Det har hunnit bli 1985 i Hawkins, Indiana. På stan är folk upprörda över nyöppnade köpcentret ”Starcourt” som konkurrerar ut stadskärnans småbutiker. Eleven och Mike tillbringar sommarlovsdagarna hånglandes hemma hos en obekväm Hopper (David Harbour) och i Hawkinslaboratoriet är portalen till det monsterlika parallelluniversum som hotat staden igenmurat med cement.
Frid och fröjd alltså, om det inte vore för råttor som beter sig konstigt – och ett kryptiskt meddelande Dustin lyckas snappa upp på en radiofrekvens när han försöker kontakta Suzie, flickvännen han påstår sig ha träffat under sommarens vetenskapsläger.
Här börjar en dramaturgi som känns igen. Bröderna Duffers detaljrika estetik är precis som tidigare utstuderad och överdriven - på ett bra sätt. Berättandet växlar snabbt mellan olika karaktärer och blandar vardagligheter med existentiella hot om ondska och undergång. I kompisgänget har barn blivit tonåringar, något som skapar splittringar i gruppen. Dustin känner sig utanför liksom Will som hellre vill fortsätta spela D & D i källaren än att växa upp samtidigt som Luke, Mike, Max och Eleven är uppslukade av förvirrad tonårskärlek.
Frid och fröjd alltså, om det inte vore för råttor som beter sig konstigt – och ett kryptiskt meddelande Dustin lyckas snappa upp på en radiofrekvens när han försöker kontakta Suzie, flickvännen han påstår sig ha träffat under sommarens vetenskapsläger.
Här börjar en dramaturgi som känns igen. Bröderna Duffers detaljrika estetik är precis som tidigare utstuderad och överdriven - på ett bra sätt. Berättandet växlar snabbt mellan olika karaktärer och blandar vardagligheter med existentiella hot om ondska och undergång. I kompisgänget har barn blivit tonåringar, något som skapar splittringar i gruppen. Dustin känner sig utanför liksom Will som hellre vill fortsätta spela D & D i källaren än att växa upp samtidigt som Luke, Mike, Max och Eleven är uppslukade av förvirrad tonårskärlek.
Och visst är serien fortfarande en underbart inkapslad retrovärld för alla oss nostalgiker därute. Nya karaktären Robin, en glassförsäljare på nya köpcentret som kan prata fyra språk flytande och konstigt nog passar i en fånig hatt som det står "ahoy" på, är ett extra plus i ensemblen, spelad av Ethan Hawkes och Uma Thurmans dotter Maya Hawke.
"Stranger Things" är fortsatt fantastisk i sin utformning, karaktärerna fortsatt oemotståndliga och handlingen fortsatt spännande. Men jag har svårt att uppbåda samma euforiska lycka som jag hade för säsong 1 för tre år sedan, trots att allt är sig likt i Hawkins.
År 2019 genomsyrar 80- och 90-talet hela populärkulturen, en magväska sitter på höften på varenda millennial och speciella mobilappar har utvecklats där du genom ett filter ser ut att filma med en gammal VHS-kamera. Kanske var hajpen så stor 2016 att den är omöjlig att återupprepa på samma sätt nu, tre år senare?
"Stranger Things" är fortsatt fantastisk i sin utformning, karaktärerna fortsatt oemotståndliga och handlingen fortsatt spännande. Men jag har svårt att uppbåda samma euforiska lycka som jag hade för säsong 1 för tre år sedan, trots att allt är sig likt i Hawkins.
År 2019 genomsyrar 80- och 90-talet hela populärkulturen, en magväska sitter på höften på varenda millennial och speciella mobilappar har utvecklats där du genom ett filter ser ut att filma med en gammal VHS-kamera. Kanske var hajpen så stor 2016 att den är omöjlig att återupprepa på samma sätt nu, tre år senare?
"Stranger Things" säsong 3 finns nu att streama på Netflix.
