Låt oss hoppa bak till filmåret 2017. Totalt hade 25 svenska långfilmer premiär och en stor andel var oerhört framgångsrika. Ruben Östlund tog hem guldpalmen med "The Square", "Sameblod" erövrade festivalkartan, "Borg" slog internationellt, Jens Assurs smärtsamma långfilmsdebut "Korparna" hyllades världen över och "Jordgubbslandet" berörde alla sina biobesökare.
Dessa fem fantastiska filmer utgjorde en femtedel av alla svenska filmer som nådde biograferna det året. Hela tjugo procent höll med andra ord en oerhört hög konstnärlig och kvalitativ nivå. Och det finns definitivt fler värda att nämna. Men hatarna, mobbarna, såg den senaste Beck-filmen och lät den definiera Svensk Film för oss. Det är dags att ta lite stolthet i alla våra enastående produktioner istället.
Under alltför lång tid har Svensk Film utsatts för mobbning av oss själva och det är dags att gå in och sätta ner foten. Det har helt enkelt blivit populärt att snacka skit om Svensk Film - ett drev har sakta växt fram. Men om vi istället skulle gå fram till Svensk Film där hen sitter ensam i sitt hörn och ritar kan vi upptäcka dess konstnärliga förmåga.
Hen kanske är småväxt jämfört med klasskamraterna, från en mindre välbeställd familj och uttrycker sig stundtals lillgammalt som en pretentiös kulturman. Men vet du vad? Svensk Film är starkare och bättre än du tror. Ta åtminstone en ordentlig titt på vad hen sitter och ritar på innan du spyr galla nästa gång. Om Svensk Film ständigt får höra att den är värdelös kommer självkänslan gå i botten och således aldrig bli något. Och vem ska stötta, stärka och bygga upp Svensk Film om inte vi svenskar?
Dessa fem fantastiska filmer utgjorde en femtedel av alla svenska filmer som nådde biograferna det året. Hela tjugo procent höll med andra ord en oerhört hög konstnärlig och kvalitativ nivå. Och det finns definitivt fler värda att nämna. Men hatarna, mobbarna, såg den senaste Beck-filmen och lät den definiera Svensk Film för oss. Det är dags att ta lite stolthet i alla våra enastående produktioner istället.
Under alltför lång tid har Svensk Film utsatts för mobbning av oss själva och det är dags att gå in och sätta ner foten. Det har helt enkelt blivit populärt att snacka skit om Svensk Film - ett drev har sakta växt fram. Men om vi istället skulle gå fram till Svensk Film där hen sitter ensam i sitt hörn och ritar kan vi upptäcka dess konstnärliga förmåga.
Hen kanske är småväxt jämfört med klasskamraterna, från en mindre välbeställd familj och uttrycker sig stundtals lillgammalt som en pretentiös kulturman. Men vet du vad? Svensk Film är starkare och bättre än du tror. Ta åtminstone en ordentlig titt på vad hen sitter och ritar på innan du spyr galla nästa gång. Om Svensk Film ständigt får höra att den är värdelös kommer självkänslan gå i botten och således aldrig bli något. Och vem ska stötta, stärka och bygga upp Svensk Film om inte vi svenskar?
Pontus Edvinsson
Manusförfattare
