Ni har hört det förr, kommentar som ”jag tittar inte på svensk film” och ”svensk film är skit” hörs från alla möjliga håll och oavsett vilket år eller genre vi snackar om. Detta trots att vårt lilla land producerar filmer som älskas av en hel filmvärld och har gjort det sen ”back in Bergman-days”. Många filmer hittar inte den stora publiken och därför får andra (inklusive jag själv) försvara och säga ”jo, det finns både bra, medioker och dålig svensk film… precis som det både finns bra, medioker och dålig amerikansk film”.
Ofta blir det en skiljelinje mellan kritikerna och publiken, publiken hittar lätt till Nutley och Sune men det är svårare att hitta till dramer med lite mer svärta. Men sen har vi de där filmerna som kan förena och detsamma gäller serier, ibland kommer det undantag som både blir publikfavoriter och som får kritikerna att bli någorlunda nöjda, ”Blå ögon” och ”Jordskott” är två sådana aktuella serier. Bästa exemplet är ändå ”Bron” som inte bara älskas av tittare och kritiker utan också sålts till över 160 (!) länder och vunnit otaliga priser, men eftersom ”alla” redan har sett den kommer här 15 andra favoriter (utan inbördes rangordning) i genrerna drama och thriller. Jag lovar dig, de kan konkurrera med alla Netflix- och HBO-serier som vi bingar.
Lasermannen (2005)
”Lasermannen” i Mikael Marcimains regi är bland det bästa som har gjorts i filmväg i Sverige. David Dencik är fantastisk, likaså hantverket i stort. Det är en otroligt otäck, intressant och spännande skildring av Sverige under 90-talet, som även idag känns obehagligt aktuell. Serien bygger på Gellert Tamas bok med samma namn.
Riktigt hög kvalité är det på dessa två fristående deckare, återigen i regi av Mikael Marcimain. Beroendeframkallande mörk stämning och spänning med idel fina namn som Kjell Bergvist, Göran Ragnestam, Annika Hallin, Cecilia Nilsson och Jens Hultén. Personkemin är briljant och rollerna är lika starka som historien är spännande. Rolf och Cecilia Börjlind har skrivit manus.
Kvalster (2005)
Miniserie i fyra delar, i regi av Lisa Ohlin. En av de bästa dramaproduktionerna som gjorts på SVT under 2000-talet men som tyvärr känns lite bortglömd. Välgjord vardagsrealism som både är oroande och roande med starka kvinnokaraktärer i Monika (Ann Petrén) och Nettan (Anna Ulrica Ericsson).
Ebba och Didrik (1990)
Bästa barn- och ungdomsserien som visats i min mening. Peter Schildts tidlösa tv-serie doftar sent 80-tal och är otroligt charmig. Den tar upp problem för såväl barn som vuxna och är fylld av härliga karaktärer och skådespelare (bland andra den saknade Malik Bendjelloul som den lillgamla och efterhängsna Philip).
Hinsehäxan (2012)
Berättelsen kretsar kring Lillemor Östlin och hennes liv i 60- och 70-talets Stockholm. Vera Vetali är lysande i huvudrollen och det är både intressant och spännande att se Hinsehäxans bakgrund och varför hon blev som hon blev. Ett viktigt tidsdokument som påminner om ”Call Girl” till både ämne och yta.
Våra vänners liv (2010)
Fyra grabbar i de fyra huvudrollerna men ändå ingen grabbig serie. Eric Johansson, Shanti Roney, Gustaf Hammarsten och Jacob Ericsson spelar David, Olle, Mats och Pontus vars liv binds samman av långvarig vänsskap. Välspelad och riktigt bra, rolig och igenkänningsbar dialog i tio timmar. När kommer säsong två?
Bibliotekstjuven (2011)
En otroligt nervkittlande historia och särskilt mycket förstås för att den är sann. Gustaf Skarsgård spelar bibliotekstjuven John Manneus och gör det så trovärdigt att rollen är, tillsammans med ”Vi”, det bästa jag har sett av honom. Högklassig thriller i tre delar som blev det sista Daniel Lind Lagerlöf hann göra innan han försvann under förberedelserna av inspelningen till TV-serien ”Fjällbackamorden”.
