Med filmer som "Tangerine", "Florida Project" och "Red Rocket" har filmskaparen Sean Baker skildrat personer i samhällets utkanter som sällan får stå i rampljuset. De behandlas alltid med samma värme och respekt som han nu visar Ani (en fantastisk Mikey Madison), huvudpersonen i "Anora".
Omsusade "Anora" vann Guldpalmen i Cannes i våras och är sedan dess en het Oscarskandidat. Filmen kan enkelt beskrivas som en modern "Pretty Woman", och handlar om en strippa och sexarbetare som möter en ung rysk partyprins. Vanya blir räddningen för Ani som snabbt får smak för ett lyxigare liv. Men säg den dröm som varar för evigt? Snart knackar hans sura släktingar på, och kaos bryter ut.
Sean Baker hade faktiskt aldrig "Pretty Woman" i bakhuvudet, men han erkänner att filmen inspireras av klassiska romcoms. När MovieZine möter honom via Zoom passar vi också på att fråga hur han hittade stjärnskottet Mark Eidelstein som lyser i den andra huvudrollen.
Du valde Mikey Madison efter att du sett henne i "Scream". Vad övertygade dig om att hon skulle vara rätt person för att spela Ani?
- Jag såg först hennes otroliga prestation i "Once Upon a Time... in Hollywood". Om ni minns så stjäl hon den sista kvarten i filmen, hon är så dynamisk i den rollen. Jag sparade henne i minnet. När vi började närma oss "Anora" och vi letade efter vår Ani, gick vi och såg "Scream" (2022). Där var hon igen, hon hade en skön attityd och hon kunde skrika riktigt bra. Jag vände mig till min fru och producent, Samantha, och sa att "vi måste ringa hennes agent så fort vi lämnar biografen". Det gjorde vi.
- Vi träffade Mikey. Och det som överraskade mig mest är att hon är raka motsatsen till sina roller. Hon är reserverad, tystlåten och lite blyg. Jag insåg att hon verkligen spelade sina roller väl, och det övertygade mig ännu mer. Jag är väldigt glad över att jag gjorde det valet.
Lika fantastisk är Mark Eidelstein som spelar Vanya, hur hittade du honom?
- Mark är otrolig. Vi sökte överallt, via agenter och via sociala medier. Vi övervägde till och med popstjärnor. Sen var det Yura Borisov, som spelar Igor i filmen, som föreslog honom. Han hade just jobbat med honom. Vi hade aldrig stött på Mark annars.
- Vi bad om ett selftape, han fick läsa en scen, och vi fick tillbaka den roligaste videon jag någonsin sett. Han vann över oss direkt. Han filmade sig själv när han läste scenen, men han satt med ryggen mot kameran och var naken. Så vi stirrade på hans häck när han såg ut genom fönstren. Vi var bara tvungna att ha med honom, vi kunde inte tänka oss någon annan.
- Och han var så rolig, men även seriös och proffsig. Han förstod alltid vad som behövdes, var kameran stod... Han gav mig fantastiska tagningar varje gång. Men det var först flera månader senare i klipprummet som jag insåg att han gjorde det för klipparens skull. Att vi skulle ha olika alternativ att välja på. Och det där är så ovanligt.
Dina filmer handlar ofta om huvudpersoner på utkanten av samhället. I den här filmen rör vi oss snarare ofta i lyxiga miljöer och bland rika människor. Vad det kontrasterna du letade efter?
- Handlingen var rätt mycket "high concept" så att säga. Man kan kliva in på ett Hollywood-kontor och pitcha den i en mening: "Ung sexarbetare gifter sig med sonen till en rysk oligark". Det räcker så. Det är en hook som är lockande nog. Det hade kunnat bli 100% underhållning. Men man kan också visa på klasskillnader och föra fram samma poäng. Jag vill inte bara göra film om människor som kämpar. Jag ville visa kontrasterna när de två världarna möts.
Vi journalister gillar att jämföra filmer med andra filmer. När du läser recensioner som skriver "en ny Pretty Woman", känns det som en rättvis beskrivning? Var den filmen en referenspunkt för dig? Eller är vi helt ute och cyklar?
