Vi har fått se tre kortare klipp samt fått höra regissören Simon Kaijser och producenten Maria Nordenberg prata om sina tankar kring projektet. I serien kommer vi få följa Benny, Erik och Mikael vars familjer alla går igenom olika former av förlust, under tre olika tidsperioder i deras liv: 70-talet, tidigt 90-tal samt nutid. För den ena lämnar pappan familjen för ett nytt liv med sin sekreterare, i den andra är brodern svårt drogberoende och den tredje förlorar sin fru och son under Estonia-katastrofen.
”Man kan inte utplåna människor, på ett sätt finns de ändå kvar, så tror jag i alla fall, de finns inuti oss” säger en av karaktärerna i klippen. Och påminner oss om att det är just förlust, och den sorgen som det kommer med, som är seriens grundtema.
Simon Kaijser beskriver serien som unik, i det att den inte har en plot som vi följer, utan att det snarare är situationer och karaktärernas känslor som utgör historien. Något som gjort att man kunnat ta till kreativa grepp som annars inte hade varit möjliga. Det självklara valet hade varit att låta seriens tre avsnitt alla spegla de olika tidsperioderna separat, men här har man valt att låta tittaren kastas fram och tillbaka mellan de olika situationerna som utgör serien.
”Man kan inte utplåna människor, på ett sätt finns de ändå kvar, så tror jag i alla fall, de finns inuti oss” säger en av karaktärerna i klippen. Och påminner oss om att det är just förlust, och den sorgen som det kommer med, som är seriens grundtema.
Simon Kaijser beskriver serien som unik, i det att den inte har en plot som vi följer, utan att det snarare är situationer och karaktärernas känslor som utgör historien. Något som gjort att man kunnat ta till kreativa grepp som annars inte hade varit möjliga. Det självklara valet hade varit att låta seriens tre avsnitt alla spegla de olika tidsperioderna separat, men här har man valt att låta tittaren kastas fram och tillbaka mellan de olika situationerna som utgör serien.
- Det är som att titta i de här familjernas fotoalbum, man går fram och tillbaka och på så vis får man ihop en bild av karaktärerna och deras liv.
Det må låta förvirrande och Simon Kaijser sticker inte under stol med att det kommer vara krävande för tittaren till en början. Men när jag ser på förhandsklippet slås jag över hur snyggt man filmat och klippt ihop övergångarna. Det går inte att mista vilken karaktär som är på skärmen, trots att han blivit 30 år äldre.
Skådespelaren Rasmus Luthander med regissören Simon Kaijser och författaren Jonas Gardell.
”Varje dag, Erik lilla, hela sommaren ska burken vara full av blommor på köksbordet, så minns vi allihop.”
”Vilka då?”
”Vilka då?! En sådan fråga. De som är borta naturligtvis!”
Scenen vi får se är inspelad på en stor grön äng, solen skiner, människor är glada. Och mitt bland dem, en morfar som för över visdomsord till sitt barnbarn.
I ett annat klipp hör vi orden ”Jag vill bli lycklig igen, jag är inte lycklig.” Det är inte svårt att missa att det är Jonas Gardells ord som vi hör.
”Vilka då?”
”Vilka då?! En sådan fråga. De som är borta naturligtvis!”
Scenen vi får se är inspelad på en stor grön äng, solen skiner, människor är glada. Och mitt bland dem, en morfar som för över visdomsord till sitt barnbarn.
I ett annat klipp hör vi orden ”Jag vill bli lycklig igen, jag är inte lycklig.” Det är inte svårt att missa att det är Jonas Gardells ord som vi hör.
- Jonas är ”one of a kind” och det är få som honom i Sverige. Han skriver från hjärtat, säger Maria Nordenberg.
Det visuella lyckas verkligen sätta an tonen på orden och något annat vore konstigt, med tanke på att detta är den tredje serien de arbetat på ihop.
Slutet på 1970-talet. Familjerna Munksås, Törnblad och Elofsson bor grannar i ett kedjehusområde utanför Stockholm, och umgås som grannar gör. Fr v: Bodil (Rebecka Hemse), Per-Ove (Magnus Krepper), Eva (Eva Röse), Roffan (Torkel Petersson) och Anita (Anja Lundqvist). Fotograf: Peter Cederling/SVT.
Så vad kan vi förvänta oss av serien?
- Stora känslor! Lite skratt, mörk humor, mycket känsla och ett viss mått av något väldigt tröstande, svarar Simon Kaijser.
Och försäkrar oss om att trots all sorg, så kommer serien att lämna oss med hopp. Från det lilla jag sett och hört, är jag övertygad om att vi kommer få uppleva något väldigt vackert, när ”De dagar som blommorna blommar” sänds på SVT tidigt 2019.
