Krönika: "Efter incidenten stänger jag alltid av mobilen på bio"

Året var 2013 och sommaren hade precis börjat. Jag och mina vänner var i Göteborg och skulle se den emotsedda ”Man of Steel” av Zack Snyder. Även om filmen var en besvikelse och inte oförglömlig på något sätt kommer jag så väl ihåg biobesöket. Varför? Jo, på grund av en tillsägning efter omkring halva filmen, som kom att påverka mitt uppträdande i en biosalong framöver.

Jag hade precis fyllt 16 år den sommaren och var ungdomligt förälskad i en tjej. Vi smsade konstant och det krävdes inte många minuter av icke-smsande för att jag skulle drabbas av mobilabstinens. Det var då självklart för mig att ha med mig mobilen in till biosalongen och fortsätta smsandet diskret under filmens gång. Varför skulle jag inte? Jag var ju så kär! Dessutom hade jag mobilen inställd på ljudlöst. Trots detta dröjde det inte länge förrän jag hörde inte så diskreta harklingar runt om mig. Förkylningstider eller vad var det frågan om? tänkte jag. Obrytt fortsatte jag att smsa med min förälskelse.

 

När jag ändå var inne på mobilen passade jag på att scrolla igenom Instagram. Det kunde ju ha hänt något viktigt! Dessutom hade jag mobilen på lägsta ljusstyrka, så det kan inte ha gjort så mycket, tänkte jag.

Filmen fortsatte i sitt långsamma tempo och jag tog en näve popcorn som jag sköljde ner med en slurk cola. Gott. Varför är det kutym att äta popcorn på bio förresten? Hade det inte varit tystare att äta t.ex nötter istället? Det skapas ju ett skrafsande ljud som bieffekt när du gräver ner handen i popcornkartongen. Hade inte det undvikits med nötter? Äsch, det är lika bra att jag googlar. tänkte 16-åriga jag och fipplade upp telefonen igen.

 

 

Åh! Hon har svarat igen! Tummarna smattrade mot skärmen, ”nej filmen är inte bra, vad gör du?”. Efter det gick jag in på Google. Innan jag hann skriva klart min sökning, hördes en klar mansröst från några platser bort. ”Nu får det vara nog, stoppa ner den där telefonen, annars går jag och hämtar personal”. Uttalandet lämnade inga alternativ åt mig. Med pulserande hjärta sa jag ett snabbt ”förlåt” och stoppade ner mobilen i fickan. Vilken typ! Vilken attityd! Och han satt ju ganska långt bort till och med. Jag hann ju inte ens skriva klart meddelandet.

Min tonårshjärna gick på högvarv och min bristande förmåga att sätta mig i en annan persons kläder blev tydlig. Det dröjde ett tag innan jag insåg att det naturligtvis var jag som var boven i dramat. Att det inte spelar någon roll att en person sitter några platser bort eller på en annan rad - mobilen stör ändå. Mycket. Även om det är på lägsta ljusstyrkan. Även om du ”bara ska svara här lite kort”.

 

Dessutom visar modern forskning att mobilen stör dig själv även om den är inställd på ljudlöst och ligger i fickan. Vi har väl alla tänkt tanken att ”tänk om jag fått ett meddelande” eller ”måste svara på snap för att upprätthålla streaken!!!”, oberoende av om du är på bio eller någon annanstans. Sociala medier-företagen är mästare på att skapa listiga sätt att få oss att använda deras appar mer och mer. Tricket är att angripa samma belöningssystem i hjärnan som även spelbolag och diverse drogtillverkare angriper med sina produkter.

 

 

 

Om jag väldigt gärna vill gå på bio, ser jag till att göra det en solig tisdagseftermiddag när ingen annan är där. Att gå på en skräckfilm hos någon av Mall of Scandinavias fantastiska biosalonger en fredagkväll är som att gå på ett minfält. Någon sitter och snapchattar på rad 3. En annan sitter och söker på IMDb om skådespelaren vi ser på vita duken framför oss. En tredje sitter och live-kommenterar filmen för sina eventuella fans på Instagram. Live-kommenterar! Att gå på bio idag är som att på en fotbollsmatch, där folk säger sina åsikter rakt ut och filmar för att kunna lägga upp på sociala medier. Om filmen är dålig så tar de upp mobilen istället för att underhålla sina dopaminberoende hjärnor.

Och ja, jag vet att det är att ta i stora växlar när jag säger att det är mobilernas fel att ett biobesök idag inte är som det var förr. Det finns flera anledningar, bland annat filmbolagens massproduktion av remakes, reboots och uppföljare, som gör att det är tråkigare att se på bio idag med den enkla anledningen att vi har sett det vi ser förr. Alla streamingtjänsters egenproducerade material lockar också, där den ekonomiska aspekten inte bör förbises. Men det är onekligen så att den giftiga lilla saken vi har i vår ficka också spelar en stor roll i problematiken.

 

 

Finns det någon lösning då det här då? Svårt att säga. Problemen med mobilerna idag går långt utanför biosalongerna. Någon form av mobilinsamling innan start låter omständligt och skulle innebär extra kostnad. Men en början skulle kunna vara att på ett tydligare sätt innan filmens start säga åt publiken att stänga av sina mobiler. Att det inte bara stör de bredvid dig, utan hela salongen.

Jag själv då? Efter incidenten sommaren 2013 så stänger jag alltid av mobilen efter bioreklamen och stoppar ner den i min jacka eller väska. Om det är någon runt om mig som tar upp mobilen under filmens gång, försöker jag på ett vänligt sätt säga åt personen att lägga ner mobilen. Ja, ordet ”mobilpolis” har använts vid beskrivning av mig.

 

Och som svar på min fundering angående popcorn, förhållandet mellan popcorn och bio började faktiskt i USA redan på 1800-talet! Framförallt för att det fanns mycket av majs, som dessutom var billigt. Och med förälskelsen? Det gick ungefär som för Zack Snyders filmer sen 2013 - åt helvete.

Erik Lagerlöf