Las Vegas. Bara ortsnamnet gör något med visst med folk. Det glimrar till i ögonen hos min åldrade koreanska Uber-chafför när jag berättar vilken flight jag hinna till, på väg ut mot Bob Hope Airport i Burbank. På knackig engelska delar min skolöse förare snart historien om sin vän från Macao som tog med honom som engelsk tolk till en lyxsvit på Caesars Palace för att spela på de riktigt stora borden. Fem sömnlösa dygn senare, efter att enbart ha levt på mjölk och en kväll beställt in en strippa för att distrahera sin vän när han börjat bli orolig hade mannen från Macao spelat bort två miljoner dollar och rest hem, bara för att komma tillbaka två veckor senare, utan tolk och förlora lika mycket. Han är pank nu, mannen från Macao. "Vegas man, it's crazy...”, skrattar min förare.
Långt mycket större summor ligger i potten hos de high-rollers och studiopampar som checkar in på Caesars denna veckan. Det är den tiden på året då Los Angeles-filmindustri intar Sin City och Caesars Palace förvandlas till Planet Hollywood, om än bara för några intensiva dagar. De reser till hjärtat av gamblingvärlden i dyra kostymer för att skryta om förra årets vinster och blotta sina nya händer inför de amerikanska biografägarna i hopp om att de ska satsa på just deras filmer i år. Vilka som blir vinnare och förlorare vet vi först i slutet av året. Men här och nu gör alla sitt yttersta för att framstå som vinnare. Det hör staden till.
På många vis är Las Vegas den perfekta spelplatsen för världens skrytigaste box office-festival som både markerar starten på sommarsäsongen i biograferna samt understryker distinktionen mellan konst och industri. I Vegas kretsar allt kring pengar och yta och på Caesars Palaces stora scen är det de stora siffrorna med dollartecken och de tacksamma vackra filmstjärnorna som river ner de stora applåderna. Intrycket är att filmstudiorna vill göra allt för att fortsätta spela vid de stora borden utan att ta verkliga risker. Huvuddelen av de kort som las på bordet under veckan var säkra och väldigt väntade. Titlar som "TMNT 2", "Transformers 7", "Hotel Transylvania 2" och "Ice Age 5" avlöste varandra, var och en paketerad som om det handlade om oväntade satsningar på filmer som någon bett om. Stora ord om kreativitet och originalitet luftas flitigt, men ingen vågar gå all-in på oprövade kort.
Men trots de svulstiga filmpresentationerna och stjärntäta scenframträdandena så gick det inte att undgå att lägga märke till den överhängande känslan av framtidsoro som smugit sig in bland Las Vegas enorma mässhallar, till bredden fyllda med splitternya laserprojektorer, lyxiga biostolar och knivskarpa Dolby Atmos-ljudsystem. För oavsett hur många högteknologiska tricks biografbranschen än må gömma i sina rockärmar, hur skarp bilden än må vara på RealD:s nya biodukar så spelar det ju mindre roll om ingen är där och ser den. Den digitala framtiden sköljer in som en tsunami-våg genom underhållningsindustrin och med den följer en generation av filmälskare som inte vuxit upp med biografen som sitt självklara tempel för filmkonsumtion.
Hoten mot biografernas ställning har genom åren varit många, från TV:n till VHS:en till kabel-kanalerna och pirat-nedladdningen, men frågan är om våra mediavanor någonsin har förändrats med samma hastighet som idag. Samtidigt så visar siffrorna att vi ser mer film än någonsin tidigare, filmtittandet ökar lavinartat - men då främst på andra skärmar än biodukarna som numera får agera det första skyltfönstret för nya film-releaser med sina enstaka procent av den totala filmkakan. Därför vilar it-gurun Sean Parkers nykläckta Screening Room-iniativ, en digital tjänst som hade möjliggjort en parallell VOD- och biopremiär, som ett illavarslande och oönskat åskmoln över världens största biograf-konvent.
