13 saker du inte visste om "Fredagen den 13:e"

Året var 1980 och tonåriga biobesökare förvandlade lågbudgetrysaren ”Fredagen den 13:e” till en megasuccé. Historien, om den psykotiska Mrs. Voorhees som slaktar lägerledare i skogen, fick snart en fortsättning med sonen Jason som fortsatte avrätta ungdomar på löpande band i en rad uppföljare. MovieZine listar den knäppaste kuriosan om filmerna.

Arbetstiteln var ”A Long Night at Camp Blood” men regissören/producenten Sean S. Cunningham ändrade den. Han trodde så på titeln att han omedelbart satte in en annons i International Variety för att intressera distributörer, utan att manuset ens var färdigt. Uppföljarna var ursprungligen tänkte att vara orelaterade till varandra med otursdagen som enda koppling men en producent krävde att den skulle handla om Jason. Veteranen Betsy Palmer tog rollen som Mrs. Voorhees eftersom hon behövde en ny bil, trots att hon tyckte manuset var skit - många av hennes fans blev upprörda över hennes medverkan och en kritiker så arg att han publicerade hennes (dock felaktiga) adress för att folk skulle skriva protester.

Har filmhistoriens längsta sekvens innan förtexterna, nära 15 minuter. Adrienne King, som spelade huvudrollen i del 1, var förföljd av ett galet fan som till och med brutit sig in i hennes hus och ville därför endast medverka i en kort sekvens (varför hon dör i inledningen). Jason är klädd för att likna mördaren från ”Staden som fruktade solnedgången” – hockeymasken kom först i del 3. I slutstriden mellan råkade skådespelerskan Amy Steel skada fingret på stuntmannen som spelade Jason – efter en tur på akuten kom han tillbaka och ville göra klart scenen, varpå man placerade en smutsig kondom på fingret.

Gjordes i 3-D och introducerade hockeymasken (som användes slumpmässigt under inspelningen). Så pass framgångsrik att den knuffade ner ”E.T.” från biolistan och blev 1982 års näst mest inkomstbringande film. Inledningen utspelas natten efter föregående film och resten dagen efter, vilket rent statistiskt sett vore lördagen den 14:e samt söndagen den 15:e. Engelska trapetsartisten Richard Brooker valdes att spela Jason tack vare sin längd men eftersom han var smal så fick han bära stoppning under sina kläder.

Första filmen i serien med en undertitel (den betydligt felaktiga ”The Final Chapter”) istället för nummer. Regissören Joseph Zito och stuntmannen Ted White (som spelade Jason) bråkade under inspelningen över hur Zito behandlade skådespelare och tvingade dem till farliga eller obekväma scener. White tog bort sitt namn från filmen och anklagade även 12-åriga barnstjärnan Corey Feldman för att ha en otrevlig attityd. Feldman i sin tur sade att han själv behandlades illa av Zito och låtsades att Jason var Zito när han dödar honom i filmen. Skådespelaren Lawrence Monoson blev hög på riktigt för scenen där han röker på, men insåg att inte kunde koncentrera sig i det tillståndet.

Den ökända femte delen - där (spoiler!) Jason visade sig vara en imitatör - var tänkt som början på en ny trilogi med en ny mördare i varje film men filmen floppade hos fans och kritiker, och planerna ställdes in. Corey Feldman kunde inte återvända till rollen som Tommy eftersom han spelade in ”The Goonies” men gjorde en cameo som filmades på hans egen tomt. Regissören fick två instruktioner inför filmen – en skrämseleffekt eller mord var sjunde-åttonde minut och att förvandla Tommy till Jason i slutet.

Filmen som återuppväckte Jason blev vid sin tid den minst inkomstbringande filmen i serien men den av kritiker mest uppskattade, tack vare sin metahumor och actionsegment. Också enda filmen i serien med referenser till Gud samt utan nakenscener, något producenter försökte ändra på genom att uppmuntra regissören att be en skådespelerska agera topless. I det ursprungliga manuset medverkade Jasons tidigare ej nämnda far, något som aldrig filmades.

