Intervjuer känns inte som min starkaste sida. Dels för att jag fortfarande är ganska oerfaren, har väl gjort nånstans mellan fem och tio stycken genom alla åren med MovieZine, och dels för att jag alltid är lite nervös inför att prata med nya människor. Folk jag inte känner.
Sedan blir det givetvis inte mindre nervöst när jag halvvägs genom intervjun upptäcker att något är knas med ljudinspelningsappen på min telefon och att den knappt har fångat upp något alls.
Det ordnade sig i slutändan, tack vare mina intervjuoffer Joel Spira och Axel Peterséns lugn och logik, och jag tycker i slutändan att intervjun blev bra.
Det här hände för ungefär två månader sedan, strax efter att jag hade sett "Syndabocken" på en pressvisning och strax innan den skulle möta svensk publik för första gången på Stockholms filmfestival. Nu har jag sett filmen plocka hem sammanlagt sju guldbaggar på årets Guldbaggegala. Det är riktigt häftigt.
Jag tycker verkligen filmen förtjänar det. I mina ögon är det en av förra årets bästa filmer, och den lyckas leverera en stil och en känsla som både påminner om en viss typ av thrillers från 70- och 80-talen, men också lyckas kännas som en fräsch fläkt inom modern svensk filmindustri.
Manuset är tacksam återhållsamt. En spännande historia som varken känns förutsägbar eller där allt förklaras direkt med styltig dialog. Frågor besvaras i en takt som känns fullständigt naturlig.
Dessutom är den välspelad, snygg och låter bra. Talangfulle Baba Stiltz gjorde filmmusik för första gången och tog välförtjänt hem motsvarande guldbagge.
Vilket gör det desto mer skamligt att "Syndabock" inte nominerades för bästa film också. Vinst är en sak, konkurrensen är hård, men att uppmärksammas för både bästa manus och regi, och ändå lämnas utanför den den tyngsta kategorin är oerhört märkligt.
På tal om hård konkurrens: Hur gärna jag än hade sett den magnifika Jacqueline Ramel plocka baggen för bästa kvinnliga biroll är det svårt att vara för besviken, motståndet måste ha varit bland kvällens tuffaste.
Och som sagt, sju guldbaggar av nio nomineringar är fan inte illa pinkat någonstans. Det är inte bara en mer än Ruben Östlunds "Triangle of Sadness" tog hem förra året, det är dessutom rekord. Aldrig förr i Guldbaggens historia har en film plockat hem fler. Det är häftigt. Då kan man vara nöjd.
Så ja, jag är sjukt glad för "Syndabocken", för Axel Petersén och Joel Spira och alla de andra, och kanske ändå allra mest för Baba Stiltz.
Skål för det, ta mig fan.
"Syndbocken" kan fortfarande gå att hitta på vissa biografer i landet.
