10. The Rules of Attraction (Roger Avary, 2002)
I skarven mellan komedi och drama, med lite thrillerkänsla, så är det den djupt svarta humorn som imponerar mest i denna adaption av en av Brett Easton Ellis bästa romaner. Allt Ellis skriver, hans mest kända verk är "American Psycho", blir till svidande satir över samtidens egofixering och bristen på betydande mänsklig kommunikation i dagens samhälle. Roger Avary, mest känd för att vara polare med Tarantino (de båda samarbetade på bl.a. manuset till "Pulp Fiction"), står för regi och manus, om en kärlekstriangel på ett college för bortskämda och priviligierade unga människor. Han hittar den perfekta balansen mellan ruskigt roligt och dramatiskt relevant och hittar samma mörkt humoristiska som som i romanen. Den avslutande twisten är snyggt iscensatt och tävlar med "The Usual Suspects" och "The Sixth Sense" om att var den som har överraskat flest åskådare.
9. Old School (Todd Phillips, 2003)
Will Ferrell, Vince Vaughn och Luke Wilson, speciellt de två förstnämnda, är hysteriskt roliga som ett gäng killar som startar en studentförening för att fly vuxenlivet och återuppleva collegetidens glada festdagar. Phillips skulle senare nå riktigt höga popularitetshöjder med "The Hangover"-trilogin men detta är regissörens bästa film, baserad på hans arbete med dokumentären "Frat House" (1998). Filmen blottar humoristiskt beteendet som går att hitta i amerikanska manliga studentföreningar (”frats”) och använder detta för att skapa en film som diskuterar den stereotypa amerikanska mannen och dennes önskan om ett liv med enbart starka öl och snabba brudar.
8. Snilleskolan (Martha Coolidge, 1985)
Val Kilmer är underhållande som en av de yngsta eleverna någonsin som kommer in på ett college känt för sina genier. Detta är långt innan hans karriär kraschade (den sista riktigt bra långfilmen han var med i är 2005:s "Kiss Kiss Bang Bang") och det finns en hunger i hans skådespeleri som är engagerande. Filmen bjuder på de roliga pranks och upproriska upptåg som genomsyrar många collegekomedier. Samtidigt ifrågasätter den stela och traditionella auktoriteter, en vanligt förekommande tematik i bra collegefilmer, på allvar genom en handlingstråd om hur de unga snillenas utvecklande av teknik utnyttjas för att framställa vapen och hur de hämnas denna exploatering.
7. Heja! Heja! Heja! (Fred Newmeyer, Sam Taylor, 1925)
När vi talar manliga komedigiganter inom stumfilmen så skulle nog många sätta, med all rätta, Buster Keaton och Charlie Chaplin väldigt högt. Men det finns argument för att Harold Lloyd når upp i samma klass, ett sådant är denna tokroliga film där mannen med de definierande glasögonen gör allt för att passa in. Redan så här tidigt i filmhistorien hittar vi många av de komiska troper som definierar slapsticken i collegekomedier än idag. Lloyd är en mästare på att vara fumligt älskvärd medan han övar på hemliga handskakningar, sportar och göra andra saker för att bli populär på skolan. Om det finns något som genomsyrar de bästa collegefilmerna så är det kontrasten mellan popularitet och utanförskap, att våga vara sig själv i en värld där konformitet är lika med popularitet. Lloyds rollfigur, som han levandegör med bravur, är en föregångare till alla populärkulturella porträtt av nördars hämnd på elaka översittare.
6. Glory Daze (Rich Wilkes, 1995)
Åh så kul det kan vara att se skådisstjärnor i början av sina karriärer, eller medan de håller på att formas. Ibland är det pinsamt, ibland ger det nya insikter och ibland så fattar man hur självklar deras dragningskraft alltid varit, även om de själva eller någon annan inte visste det när filmen spelades in. "Glory Daze" är en sådan film! Ben Affleck, Sam Rockwell, Matthew McConaughey, Brendan Fraser och Matt Damon är alla med i denna finstämt humoristiska film om att växa upp. Ben Afflecks Jack och hans collegepolare är några dagar från att ta examen och börja livet efter skolan, men är det verkligen vad de vill? "Glory Daze" fångar perfekt den där känslan som många av oss har känt, att vara någonstans mellan ungdomen och vuxenlivet , på humoristiska och tänkvärda sätt.
