Topp 5: David E. Kelleys bästa serier

Han har ju varit med ett tag nu, vår käre David E. Kelley, och har under åren samlat på sig ett rätt så gediget CV. Bland hans produktioner hittas allt från "L.A. Law" ("Lagens Änglar") till "Ally McBeal". Hans senaste alster hette "The Crazy Ones" vilken var en komediserie med Sarah Michelle Gellar och de numer avlidne Robin Williams, detta var nu tre år sedan. 

Nu är han dock tillbaka och detta med Amazons dramathriller "Goliath". I och med att vi snackar om just David E. Kelley kan vi nog räkna med en hel del besök i rättegångssalar även denna gång. Arbetstiteln på serien var under en längre tid "Trial", bara en sådan sak. 

"Goliath" lär dock bli en något mörkare produktion än serier som "Ally McBeal" och "The Crazy Ones". I rollerna finns bland andra Billy Bob Thornton, Maria Bello, Molly Parker samt William Hurt och premiär blir det alltså redan imorgon - 14 oktober - på Amazon, där hela säsongen på tio avsnitt släpps i ett nafs.

Men nu nog om detta, nu ska vi istället ta oss en titt på Kelleys tidigare produktioner. Vilka har egentligen varit de bästa? Så här tycker jag; 

5. Chicago Hope (1994-1999)

Egentligen har jag aldrig varit så mycket för just läkardraman och sjukhusserier, sanningen är att de står mig lite upp i halsen. Men ifall jag måste välja en riktigt bra så blir det utan tvekan "Chicago Hope". Detta också mycket tack vare Kelleys originella, personliga och härliga stil.

Det är något speciellt med denne herres författande, man känner direkt igen en David E. Kelley-produktion och "Chicago Hope" var inte något undantag. Härliga och egendomliga karaktärer, småkufiska sidoberättelser och en välriktad kritik till Amerikas sjukvård gör att "Chicago Hope" skänkes en värdig listplacering.

Från sjukhus, kirurger och läkare till skolor, lärare och elever. David E. Kelley må ofta förknippas med advokater och rättegångar, men då man väl blickar tillbaka inser man ganska snart att denne herre haft bra många fler strängar på sin lyra. "Boston Public" var en av 00-talets absolut största succéserier. Lärarna och eleverna på Winslow High trollband inte endast stora delar av USA, serien gick förbaskat bra även här hemma i Sverige. 

Återigen bjussade Kelley på ett helt fantastiskt galleri av färgstarka, för att inte säga småflippade, karaktärer och inte minst på ytterligare ett sylvasst författande. Samhällskritiken var även i denna rätt tydlig, precis som sjukvården fick sig ett par kängor i "Chicago Hope" fick skolväsendet sig ett par rejäla käftsmällar i "Boston Public". 

Wow, nu börjar jag verkligen känna att jag tagit a trip down memory lane, nostalgin gör sig sannerligen påmind då man kommer fram till en serie som "Picket Fences".

Serien kretsade kring livet och människorna i en liten udda amerikansk småstad. Orten hette Rome och föreställdes vara belägen någonstans i Wisconsin. Jag vet inte ifall så många av er där ute minns den här gamla pärlan? Alla är ju inte lika lastgamla som undertecknad. Jag minns den dock, mellan åren 1992-1996 satt jag som klistrad då "Picket Fences" sändes. Under denna tid såg jag långt ifrån så mycket på tv-serier som jag gör idag, men "Picket Fences" var liksom ett måste. 

Detta var en av Kelleys absolut första serier vilket i sig också gjorde att det hela kändes relativt nytt och nästan främmande. "Picket Fences" stack verkligen ut med sina färgstarka karaktärer och egendomliga berättelser. Serien blev också mycket riktigt rikligt belönad, hela 27 gånger blev den Emmy nominerad och den knep imponerande nog 14 stycken. Nästan så jag nu blev sugen på att se om denna, det var ju evigheter sedan sist!

Så har vi äntligen kommit till Kelleys absoluta högborg, nämligen bland advokater, åtalare och rättegångssalar; rättsväsendet! Till skillnad mot megasuccén "Ally McBeal" (som faktiskt inte riktigt föll mig i smaken) möts vi i "The Practice" av en mycket mörkare och allvarligare ton. Detta är förmodligen Kelleys mest "seriösa" serie och den fungerade riktigt bra. Detta sväljer man med hull och hår, speciellt om man som jag är svag för just rättegångsproduktioner. 

I vanliga fall föredrar jag, som ni alla säkert redan vet, följetongsserier. Då det gäller just "The Practice" tycker jag dock att det här med fristående avsnitt fungerade alldeles lysande. Dessutom vävde serien in en hel drös med röda trådar mellan avsnitten så det blev ändå i slutändan en slags följetång. "The Practice" blev för övrigt en ganska populär serie vilken tilldelades hela åtta säsonger (plus en spinoff). I och med detta är alltså "The Practice" Kelleys mest långlivade serie so far. 

1. Boston Legal (2004-2008)

Ifall man 2004 drabbades av en plötslig "The Practice"-abstinens då serien avslutades kunde man lyckligtvis genast hoppa på spinoffen "Boston Legal". 

Det är sannerligen inte varje gång en spinoff blir lyckad och det är än mer sällan den till och med lyckas slå sitt original. "Boston Legal" var dock en av dessa rara ärtor. Trots att tonen blev ljusare och mer skämtsam i "Boston Legal" så fungerade det alldeles utmärkt. Faktum är att den nog inte hade blivit så pass vass, stöddig och underhållande ifall man valt den mer seriösare tonen som "The Practice" ofta hade. Med detta sagt var dock inte "Boston Legal" någon oseriös serie, tvärtom, det fanns en massa väl genomtänkt, för att inte säga genialt, skrivet material i "Boston Legal". 

Karaktärerna var dessutom härligt over-the-top, fast de gick liksom aldrig över gränsen. En alldeles förträfflig balansgång mellan det jordnära och det absurda.  En stor eloge ska även ges till skådespelarna, i "Boston Public" var James Spader och den evigt unge William Shatner verkligen i sitt esse. Det slog onekligen gnistor kring denna makalösa duos kemi, en ren njutning att se. En värdig list-etta? Absolut, David E. Kelleys penna har aldrig varit vassare!

Detta var alltså mina fem favoriter tagit ur Kelleys CV, utanför hamnade bland andra serier som "Monday Mornings", "The Crazy Ones", "Harry's Law" samt "Ally McBeal". 

Ifall nu Kelleys kommande "Goliath" lyckas plocka en placering på en framtida lista återstår att se. Alla tummar är dock hållna för en riktigt gedigen comeback!