Vad kan vara vackrare än när teknologin och naturen samarbetar för att skapa det perfekta filmfotot?
Så skulle man kunna beskriva det som händer precis efter soluppgången eller precis innan solnedgången, två korta fönster i tiden som brukar kallas för "den magiska timmen". Solen står väldigt lågt, dess ljus går åt ett rödare håll och bildmöjligheterna blir oändliga. Trots den oundvikliga kampen mot klockan är det många filmskapare som väljer att konstruera nyckelscener i sina verk kring just dessa förhållanden. Ett ypperligt exempel är Terrence Malicks makalösa "
Days of Heaven" från 1978 som i princip enbart består av bilder med den typen av ljus, vilket gjorde den produktionen till en ren mardröm. Men visst var det värt det? Arbetet leder ju inte bara till något som är visuellt utsökt, utan det verkar också träffa en ytterst känslomässig punkt hos oss människor.
Därför är glädjetårarna nära när jag ser Fandors fina videokollage som finns tillagt nedan. De har satt ihop en helt underbar blandning av sekvenser från filmer som vi alla älskar och för en kort stund transporteras man till alla dessa förtrollande världar igen. Det är en ren fröjd att se, särskilt när bilder ur mästerverk som "
The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford" och "
The Tree of Life" dyker upp. Till tonerna av Arcade Fires hjärtskärande "Song on the Beach" dessutom, så förkrossande vackert.
Är det bara jag, eller blir man helt förälskad i film på nytt när man ser det här?
