Med ”Taelgia” kan SVT nästan benämna sig som auteur. Tillsammans med produktioner som ”Kalifat” och ”Tunna blå linjen” har de definierat en egen stil som präglas av verklighetstroget foto, ett brett karaktärsregister, mångbottnade perspektiv som leker med gränsen mellan ont och gott samt intrikata berättelsestrukturer.
Att fler städer runtom i Sverige nu får ta plats är också till produktionernas stora fördel. Och att våga möta en stad som Södertälje, med dess särskilt utsatta områden, är modigt och bidrar till ”Taelgias” starka intryck. Vi har sett första avsnittet på Way out West och på plats efteråt var regissören och manusförfattaren Jens Östberg samt huvudrollsinnehavaren Sara Shirpey som spelar polisen Sibel.
Det tog nio år för Jens Östberg att gå från idé till färdig serie. Han är själv inte uppvuxen i Södertälje, men hans pappa bodde strax utanför och det var via honom som han såg staden och blev nyfiken på den.
- Det är en unik dynamik där och jag ville visa på den komplexiteten som staden befinner sig i och som många människor lever i. Det är som en sorts tryckkammare med en hel radda med lojaliteter som jag tror många i det här landet inte riktigt förstår hur svårt det är att navigera och vara människa i. För mig är det viktigt att det får handla om de här människorna som sitter emellan. Mamma, pappa, systrar bröder. Och inte nödvändigtvis de här tuffa hårdingarna som vi sett så mycket av.
Det är också många karaktärer som introduceras i första avsnittet. Vi får bland annat möta unge Gabriel, John Hanna, som när familjen tvingas flytta till ett miljonprogram därför att pappan spelat bort alla pengar, träffar den kriminella Marko. Vänskap uppstår som snart försätter Gabriel i större fara än han kunnat ana. Parallellt begås ett misstag som trappar upp spänningarna mellan poliskåren och den undre världen.
Och mitt i detta befinner sig Sibel, Sara Shirpey, som precis tackat ja till en polistjänst i Södertälje, med idén om att bara stanna där i ett halvår. Vad var det som lockade Sara att ta rollen?
– Jag tyckte det var väldigt intressant med just Sibel -karaktären som är i ett sådant himla mellanläge av att komma in till Södertälje och ha det kulturellt fördelaktigt eftersom hon är syrian och sedan samtidigt försöka vara en del av poliskåren. Hur hon navigerar det och hur hon är lojal mot poliskåren och sin familj och sina vänner i Södertälje samtidigt.
Liksom med ”Tunna blå linjen” som utspelar sig i Malmö är det alltid känsligt att markera ut en stad på ett så tydligt sätt som görs också här med Södertälje. Hur är det egentligen att skildra andras livsöden på det sättet? Hur förankrar man det i platsen och människorna?
– Det är inte lätt och det kan gå fel. Det är inte riktigt upp till mig att säga om vi har lyckats med den här serien. Min förhoppning är att man ska känna att det är en hyllning till Södertälje. För de ligger i utmaningar kanske 20 år framför resten av landet. Mycket av det som är uppe på tapeten nu, det är vardag för dem sedan lång tid tillbaka. Så ska man fråga någon som har koll så är det Södertälje. Jag älskar staden och har stor respekt för alla som bor där och hoppas innerligt att de ska känna sig välbehandlade. Vi måste våga göra sådana här saker i Sverige.
Precis som Jens Östberg nämner så brukar produktioner i Sverige tendera att vara mer generella. Det finns en försiktighet som gör att speciella platser sällan pekas ut på det sättet i berättelser. Kanske som han också indikerar för att Sverige är ett sådant litet land. Att allt blir mer känsligt då. Men målet med produktionen har varit att visa positiva sidor av staden också. Att styra bort bilden av att det är ett dåligt ställe. Utan snarare som han säger visa på att det är en starkare stad än många andra.
Det är inte min plats heller att kommentera om Södertälje-borna kommer uppskatta skildringen av staden, men första avsnittet ger en spännande bredd och inblick i olika områden. Det är ett generellt lugnare tempo för den typen av spänningsthriller och mycket karaktärsfokus. En fördjupning i relationerna och familjedynamikerna. Förhoppningen är att också staden blir som en karaktär med den komplexitet som det innebär. Det är ännu för tidigt att säga om SVT lyckats med det, men förväntningarna är höga.
Premiär 22 september i SVT.
