Det finns en subgenre inom fan fiction som kallas "slash fiction". En egen kategori berättelser i vilka fans av populärkultur romantiskt och sexuellt parar ihop fiktiva karaktärer av samma kön. Genren har hämtat sitt namn från snedstrecket mellan två karaktärer. Närmare bestämt snedstrecket mellan karaktärerna i genrens allra första kärlekspar, K/S. Kirk/Spock.
Bara några år efter att "Star Trek" hade börjat sändas 1966 hade två av seriens mest centrala karaktärer, James T. Kirk och Spock, börjat dyka upp i olika fanzines - hemsnickrade tidningar. I dem kunde man läsa fantasifulla historier om Kirks och Spocks kärlek till varandra och titta på erotiska bilder på dem båda, som fansen själva ritat.
Berättelserna om Kirk och Spocks kärlek och dragning till varandra blev allt fler och allt mer populära. 1976 kom det första fanzinet som helt tillägnat sitt innehåll till de två karaktärerna. I det, och de andra K/S-fanzines som följde, gavs utrymme åt teman som inte tilläts blomstra på tv-skärmen. Amatörförfattarna spann vidare på berättelser från serien, eller skapade helt egna. Med hopdiktade romantiska äventyr och sexuella sagor kittlade man sin egen och andras fantasi, samtidigt som man skapade en plattform för karaktärer som saknades inom mainstreammedia. Berättelserna lockade science fiction-nördar såväl som fans som ansåg att relationen mellan Kirk och Spock var det mest intressanta med "Star Trek".
Vad var det då i relationen mellan Kirk och Spock som fick tittarna att fantisera så livligt om just den? K/S-genrens författare har många gånger anklagats för att kapa "Star trek", och fylla den med eget innehåll. Det stämmer väl för den mesta fan fiction. Men påstår man att fansen bara projicerar sina egna villfarelser på ett verk som inte skulle innehålla några queera antydningar, då har man fel.
Det är ingen hemlighet att "Star Trek"-skaparen Gene Roddenberry inspirerades av Alexander den store och Hefaistion när han började skissa på karaktärerna Kirk och Spock och relationen dem emellan. Han hade läst Mary Renault böcker om den antika kungen, några av de första biografierna att diskutera den sexuella och romantiska relationen mellan Alexander den store och hans vapenbroder Hefaistion.
"Star Trek" var på många vis en progressiv serie när den började sändas. Den hade en etniskt blandad cast och kvinnokaraktärer med makt i en värld utan kapitalism. Men serieskaparna hade knappast grönt ljus att göra vad de ville. De fick kämpa för att få igenom sina mest kontroversiella stunder - som amerikansk tv:s första så kallade "interracial" kyss.
"Jag tror att om jag hade gett Kirk och de andra värden och moral som jag tror kommer att prägla det 23:e århundradet, så skulle det antingen ha upprört eller skrämt byxorna av den typiske tittaren", har Roddenberry sagt i en intervju.
En av manusförfattarna som arbetade med "Star Trek" var Theodore Sturgeon. En väletablerad science fiction-författare som 1953 hade gett ut novellen "The world well lost". En berättelse som, tack vare sin sympatiska skildring av homosexualitet, har blivit en milstolpe inom queer sci fi. Medan Sturgeon i "The world well lost" är tydlig med att hans huvudkaraktärer är gay lät han i sina framtida berättelser homosexualiteten endast vara antydd. Kanske beror det på att hans uppdragsgivare på Universe, tidningen som publicerade novellen, enligt ryktet först ska ha refuserat den - för att sedan ringa upp sina kollegor i branschen och be dem göra det samma.
Sturgeon har skrivit två "Star trek"-avsnitt, "Shore leave" och "Amok time". Det första innehåller en uppmärksammad sen i vilken Kirk får en ryggmassage av en kvinna ur besättningen och mitt i sin tillfredsställelse utbrister "Push, push hard. Dig it in there, Mr. Sp..." - innan han kommer på sig själv och nervöst tittar mot Spock som står bredvid. Det andra hetsade upp fantiserande fans med sina romantiska undertoner. Vissa fans har kallat avsnittet för en queer Romeo och Julia-berättelse. Avsnittet är ett av originalseriens mest välkända.
Det är emellertid inte bara Sturgeons avsnitt som har varit vatten på K/S-författarnas kvarn. Genom serien har blickar, gester och dubbeltydiga ord eggat deras fantasi. Såväl som det faktum att Kirk, trots att han attraherar många kvinnor aldrig ingår i en längre relation med någon av dem. Det skyller han på sina förpliktelser gentemot Enterprice, men ändå tvekar han inte att svika sitt uppdrag om Spock behöver honom.
I "Star Trek: The Motion Picture" (1979) når kärleksrelationen mellan Kirk och Spock sitt klimax när den annars känslokyliga Spock inser att känslor "spelar en viktig roll vad gäller livets rikedom". När han i en av filmens scener ligger sjuk i en säng greppar han, med Kirk lutad över sig, sin väns hand och säger att han förstår "this simple feeling".
William Shatner, som spelar Kirk i filmen och i serien, har flera gånger kommenterat ryktet att Spock och hans egen karaktär skulle ha en homosexuell relation. Nyligen nämnde han i en tidning Spock som sin "favourite Kirk conquest", men redan i slutet av 70-talet när han i en tv-intervju fick frågan "Vad tycker du om den här trenden bland fansen, i vilken Kirk och Spock är mer än vänner?" svarade han skrattande:
"Well, de är gay, vad tror du?"
I Shatners självbiografi, som också den gavs ut 1979, kan man läsa mer om hur Roddenberry inspirerats av relationen mellan Alexander den store och Hefaistion. Där erkänner "Star Trek"-skaparen, med tidsenlig försiktighet:
"Ja, visst finns det drag av det, med övertoner av kärlek. Djup kärlek. Den enda skillnaden är att, det grekiska idealet... det antydde vi aldrig i serien - fysisk kärlek mellan de båda. Men... visst hade vi känslan av att det fanns tillräckligt med tillgivenhet för sådant, om det nu vore det 23:e århundradets sätt."
Vad tror ni: är det mer än bara vänskap mellan James T. Kirk och Spock?
