Jag råkade se att "En kvinnas martyrium" (i original "La Passion de Jeanne d'Arc") ligger uppe på Cinematekets hemsida och vill passa på att slå ett slag för denna magnifika stumfilm, innan den försvinner från tjänsten om ungefär en vecka.
Stumfilm, som sagt, från 1928, regisserad av den danske mästaren Carl Th. Dreyer. Den skildrar rättegången mot Jeanne d'Arc och bygger på de verkliga protokollen. Dreyers research var noggrann.
Jag såg "En kvinnas martyrium" första gången på filmvetenskapen och tyckte den var urtråkig. Måhända var det omständigheterna, kanske skolan, kanske trötthet, men det var ändå något med den som fick mig vilja försöka igen. Denna gången hemma på lånad Criterion-DVD och då klickade det. Jag har sett den flera gången sedan dess, bland annat på Cinemateket, och det tar mig lika starkt varje gång. Starkare.
Stumfilm, som sagt, från 1928, regisserad av den danske mästaren Carl Th. Dreyer. Den skildrar rättegången mot Jeanne d'Arc och bygger på de verkliga protokollen. Dreyers research var noggrann.
Jag såg "En kvinnas martyrium" första gången på filmvetenskapen och tyckte den var urtråkig. Måhända var det omständigheterna, kanske skolan, kanske trötthet, men det var ändå något med den som fick mig vilja försöka igen. Denna gången hemma på lånad Criterion-DVD och då klickade det. Jag har sett den flera gången sedan dess, bland annat på Cinemateket, och det tar mig lika starkt varje gång. Starkare.
Det finns en inneboende frustration i historien, i hur kyrkan behandlade Jeanne, i hur lite som faktiskt har förändrats med åren, som lätt väcker ilska hos mig, men det som verkligen gör "En kvinnas martyrium" till något alldeles extra är framför allt två saker.
För det första Dreyers foto. Närbilderna, de svepande kamerarörelserna, hur han dissade sminkning och ljussatte skådespelarnas ansikten för effekt. Det här är otroligt effektivt och jävligt snyggt.
För det andra Maria Falconetti. Scenskådespelerska som blott gjorde två filmroller, av vilka Jeanne d'Arc var hennes sista. Och vilken rollprestation sen! Hon är lidandet förkroppsligat och enbart skådespelet som sker i hennes ansikte är en av filmens bärande stolpar.
Så, ja, jag hade ett tveksamt första möte med "En kvinnas martyrium" men har sedan dess reviderat min åsikt. Det här är en av mina absoluta favoritfilmer. Det här är ett av filmhistoriens finaste ögonblick. Punkt slut.
För det andra Maria Falconetti. Scenskådespelerska som blott gjorde två filmroller, av vilka Jeanne d'Arc var hennes sista. Och vilken rollprestation sen! Hon är lidandet förkroppsligat och enbart skådespelet som sker i hennes ansikte är en av filmens bärande stolpar.
Så, ja, jag hade ett tveksamt första möte med "En kvinnas martyrium" men har sedan dess reviderat min åsikt. Det här är en av mina absoluta favoritfilmer. Det här är ett av filmhistoriens finaste ögonblick. Punkt slut.
