2022 års ”Elvis av Baz Luhrmann blev en dundersuccé och en älskvärd och hyllad biopic för alla fans av artisten eller bara bra draman. Luhrmanns film blev Oscarsnominerad för ”Bästa film” och ”Bästa manliga huvudroll” och en fin publikfriande film.
Det kan därför upplevas konstigt att det bara året efter släpps en annan film som fokuserar på Elvis Presley, men med mästerregissören Sofia Coppola vid rodret kan man räkna med att det inte bara handlar om att mjölka ett vinnande koncept.
”Priscilla” handlar, som titeln antyder, om Priscilla Presley, tjejen som skulle bli Elvis fru. Filmen baseras på Priscillas egna memoarer och hon har även varit med och skrivit manus till filmen. En något kontroversiell bild av den utnämnde ”kungen av rock n roll” visas här. Sångaren som definierade en hel generation under 50- och 60-talet visas här som en något manipulativ, vredesbenägen och överlag rätt mörk och otäck gestalt med OCD-tendenser i sitt konstnärskap. Både sättet de träffades och själva äktenskapet var minst sagt turbulent och hade en något ojämn maktbalans.
Cailee Spaeny gör en väldigt stark rolltolkning som Priscilla och känns både melankolisk och godtrogen, men samtidigt som någon som är benägen att forma sin egen väg. Jacob Elordi är lika skrämmande och oförutsägbar här som i ”Euphoria”, men tycks även ha studerat Elvis Presleys sätt att föra och prata på noga. Båda känns högst genuina och förstärker det hela ytterligare.
Det är även värt att nämna att filmen, delvis på grund av rättigheter, inte har med särskilt mycket musik alls. Vill du se dina favoritsångernummer återskapas bör du istället gå tillbaka till just ”Elvis” från 2022. Den här filmen har ett annat syfte och skådisarna spelar en mer mänsklig variant av karaktärerna.
Sägas bör dock att filmen på intet sätt fullständigt demoniserar Elvis Presley. Den öppnar bara upp för ett annat perspektiv av två tragiska livsöden och komplicerade människor. Sofia Coppola har i vanlig ordning gjort en fantastisk och unik dramafilm och att jämföra denna med den föregående Elvis-filmen är på intet sätt rättvist.
Här på Moviezine gav vår recensent Jonna Vanhatalo filmen 4/5 i betyg och beskrev filmen som "finstämd och brutalt ärlig". Man kan ju inte annat än hålla med.