Coachen (2005)
”De halvt dolda” och ”Torka aldrig tårar…” är Simon Kaijsers kändaste titlar inom tv och dessa Gardell-skrivna serier är mer än sevärda. Men jag vill tipsa om en annan serie av Kaijser som kanske inte är lika känd. I denna dramathriller, i tre delar, spelar Jacob Ericsson fotbollstränaren Ralf och Daniel Larsson lagets unga talang som är insyltad i drogaffärer. ”Tusenbröder”-känsla.
Spung (2002)
Trots att det inte blev någon succé rent tittarsiffermässigt fick SVT:s dramaserie om ett gäng ungdomar tidigt kultstatus och får ständigt nya fans. Cilla Jackert (”Känn ingen sorg”) har skrivit manus och serien är på toppnivå när det gäller karaktärerna, dialogen, äktheten och den tidstypiska musiken á la The Knife och Ryan Adams. Nostalgi!
Upp till kamp (2007)
Och Mikael Marcimain dyker upp även en tredje, och sista, gång på min lista. Miniserien handlar om ett gäng ungdomar i 60- och 70-talets Göteborg och är fylld av Sveriges unga skådespelarelit, exempelvis Sverrir Gudnason, Ruth Vega Fernandez, David Dencik och Simon J Berger som alla synts i Marcimains senare filmer. Detsamma gäller en viss mästerfotograf vid namn Hoyte van Hoytema. Nyanserat och gediget, i alltifrån det välskrivna manuset via castingen till musiken och den goda stilkänslan. Poetiskt och politiskt.
Scener ur ett äktenskap (1973)
Kanske min favorit-Bergman och något för de som är svaga för Woody Allen och Richard Linklater-filmer som drivs av dialog. Det är en naturalistisk och äkta dialog som i ena sekunden är rolig och i andra insiktsfull och smärtsam. Erland Josephson och framförallt Liv Ullman är fenomenala som paret Johan och Marianne. Serien gick på SVT 1973, året därefter gick den upp, i en kortare version, på biografer och blev en internationell succé.
Tusenbröder (2002-2003)
En otroligt tragisk, fängslande och spännande serie i tio delar, fem delar i vardera säsong. Igenkänningskaraktärer med fenomenalt trovärdigt skådespeleri från framförallt Shanti Roney och Ola Rapace, den senare gör att anti-hjälten Hoffa träffar rakt i hjärtat.
Äkta människor (2012-)
Existentiella problem, politiska frågeställningar och vardagliga möten mellan hubotar och människor – kombinationen fungerar utmärkt i ”Äkta människor”. Med sin hyperrena estetik, imponerande sminkning och framförallt originella och komplexa historia känns denna science fiction/dramathriller ny och fräsch.
30 grader i februari (2012-)
Säsong två av denna oerhört populära serie spelas in i detta nu. Det var riktigt hög kvalité på förra säsongen och även om tempot stundtals var långsamt var det en serie som alltid höll intresset uppe. Tack vare ett genomarbetat manus som gav oss fördjupade roller och toppskådespeleri ifrån samtliga, inte minst från de som spelade huvudkaraktärerna (Kjell Wilhelmsen, Lott Tejle, Maria Lundqvist) är det här en serie värd att fortsätta följa.
Babels hus (1981)
Detta är filmatiseringen av PC Jersilds samhälls- och sjukvårdskritiska roman. Sveriges då största skådespelare med Carl-Gustaf Lindstedt och Ingvar Hirdwall i spetsen briljerar och det är omskakande att se välfärdssystemets baksidor. Serien känns relevant och har en obehaglig stämning, inte minst för att den känns oroväckande aktuell med alla nyheter om den kraftigt nerbantade vården.
Några andra favoriter: Om Stig Petrés hemlighet, Bekännelsen, Dårfinkar & dönickar, Den vita stenen, Månguden, Silvermannen, Rapport till himlen, Mannen under trappan, Glappet, Torka aldrig tårar utan handskar, De halvt dolda, Det nya landet, Kronprinsessan, Kungamordet, Drottningoffret.
Vilka svenska TV-serier skulle ni vilja tipsa om?
