Vem älskar inte Sebastian Stan? Jag är ett stort fan sedan jag såg honom som Tom Lee i serien "Pam & Tommy", men så har han ju också en imponerande karriär med roller i alltifrån Marvel-filmer som "The Falcon and the Winter Soldier" till draman som "Sharper". Nu är han hetare än någonsin med två biopremiärer i oktober; "The Apprentice" där han spelar Donald Trump samt "A Different Man".
Jag har velat se "A Different Man" sedan den gjorde en hejdundrande festivalentré i början av 2024 på Palm Springs filmfestival. Därefter fortsatte den till Sundance, som jag bevakade digitalt medan filmen bara visades på biograferna. I Berlin missade jag den igen, och likaså när den kom till New York på New Directors/New Films-festivalen.
Så nu, äntligen, fick jag chansen att inte bara se den efterlängtade filmen, utan även intervjua Stan tillsammans med motspelaren Adam Pearson. I filmen har bådas ansikten knölar och utväxter som är effekterna av ett ärftligt tumörsyndrom som kallas neurofibromatosis, förkortat NF. I verkligheten saknas bot, men i filmen går Stans rollfigur Edward med på att medverka i ett medicinskt experiment för att få bort dem.
En ny värld öppnas upp. Edward byter namn till Guy och gör kometkarriär som mäklare. Han söker upp sin attraktiva före detta granne Ingrid (Renate Reinsve) och de inleder ett förhållande. Hon har skrivit en pjäs inspirerad av Edward och Guy får huvudrollen - men måste ironiskt nog bära mask för att likna sitt forna jag.
Livet leker tills Oswald (Pearson) dyker upp. Eftersom Oswald är mer autentisk för rollen ersätter han Guy, men han besitter även en självsäkerhet Edward saknat. Oswald tar för sig av livet, han har vänner, trivs med att vara i centrum, lever ett aktivt liv - allt som Edward skydde innan han blev Guy. Identitetskris följer. Filmen är en mörk dramakomedi om hur våra utseenden påverkar våra liv - och till hur stor del vi tillåter det. MovieZines recension finns att läsa här.
Intervjun sker tillsammans med andra journalister via Zoom, och vi pratar om allt från Elon Musks helvetesvärld och europeisk film, till att gå hem och krama om sin mamma. Men mest handlar det såklart om deras roller i “A Different Man”.
Det är en väldigt stark film som handlar mycket om hur omvärlden uppfattar oss efter vårt utseende. Vad skulle ni vilja att publiken tar med sig efter att ha sett den här filmen?
Adam: Jag är inget stort fan av att tala om för en publik vad de ska ta med sig. Jag tycker att det känns lite predikande och ouppriktigt. Jag har aldrig varit ett fan av hålla handen genom filmer eller berättelser.
- I stället för att berätta för publiken vad de ska tycka vill jag utmana dem att ändra hur de tänker, men också att ta sig dit på egen hand. Och jag tror att så länge folk går iväg och tänker annorlunda än när de kom in, så har jag gjort mitt jobb och filmen har gjort sitt. Men jag vill inte behöva berätta för en publik vad de ska tycka. Jag skulle gärna vilja att de tar sig dit på egen hand.
Sebastian: Jag tycker att det är en smart film, och man ska inte underskatta publiken. De ska kunna känna sig fria att omfamna vilken erfarenhet de än har och lita till sina egna instinkter.
- Det finns något mycket relaterbart i filmen som jag tror att vi alla kan ta till oss, eftersom den handlar om identitet och självacceptans. Men jag tycker också att den är både rolig och tragisk och överraskande, lite som en berg- och dalbana. Någon sa idag att de aldrig sett något liknande, vilket var en otrolig komplimang.
Hur reagerar ni båda på dagens internet med mobbning i sociala medier? Du måste ha fått din del av fördomar, Adam, och Sebastian är säkert jagad av MAGA-anhängare just nu med "The Apprentice". Så hur hanterar ni det?
Adam: Åh, så det här med sociala medier gör att du måste ha en mycket hög grad av mediekunskap. Det är väldigt lätt att vara överallt, dras in i alla argument, och försvara sig tills man dör.
