Idag släpps en av sommarens mer emotsedda tv-serier, nämligen ”Too Old to Die Young”. Nicolas Winding Refn (”Drive”) och serietecknaren Ed Brubaker har skapat en långsam men våldsam Los Angeles-skildring, som ofta utspelar sig i sterila, mörka miljöer och med sparsam dialog.
Det är inte nödvändigtvis en lätt serie att klämma igenom. De tio avsnitten är alla över en timme långa, och bjuder inte direkt på någon klassisk struktur med tre akter och en cliffhanger. ”Det är som en tretton timmar lång film”, säger Refn själv till MovieZine, så man får helt enkelt bita ihop och hålla ut.
Inför premiären av ”Too Old to Die Young” har avsnitt 4 och 5 visats för pressen. Det är omöjligt att recensera eller ens bedöma en serie rättvist baserat på två mittenavsnitt. Men det är iallafall tillräckligt för att göra mig nyfiken på mer.
Det är inte nödvändigtvis en lätt serie att klämma igenom. De tio avsnitten är alla över en timme långa, och bjuder inte direkt på någon klassisk struktur med tre akter och en cliffhanger. ”Det är som en tretton timmar lång film”, säger Refn själv till MovieZine, så man får helt enkelt bita ihop och hålla ut.
Inför premiären av ”Too Old to Die Young” har avsnitt 4 och 5 visats för pressen. Det är omöjligt att recensera eller ens bedöma en serie rättvist baserat på två mittenavsnitt. Men det är iallafall tillräckligt för att göra mig nyfiken på mer.
Serien följer Martin, som man förstår är en man som döljer mycket under sin tysta och humorbefriade yta. Martin är polis om dagarna och lönnmördare om nätterna, med siktet inställt på samhällets avskum.
Man får härda ut med ett nästan parodiskt långsamt tempo. Det är som att regissören har gett sina skådespelare instruktioner om att vänta 20 sekunder innan de svarar på en replik. När en biljakt ska dra igång byter skurkarna radiostation, och den actionpackade scenen utspelar sig till tonerna av ”Oh, Mandy”. Serien känns som ett stort långfinger till dagens snabbuttråkade tv-publik som vill ha allting serverat snabbt, direkt och lättsmält.
Men det dröjer inte länge innan jag är fast i Refns grepp, och dras in i hans värld av kriminalitet och korruption. För det är rätt genialt och vackert hur han lyckas bygga upp spänning, även i de till synes mest händelselösa och sega scenerna. Plötsligt: ett knivhugg, ett pistolskott, ett slag mot bakhuvudet. Martin och en vän tar på sig uppdrag att avrätta folk som inte förtjänar att leva. Pappan som våldtar sin dotter, porrproducenten som utnyttjar minderåriga, män som hatar kvinnor.
Man får härda ut med ett nästan parodiskt långsamt tempo. Det är som att regissören har gett sina skådespelare instruktioner om att vänta 20 sekunder innan de svarar på en replik. När en biljakt ska dra igång byter skurkarna radiostation, och den actionpackade scenen utspelar sig till tonerna av ”Oh, Mandy”. Serien känns som ett stort långfinger till dagens snabbuttråkade tv-publik som vill ha allting serverat snabbt, direkt och lättsmält.
Men det dröjer inte länge innan jag är fast i Refns grepp, och dras in i hans värld av kriminalitet och korruption. För det är rätt genialt och vackert hur han lyckas bygga upp spänning, även i de till synes mest händelselösa och sega scenerna. Plötsligt: ett knivhugg, ett pistolskott, ett slag mot bakhuvudet. Martin och en vän tar på sig uppdrag att avrätta folk som inte förtjänar att leva. Pappan som våldtar sin dotter, porrproducenten som utnyttjar minderåriga, män som hatar kvinnor.
Den som gillade några av Refns senaste verk, som hämndrullarna ”Drive” och ”Only God Forgives” med Ryan Gosling, lär trivas här. I mörkret som lyses upp av neonlampor och tystnaden som bryts av synthmusik.
Vi får lov att återkomma med en recension av ”Too Old to Die Young” inom någon vecka, men redan nu kan du kolla in alla avsnitt på Amazon Prime Video.