- Jag har inga problem alls med den jämförelsen. Den filmen var så ikonisk, att det säkert hjälper folk när "Anora" jämförs med "Pretty Woman". Men det slog mig faktiskt inte förrän under första inspelningsveckan. Någon nämnde att scenen med frieriet påminde om "Pretty Woman". Jag insåg att vi återberättar "Pretty Woman" under den första timmen av filmen. Men det är jag okej med. För jag har alltid vetat att vi lutar oss mot klassiska romcom-troper, iallafall i början.
- Det finns andra jämförelser som jag inte riktigt förstår. När folk nämner andra, mer moderna filmer. För jag vet vad mina referenser är: mycket 70-talsfilmer, lite 80-tal. Lite "En prins i New York", många Jonathan Demme-filmer... Alla såna jämförelser är toppen. Men jag tror inte att jag har påverkats av mer moderna filmer.
Du vann Guldpalmen i Cannes, i ett land där sexarbete är olagligt. Tror du att din film med sin positiva attityd kan ändra folks inställning till sexarbete?
- Jag vet inte om en enda film kan göra stor skillnad. Men en film kan vara ett babysteg, för att ta bort lite av stigmat. När jag gör press och ger intervjuer, om jag kan vara mer direkt och berätta om hur jag tror på att sexarbete ska avkriminaliseras - utan att predika, jag är öppen för alla synpunkter... Jag vet inte. Vi får se.
- Men det är intressant att få höra från folk som sett filmen och säger att de känner för karaktären Ani, att de har sympati för henne. Även äldre och konservativa tittare säger det, och det betyder mycket för mig. För det visar att filmen kan påverka folk.
Fick du en chans att prata med Cannes-juryn efter vinsten?
- Jag fick prata med nästan alla utom Greta (Gerwig)! Hon är så upptagen nu med "Narnia"-filmerna. Men jag fick hälsa på nästan alla. Jag åt middag med J.A. Bayona. Vad jag hört så gillade de verkligen filmen!
- Jag kände en nära relation till Kore-eda (Hirokazu), för vi gör liknande filmer. Han har varit en stor influens, speciellt i hur han jobbar med barn. Jag tittade på hans filmer när jag gjorde "The Florida Project". Jag tycker att Bayonas "Snöns brödraskap" är en av förra årets bästa filmer. Och Greta höll biograferna vid liv med "Barbie". Det är fantastiska filmskapare. Och jag är så tacksam, den vinsten förändrade mitt liv.
Vi lever i en känslig tid då folk lätt kan bli kränkta. Efter premiären i Cannes nämnde vissa att det är obekvämt att se ryska rollfigurer på vita duken, med tanke på kriget i Ukraina. Vad tänker du om det?
- Den här filmen har utvecklats i femton års tid. Vi lever i en svår tid, och alla vi som jobbat på filmen vill se ett slut på kriget. Men vi vet också att den här filmen utspelar sig år 2019, före kriget, den nämner inte kriget och har inget med det att göra. Den handlar om en ung sexarbetare och hennes historia.
- Vi tog beslutet att göra filmen, även om några kan bli obekväma. För i slutändan jobbar jag med artister. Jag kan inte skylla vad deras regering gör på dem. Vi har artister, konstnärer, som alla vill skapa något tillsammans. Vi hade ukrainare som jobbade sida vid sida med ryssar och amerikaner, fokuserade på samma mål. Det kändes okej för alla.
Vad har du lärt dig om sexarbetare av din research?
- Alla mina filmer handlar om olika aspekter av sexarbete. I den här filmen jobbade vi med Andrea Werhun som konsult. Hon har skrivit boken "Modern Whore", och hon har levt det här livet som eskort och exotisk dansare. Hon fick läsa manus och berättade vad som kändes autentiskt och inte. Många detaljer - slangorden, musikvalet - kom från våra samtal. Jag har lärt mig så otroligt mycket.
"Anora" får svensk biopremiär fredagen 6 december.