- Jag har precis lärt mig att ignorera det. Jag använder bara sociala medier när jag måste, och aldrig som ett mått av mitt värde eller min framgång. Jag har alla aviseringar avstängda. Om folk vill skriva dumheter om mig på nätet så läser jag det, skrattar, och glömmer bort det inom fem sekunder. Det är min huvudsakliga inställning.
- Dock mår jag väldigt dåligt när jag ser den yngre generationen som alltid bär runt på sin lilla "lågsjälvförtroendemaskin". De går mot sin undergång när de jämför sina liv bakom kulisserna med andras "greatest hits", vilket är anledningen till att jag försöker vara så öppen och ärlig som möjligt i sociala medier. Inte bara om de goda tiderna, utan även de dåliga.
- Jag skulle hata om det jag lägger ut på sociala medier på något sätt får människor att må sämre, eller gör Elon Musks helvetesvärld till en ännu värre plats. Vi bör alltid sträva efter att vara ärliga, sanningsenliga och göra världen till en bättre plats. Att vara de föredömen vi vill se i andra.
Sebastian: Jag slutade med sociala medier 2022, så mitt liv är fantastiskt. Jag vet inte riktigt vad som händer på sociala medier, för jag lever i den verkliga världen. Jag har valt att leva i den verkliga världen och det är intressant hur människor pratar med dig där, för om någon vill komma och säga något till dig, så måste de säga det ansikte mot ansikte.
- Och jag tycker att det är så det borde vara. Jag oroar mig, precis som Adam, väldigt mycket för yngre människor. New York Times gjorde en omröstning där de intervjuade Generation Z eller generationen precis innan som växte upp med sociala medier. De frågade dem om de skulle tillåta sina barn att ha sociala medier. De flesta sa nej då de skadliga effekterna, särskilt på tonåringar, nu börjar komma ut. Fler och fler människor skriver om det. Det är tråkigt när så mycket tid och kraft har gått till spillo.
Sebastian, du som har arbetat i ett så brett spektrum av genrer, från Marvel till biopics till indiefilmer som denna; har du en favoritgenre? Eller några favoritroller eller -områden att utforska? Och Adam, har du någon roll du verkligen vill göra?
Sebastian: Jag är exalterad över att få göra allt detta. Jag tänker aldrig riktigt på vad, och kanske är det därför som jag är överallt. Jag vill inte hålla mig i ett körfält. Jag tycker om alla filmer. Jag älskar skräckfilmer. Jag älskar blockbusters. Jag älskar europeiska filmer väldigt mycket, och jag tänker faktiskt på den här lite mer som en europeisk film på så sätt att den är mycket mer upphöjd och intelligent. Europesika filmer, för mig, manar alltid till eftertanke.
- Men annars handlar det mer om samarbetet, vilka som är involverade, vem som regisserar, och så vidare. Är projektet annorlunda, kan de ge mig en ny utmaning?
Adam: Ja, jag brukar inte tänka på saker i termer av genre. Då hamnar jag i en box som skådespelare, men det sätter också filmen i en box, och jag tycker att linjerna är mer suddiga än så.
- Jag tar det hela från fall till fall, manus för manus. Vad säger manuset? Vem är regissören? Vem mer är knuten till projektet? Så jag tänker inte riktigt på det sättet, utan kommer bara att ta en vecka för att återhämta mig och sedan se vad som kommer in.
Sedan Renate Reinsve fick sitt genombrott i Cannes med "Världens värsta människa" har hon blivit en av den internationella filmens "it-girls". Vad tycker ni att det är som gör henne så speciell, förutom att hon är vacker och en begåvad skådespelerska?
Stebastian: Jag tror att det finns en enorm räckvidd för hennes framträdanden, men också för henne som människa. Hon är extremt energisk och det är en berusande upplevelse att vistas runt henne. Hon är väldigt generös som skådespelare, men också som person.
- Men jag tror att det finns en sårbarhet hos henne, som man kan se i hennes framträdanden, och som gör att man känner sig väldigt attraherad till henne. Man blir helt uppslukad av henne. Man vill veta mer om henne och hennes karaktärer. Hon har en sann känsla av energi som man inte kan återskapa för den är instinktiv.
