De hot som en gång i tiden var en fantasi är nu nästan en realitet. Vi ser Hydra-liknande organisationer som IS, superskurkar som terroriserar ett helt folk likt Kim Jong-Un, mäktiga Lex Luthors som inte ser längre än sina egna steg. Alla dessa existerar och kanske är det just därför superhjältar har fått ett sådant stort uppsving igen. Men varför ger dessa hjältar upp så lätt?
Nu senast i "Avengers: Age of Ultron" förklarar Tony Stark att den enda anledningen till att Avengers existerar är så att de inte behöver existera. De vill gå hem, hänga upp kappan och vara vanliga människor. Därav skapas Ultron och allt går åt skogen. Men om man tänker på det resonemanget, att hjältar inte vill vara hjältar. Det är något med det som känns väldigt oheroiskt och faktist mänskligt. För hjältar ska vara mer än mänskliga, de är inte du och jag. De ska vara något vi aspirerar till att bli, ett mål. Vi kan relatera till dem såklart på en slags mänsklig nivå, men när masken åker på är de något annat. Men vad händer när dessa hjältar blir du och jag? Människor som vänder när backen är för brant eller som bara vill åka hem i slutet av dagen. Är det något att aspirera till?
Ett sånt här exempel hade vi i "The Dark Knight Rises", den sista filmen i Christopher Nolans Batman-trilogi. Där hade vi en Batman som blev lite ledsen för att hans flickvän dog och försvann sedan i 8 år medans hans älskade Gotham förföll. Sen återkom han för att rädda staden och försvinna igen, fast denna gång för gott. Är detta Batman? Mannen som förlorar sina föräldrar till ett onödigt mord för att sedan använda den sorgen för att se till att det aldrig händer någon annan igen. Mannen som dedikerar hela sitt liv till att träna sin kropp och sinne till perfektion. Mannen som kommer gå till graven efter att hans stad är säker. Nej, detta var inte den Batman jag såg i "The Dark Knight Rises". Jag såg en enkel ledsen människa som ville lägga av. Detta är inte Batman. Batman ska vara bättre än oss på alla sätt, där vi hade givit upp hade han fortsatt hundra gånger om. Batman ser inget slut på sina resa och just därför är han Batman.
Tony Stark och hans Avengers verkar lika trötta, de vill inte fortsätta. De vill städa upp sitt egna skräp och sen försvinna, det var storyn i breda drag. Tony Stark var redan på väg ut genom dörren då han i "Iron Man 3" opererade ut sin kraftkälla. Men existerade inte Iron Man för att Tony Starks vapenhandel bara skapade problem? Vi såg i "Age of Ultron" att hans vapen fortfarande hamnar i fel händer, det är inte över. Men ändå vill Stark slänga in handduken. Vi hade även Black Widow och Hulken som ville fly och leva ett normalt liv, skita i världen och ge upp sina arv. Hawkeye sa till sin fru att detta var hans sista uppdrag och även han ska sluta. Vad händer? Den enda som fortfarande vill kämpa är Captain America som faktiskt säger att han gav upp ett normalt liv när han vaknade upp ur isen. Han förstår att världen kommer fortsätta spotta ut nya hot och han har ett unikt sätt att hjälpa, precis som alla andra Avengers. Så egoistiskt av de andra.
Jag förstår det rent tekniska bakom kulisserna, definitivt. Alla är skådespelare med kontrakt och andra intressen, helt klart. Ingen vill vara Iron Man hela sitt liv, en filmserie måste någon gång sluta och skådespelare blir bara dyrare för varje film. Men om vi tittar på Bond-filmerna så har de klarat sig i över 50 år på samma karaktär som aldrig slutar, de byter bara skådespelare. Varför måste man ge dessa hjältar en anledning att sluta istället för att bara byta ut dem? Eller döda dem. Ingen vill se en superhjälte gnälla sig hem till vardagsrummet. När världen känns som tuffast, när målen är onåbara eller när vi bara vill ge upp så finns hjältarna där för att plocka upp och säga att det finns hopp. Vi ska inspireras i tuffa stunder och gå den extra milen och inte säga: "Men Lisa gick ju hem!" Hjältar gör det vi inte kan och är hästen på vår kärra. Varför tror ni att superhjältar ständigt fungerat i nästan 80 år? För att deras mål är omöjliga. Ondska kommer alltid finnas och orättvisa försvinner inte. Och just därför försvinner inte hjältar.
