De 5 bästa Super Mario-spelen genom tiderna

Med den färska utannonseringen av Super Mario Run i åtanke tänkte jag dela med mig av en högst personlig lista. Nämligen mina fem favoritspel med Mario i, någonsin. Men oj, oj, oj, vad svårt! Det finns så många bra Mario-spel därute att det känns nästintill omöjligt att ranka dem inbördes, men nu har jag i alla fall gjort ett försök. Så på vilka grunder vilar listan nedan? Dels övergripande kvalitet, såklart, men också känslan i spelet när det först släpptes. Det kanske kan förklara varför "Super Mario 64" är med, men inte "Super Mario Galaxy" till exempel. Första stegen i en 3D-värld smäller helt enkelt högre första gången man tar dem än trettioförsta gången. Nog gafflat, här är mina 5 favoritspel med Mario i, rankat från 5 till 1.

Första gången Nintendo lät sina figurer slåss mot varandra i ett renodlat fightingspel var i 1999 års Super Smash Bros., och även om det också var en riktig höjdare så dröjde det ytterligare 15 år innan de förfinat konceptet till perfektion. Super Smash Bros. Wii U är så snortight och innehållsrikt att jag tror att jag hade varit fullt lycklig med att leva på en öde ö med 3 kompisar och spelet i åtminstone 15 år, utan att börja längta hem. 

Riktiga Mario-snobbar hävdar att föregångaren, Super Mario Kart till SNES, är bättre. Men de har fel. Det var här som allting föll på plats, och jag minns än idag hur jag med hjärtat bultande i kroppen gled in över mållinjen på Rainbow Road i 150 kubik-klassen för första gången. Att jag än idag, 20 år senare, kan sitta och prova fuskvägar några hundra gånger i rad som jag letat fram via gryniga YouTube-filmer säger något om vilken prestige det fortfarande innebär att vara gängets obeveklige Mario Kart 64-kung. En känsla de nyare spelen i serien (Mario Kart 8, exempelvis) bara kan drömma om att framkalla. Dessutom är Battle-läget fenomenalt.  

Det här var svårt. Inte att Super Mario World 2: Yoshi's Island skulle vara med på listan (det var självklart), utan snarare om det är bättre eller sämre än Super Mario World. Tillslut landar jag ändå i att föregångaren nog är snäppet vassare, men det gör ju inte det här till ett sämre spel. Jag tror nog aldrig Nintendo har varit mysigare än vad de är här, med en pastellfärgad värld som ser ut att vara målad med kritor, och ett långt och varierat äventyr. Sorgligt nog känns Super Mario World 2: Yoshi's Island lite förbisett av den stora massan, vilket troligtvis har att göra med hur sent i SNES:ens livstid spelet släpptes. Ett perfekt Ballerinakex-spel, om ni fattar vad jag menar.

"You are a super player!!" står det när man klarat alla de avslutande banorna i Special World i "Super Mario World". Och nog känner man sig som en sådan, alltid. Man kan nämligen inte klara dem utan att bemästra specialtekniker, som exempelvis att flyga med kappan genom svintrånga och insta-dödliga passager. Att spelet dessutom är lika estetiskt tilltalande idag som det var när det släpptes gör inte saken sämre. Men världens näst bästa Mario-spel rår ändå inte på...

Såklart. Shigeru Miyamoto hade fått idén till ett tredimensionellt Mario-spel redan fem år tidigare, under utvecklingen av SNES-titeln Star Fox, och när Super Mario 64 väl släpptes i juni år 1996 (i Japan, i Europa dröjde det nästan ett år till) hyllades det snabbt som fullständigt revolutionerande. Det jag personligen minns bäst är nog ändå de små sakerna. De små detaljerna som på något sätt lyckats forma ens barndom. Som att klättra upp i ett av träden utanför slottet precis i början. Eller att springa i den långa olycksbådande trappan upp till sista banan; Bowser in the Sky. Eller att surfa på ett skal på Tiny-Huge Island. Eller att rycka i Marios mustasch i spelmenyn. Eller att tävla mot pingvinen ner för isbanan på Cool, Cool Mountain. Eller att för första gången se den ständigt filmande Lakitu i spegeln. Och det här är bara ett axplock av alla de minnen Super Mario 64, världens bästa Mario-spel, stått för.