myndigheter, forskningsgrupper och till andra företag som ville använda maskinen för att skapa 3D-modeller. Bland andra Walt Disney. 

Efter ett tag stannade Pixar-försäljningen upp. Det är egentligen inte så konstigt. Maskinen var väldigt dyr, och marknaden var smal. En panikslagen Steve Jobs försökte på olika vis att rädda företaget. Anställda fick gå, medan nya pengar pumpades in i verksamheten. Steve funderade på att lägga ner Pixar och Ed Catmulls dröm om att skapa datoranimerad långfilm tycktes långt bort. Ändå var det just datoranimeringarna som skulle rädda företaget. 

Som ett slags reklamfilm för Pixar image computer - ett bevis på maskinens potential - lät Steve Jobs 1986 John Lasseter skapa en rad kortfilmer som skulle kunna användas för att marknadsföra maskinen. "Luxo Jr.", en kort datoranimerad film om en skrivsbordslampa, hade premiär samma år och gjorde omedelbar succé. (Den nominerades senare till en oscar.) Från början var tanken alltså att Johns filmer skulle arbeta för att sälja datorn som möjliggjorde tekniken. Istället började företag höra av sig för att anlita datoranimatörernas tjänster och köpa liknande filmer. I takt med att Pixar producerade allt fler reklamkampanjer för företag som Tropicana och Listerine gick det tillslut upp för Steve att det var i animationerna, inte hårdvaran, som företagets framtid låg.

I början av 90-talet sålde Steve Jobs ut de delar av företaget som har arbetat med att tillverka maskinvara, och avskedade hälften av den kvarvarande personalen. Nu ville han satsa Pixars sista krut på att skapa imponerande datoranimationer. 1992 fick företaget sitt största uppdrag dittills, då de kontrakterade sig att skapa tre filmer för Walt Disney studios. Dealen var värd 21 miljoner dollar, men Steve var ändå inte nöjd. 

Medan Pixar arbetade med att skapa den första filmen åt Disney kollade han upp möjligheterna att få företaget sålt. Det fanns några företag som var intresserade, bland andra Microsoft, men Steve bestämde sig för att vänta med försäljningen tills han visste hur det gick med den första filmen. "Toy Story" hade premiär 1995. 

Resten kan ni.