5. Dr. Jäkel och Mr. Hyde (Jerry Lewis, 1963)
Glöm remaken med Eddie Murphy i tjockkostym (suck!) och njut istället av Jerry Lewis oförglömliga porträtt av en Jekyll och Hyde-inspirerad professor. Lewis är en av filmhistoriens komiska genier och detta är en av hans bästa roller, hans pendlande mellan den tjejtjusande Hyde-karaktären och den nördige Jekyll-rollfiguren är mästerlig. Att storyn och professorns trånande efter en av sina studenter är tveksam bleknar när man beskådar Lewis masterclass i komisk timing, både vad det gäller leverering av repliker och slapstick-ramlande.
4. Accepted (Steve Pink, 2006)
Har du känt dig alienerad eller utanför för att du inte gillar det som konventionerna i samhället förutsätter att du ska gilla? Har du känt att du inte vill vara som dina föräldrar eller andra auktoriteter vill att du ska vara? Då är du inte ensam. Du har t.ex. filmer som "Accepted" att trösta dig med, väl medveten om sin genrehistoria så berättar den en historia om smarta och excentriska outsiders som startar sin egen skola. Resultatet blir en smart och gapskrattsframkallande satir av traditionsbunden undervisning, storföretag och Hollywood.
3. Fyra farliga friare (Norman Z. McLeod, 1932)
Bröderna Marx stora mästerverk är "Duck Soup" (1933) men denna hysteriskt roliga historia om en slug rektor tillhör lätt deras bästa (vilket säger rätt mycket då de flesta Bröderna Marx-filmer är små komiska mästerverk). Groucho är i högform som rektorn som tar in två fuskstudenter för att hjälpa skolan att vinna mot ärkerivalen i amerikansk fotboll. Dessa studenter, spelade av Harpo och Chico, visar sig dock ha visst bagage med sig. Grouchos munläder, som han bl.a. använder för att charma en rik änka, och superb slapstick från alla inblandade blandas för att skapa en komiskt anarkistisk filmupplevelse som får det att bubbla i magen av glädje.
2. Deltagänget (John Landis, 1978)
En klassiker inte bara som collegefilm och komedi utan även när vi pratar om film i allmänhet. "Deltagänget" är anledningen att college-komedier är så populära och att vi kan prata om dem som en genre snarare än utspridda filmer. Ska man var riktigt ärlig så finns det, förutom det anarkistiska ”lev livet”-patoset, inte så mycket sympatiskt med filmens rollfigurer. Men vad gör det när varje scen är en komisk triumf som har härmats fler gånger än vad John Belushis ikoniska rollfigur Blutarsky har druckit öl. Här finns ingen moral och inga hämningar, endast en festkänsla uppskruvad till 11 som det inte går att värja sig mot.
1. Nördarna kommer! (Jeff Kanew, 1984)
Om "Deltagänget" är den mest populära collegefilmen så är "Nördarna kommer!" den bästa. På många sätt så är den ett direkt svar på "Deltagängets" oblyga hyllning av den chosefria och egoistiska slacker-alfahannen. Här är det nördarna som är hjältarna, de som gillar att studera och inte är så bra på varken sprit eller socialt umgänge med tjejer. När nördarna avisas av Alpha House, en lite douchigare variant av ”fraternityn” i Animal House, så bildar de en egen studentförening för att bräcka sportfånarna som inte vill ha med dem att göra.
På vägen mot den avslutande kampen, i ett skolmästerskap, så får vi följa vårt gäng av outsiders när de skapar kontakter med både svarta och kvinnliga studentföreningar, på detta sätt diskuterar filmen, subtilt, saker som rasism och feminism (även om det ska bekännas att den också innehåller tidstypisk sexism) och lyfter fram gemenskapen i kampen mot översittare och de som vill bestämma vad som är normen för en lyckad människa. "Nördarna kommer!" hjälpte t.ex. mig, när jag blev retad genom att visa att det är okej, till och med superbra, att vara annorlunda. Så här 30 år senare, när var och varannan film och tv-serie innehåller coola nördkaraktärer, så är det svårt att förstå hur mycket en film med nördar som huvudprotagonister och hjältar, som vinner för att de är som de är och inte för att de förvandlas till dom andra, betydde när den kom.
Läs också:
Topp 10: Hämndfilmer
Topp 10: Feelbad-filmer
Topp 10: Mardrömsskådisarna
Martin Memet Könick
