Det är med viss skepticism som jag intar plats i biosalongen under Way Out West för att se första avsnittet av SVT:s ”Spelskandalen”. Enkom därför att mitt intresse för lagsport och spel är extremt lågt, men skaparna bakom tv-serien lyckas likväl imponera på mig med ett oväntat persongalleri och ett lättillgängligt manus.
Startskottet för den verkliga händelsen, som tv-serien baseras på, var en match mellan topplaget Boltic och Kungälv, där Boltic var självklara vinnare, men förlorade stort mot sina motståndare. Något som väckte journalisten och sportchefen Thomas "Malmen" Malmquist på Expressens intresse. Och som sedan på bara några veckor lyckades avslöja hela den spelmaffia som lurat Tipstjänst på flera miljoner.
Tv-serien varvar också fiktiva sekvenser med arkivfoto från trav och ishockeymatcher på ett sätt som ger berättelsen en spännande historisk tyngd.
Radarparet Bosse och Josh
Bosse (Björn Elgerd) kunde blivit Sveriges yngsta proffsfotbollsspelare, men livet vill dessvärre honom annorlunda. Inspirerad av barndomens lustfyllda besök på trav flyttar han i stället tillsammans med vännen Josh (Edvin Bredefelt) till Stockholm för att tjäna storkovan på Solvalla.
Bosse och Josh är långt ifrån spelmissbrukande stereotyper eller urtypiskt kriminella. De är två sköna snubbar från Norrland som söker adrenalinkickar liksom alla andra, bara att deras kostar lite mer 1000-kronorssedlar. Öppningen bjuder på ett fint samspel dem emellan som ska bli intressant att följa. Bosse är också baserad på den verklige spelprofilen Bo "Pite-Bosse" Lundkvist som Björn Elgerd haft nära kontakt med under inspelningarna. Och som lär vara ett mattesnille även på riktigt.
Knallig ögonskugga och stela pappakramar
Maxad nostalgitripp väntar för alla födda tidigt 80-tal. För er som minns köttbullarna med potatismos på Domus, axelvaddarna och den kungsblå ögonskuggan är ”Spelskandalen” en fröjd att se på.
När det ska skyfflas stora summor pengar är det också något pirrigt med att allt sker kontant och vinster knappas in på ljudande kalkylatorer. Att fånga en epok handlar inte bara om utseendet utan också om känslan, vilket de lyckats gestalta genom små detaljer som Bosses pappas extremt otillgängliga kramar och storheten i att få åka limousin.
Även om skaparna bakom tv-serien kommenterade hur otroligt komplicerat det var att få till en korrekt historisk epok (och att fel 100-lappar syns vid ett ställe) är helhetsupplevelsen fortfarande glitrigt 1989.
Sport- och spelhistoria med politiskt djup
Trots mitt notoriska ointresse för lagsporter, trav och spel kan en spännande historia alltid övertyga om dess existensberättigande så till vida den genomförs med finess. ”Spelskandalen” är en händelse som har potentialen att överraska med sin förmåga att fläta in roliga och informativa arkivbilder genom dramaturgins förlopp. De ger ett djupare perspektiv på berättelsen och placerar den även visuellt i ett historiskt landskap.
Att utnyttja bland annat SVT:s egna arkiv och återanvända äldre inslag tillsammans med alla facktermer gör den mer lättillgänglig även för de som inte är bevandrade i historien eller inom spelvärlden. Strategiskt liksom Bosses tippande. Producenten passar också på att kommentera den politiska botten som speglas i hur två vanliga killar lyckades blåsa hela svenska staten.
"Spelskandalen" får premiär i SVT den 12 september.