Ursprungligen tänkt som filmen där Jason konfronterades med Freddy Krueger från ”Terror på Elm Street”-filmerna men planerna lades på hyllan när filmbolagen Paramount och New Line Cinema båda ville ha kontroll över projektet. Stuntmannen Kane Hodder fick rollen som Jason (som han spelade i tre filmer till) efter att han imponerat på regissören genom att äta levande maskar i ”Upplopp i Credemorefängelset”. Hodder gjorde filmhistoria när han brinner i en scen i hela 40 sekunder, en rekordtid på film vid tidpunkten. Den mest klippta filmen i serien då den fick skickas om nio gånger till censuren för att inte få 18-årsgräns.

Filmen fick undertiteln ”Jason Takes Manhattan” och en majoritet av filmen skulle ursprungligen utspelas i New York (inklusive Madison Square Garden, Brooklyn-bron och Empire State Building) men budgeten tillät inte mer än sista delen att filmas där. Kocken som kastas in i en spegel spelas av Ken Kirzinger, som senare spelade Jason i ”Freddy vs Jason”. Efter att filmen floppade såldes rättigheterna av Paramount till New Line Cinema. Filmdebut för Kelly Hu (”X-Men 2”) som första Jason-offer stryps, på ett tomt disco.

Ursprungligen tänkt som filmen där Jason möter Freddy Krueger – Freddys hand dyker dock upp i slutet. Annan känd filmrekvisita som används känns igen från ”Evil Dead” och ”Creepshow”. En annan idé var ”Jason Goes to L.A.” där Jason börjar mörda medlemmarna ur två rivaliserande gatugäng som tvingas samarbeta för att besegra honom. Regissören ansåg att de uteslutande kvinnliga nakenscenerna i tidigare filmer var sexistiska och inkluderade därför även avklädda, manliga rollfigurer. TV-stjärnorna Steven Culp (“På heder och samvete”, “Desperate Housewives”) och Leslie Jordan (”American Horror Story”, ”Will & Grace”) har biroller.

Gjordes medan ”Freddy vs Jason” fortfarande förhandlades och för att Jason skulle fortsätta vara relevant för fansen. Den försattes i rymden för att utveckla serien och i framtiden för att historien inte skulle krocka med kommande filmer. Högsta dödsantalet i serien: 28 personer. Manusförfattaren Todd Farmer (som baserade sitt manus på ”Alien”) spelar rollfiguren Dallas medan David Cronenberg har en cameo-roll som doktor.

Det tog totalt 15 år och sex miljoner dollar spenderade på 18 oanvända manus innan den ikoniska fighten äntligen blev film. Ratade idéer för slutet inkluderade en sexscen (som filmades men hatades av testpubliken) där filmens hjälte förvandlas till Freddy medan han har sex med hjältinnan och en där Jason och Freddy hamnar hos Pinhead (från ”Hellraiser”-filmerna) i helvetet.

I nyinspelningen/rebooten skildrade man Jason mer som en överlevnadstyp som försvarar sitt territorium - Derek Mears baserade sitt porträtt av Jason på "Rambo".  Hade med 42,2 miljoner dollar den största öppningshelgen i hela serien. Filmens producent Michael Bay lämnade premiärvisningen på grund av alla sexscener. Med denna film har Jason totalt mördat 167 personer.

Efter att del 6 släpptes så skapade filmernas producent Frank Mancuso Jr. en TV-serie med samma namn som sändes 1987-1990. Den hade dock ingen koppling till Jason eller Crystal Lake utan handlade om otur och förbannelser generellt. Storyn följde istället två antikhandlare (den ena spelad av John D. LeMay, som senare fick huvudrollen i ”Jason Goes to Hell”) som försöker hitta antikviteter med förbannelser.