Adam: Renate Reinsve förstår det, och Renate Reinsve har det. När hon gör entré i ett rum så riktigt sprakar det. Hon är fantastisk att jobba med, och drar upp alla till sin nivå. Jag tycker att den här branschen är en bättre plats med Renate Reinsve i den, och jag tycker att den här filmen är en bättre film eftersom Renate Reinsve är med i den. Vi behöver fler Renate Reinsves.
Sebastian, du har spenderat mycket tid på att gå runt på New Yorks gator med smink och mask. Vad lärde du dig av det och hur påverkade det din roll?
Sebastian: Allt var en lärdom. Ute i den verkliga världen är människor inte lika bra lögnare som de är framför kameran, så man får en genuin reaktion. Det var viktigt för mig för att försöka förstå hur det kan vara att gå i någons skor som har neurofibromatos, men även någon som har åsidosatts och alienerats av alla våra stereotypa projektioner som vi har mot personer som ser annorlunda ut.
- Det hjälpte mig att förstå inte bara om vad som hände känslomässigt med Edward, utan också fysiskt. Hur jag kommunicerade med människor. Hur jag stod, hur jag gick, om jag ville umgås med människor eller försöka undvika ögonkontakt. Det var en lärorik upplevelse. Och tyvärr är det väldigt ensamt där ute när världen inte riktigt vet hur man ska omfamna det som är annorlunda.
Eftersom Adam har NS och Sebastian spelade en rollfigur med NS, kunde du Sebastian konsultera med Adam för att utveckla rollen?
Adam: Åh, ja, vi hade många riktigt djupa, meningsfulla samtal. Vi träffades väldigt tidigt via Zoom, och jag delade med mig av mina erfarenheter, min uppväxt, och insikterna för att hjälpa Sebastian att komma in i rätt mentalitet för att göra rollen så autentiskt som möjligt.
- Det handlar om heder, tillit och respekt. Om jag inte är villig att vara öppen och ärlig mot mina medskådespelare med detta, då har jag ingen rätt att be publiken att vara öppen och ärlig när de ser filmen. Så attityden utanför skärmen måste matcha attityden i filmen.
Vad gör ni båda härnäst? Och Sebastian, vad förväntar du dig när “The Apprentice” släpps?
Sebastian: Jag förväntar mig ingenting längre. Jag tar en dag i taget, för jag tror att världen alltid överraskar oss. Men jag tycker att det har varit en spännande tid för oss att prata om den här filmen, att vara tillsammans och få se de första reaktionerna på filmen, som alla har varit positiva. Sen får man ta det som det kommer.
Adam: Åh, jag ska gå hem, krama min mamma. Och så ska jag gå och träffa mina kompisar.
En del av berättelsen handlar om att stjäla någon annans historia. Får det er att reflektera över skådespeleriet i sig, och vad filmer gör med människors berättelser och upplevelser?
Sebastian: Ja, jag tycker att temat i filmen är väldigt bekant. Jag tror att det händer hela tiden, särskilt i Hollywood, att människor tar någon annans idé eller upplevelse och presenterar den som sin egen. De tar besittning av en berättelse som i grund och botten är någon annans. Det är olyckligt.
- Därför älskade jag hur Aaron Schimberg, vår regissör, framställde Renatas karaktär samt dynamiken mellan henne och Edward. För oftast i filmer framställs ju någon som den sympatiska karaktären, hon som förstår honom, de hör samman. Hon verkar inte se honom som någon som är annorlunda, utan för vem han är på insidan.
- Och då inser man att hon har underliggande motiv, eftersom hon inte är mer än människa, precis som i den verkliga världen. Och jag tyckte att det var ett intressant sätt att föra berättelsen vidare, för han kunde ha låtit den stanna på en mer förutsägbar plats.
Adam: Jag håller helt med. Idén om vem som kan och bör spela vad, och vem som får berätta vilken historia, är en debatt som pågått under ganska lång tid. Och jag tror, som Sebastian sa, att Aarons tacklade den här frågan riktigt smart, och ställde många frågor. Återigen, det ger publiken respekten att kunna hitta svaren själva.
- För jag tror, som tidigare sagts, att publiken är mycket smartare än de ofta får kredit för. Förhoppningsvis kan den här filmen fortsätta debatten samt tillföra till den när allt är sagt och gjort.
“A Different Man” släpps på bio den 18 oktober.