Denna elefanten i rummet fick mottaga sin beskärda del av kängor från studiochefer och regissörer under veckan. Warner Bros. styrelseordförande Kevin Tsujihara utlovade till biografägarna att; ”Vi tänker inte låta någon tredje part eller mellanhand komma emellan oss!” varpå studions husregissör Todd Philips ("Baksmällan") frågade sig ”Varför har vi så bråttom att ta det som separerar oss från allt annat, den delade upplevelsen som en biograf erbjuder - och göra oss av med den? Varför försöker vi göra film till TV?”. DreamWorks-bossen Jeffrey Katzenberg ville sen inte vara sämre i sitt hyllningstal till biografen; ”Det finns fortfarande ingenting som kan konkurrera med att sitta i en mörk salong där filmen kräver vår fullständiga uppmärksamhet. Dramor blir starkare. Thrillers får mer ”thrills”. Komedier blir roligare. Och ibland dyker en film upp som får oss att tappa andan: som får oss att applådera. Vi applåderar aldrig framför vår TV. Vi applåderar inte framför vår iPhone. Vi applåderar inte framför vår iPad. Detta är kraften i att gå på bio. Vi lever i en tid där vi kan äga vilken film vi vill. Men i biografen, så äger filmen oss”, sa Katzenberg.
Screening Room blev snabbt den gemensamma fienden som icke fick nämnas vid namn. Tills James Cameron, regissören bakom två av de mest inkomstbringande spelfilmerna genom tiderna, en man vars karriär byggts upp på bio, blev den första att adresserade hotet direkt när han gjorde en överraskningsvisit på CinemaCon och lovade att kriga för den heliga biografupplevelsen. ”Oavsett vad folket bakom Screening Room än må säga så är jag övertygad om att filmer måste få en första biograf-exklusiv release”, predikade Cameron till de redan frälsta biografägarna som applåderade honom stort under Fox studiopresentation.
På andra sidan barrikaden stod den nya killen i klassen, Amazon Theatrical som gjorde sitt bästa för att få branschen att sänka sina stridsyxor genom att bjuda till en enorm trerätters-brunch på Caesars Palace framför den stora skylten ”We Love Theatres” (eller ”hata oss inte, vi är inte fienden”).
J.J Abrams, en av de filmskapare som tillsammans med Spielberg och Scorsese uttalat sitt stöd för Screening Room, var försiktigt positiv till den nya aktören på marknaden när han mottog ett pris på scenen; ”Jag är öppen för alla bra idéer. I denna tid av nerladdning, digitalteknik och distraktioner behöver vi tänka oss för i utvecklingen av det här mediet. Vi behöver utvecklas och möta prövningarna med nya lösningar, inte rädsla”, sa Abrams diplomatiskt efter att ha hyllat den unika biografupplevelsen. Många förespråkare av Screening Room-tjänsten, inklusive Abrams själv menar att den skulle ge filmstudios möjligheten att nå en publikgrupp mellan 25 och 39 som skurit ner på biobesöken på grund av barn eller karriär men som samtidigt är beredda att betala mer (50 dollar per film) för att få tillgång till ny film hemifrån.
Framtiden är på väg in och så länge filmbranschens motdrag fortsätter att vara fler superhjälte-filmer och biografbranschens dito är fler högtalare och nya projektorer så kommer de nog få fortsätta att känna sig som dinosaurier, oroligt spanandes mot den himmel som när som helst kan släppa ner en digital komet de inte kunde skydda sig mot. Men tills dess så regerar filmjättarna fortsatt här på Caesars heltäckningsmattor och likt mannen från Macao så lever drömmen vidare om att komma tillbaka som en vinnare - även nästa år.
Årets CinemaCon-favoriter
"Story of Your Life" - geniet Denis Villeneuves nya ser ut som en underbar korsning mellan Contact och Enemy.
"Storkarna" - Nick Stoller och Doug Sweetland bjuder på torr kontorshumor med storkar.
"Sausage Party" - ”This movie is just so wrong!.. But in the right ways”, sa Sonys chef.
"The Shallows" - Få saker går upp mot en härlig hajrulle.
"Passengers" - Begåvade Morten Tyldums sci-fi med duon Pratt & Lawrence kommer slå!
"The Conjuring 2" - Jag minns den uppspelta stämningen i samma salong för tre år sen då ettan presenterades. Exakt samma sak nu.
Veckans fem mest långsökta filmprojekt
Emoji-filmen
"Monopoly"
"Avatar 5"
"Angry Birds"
"Transformers 8"
