“Vi ses igen om 25 år”. Laura Palmers ord till Agent Cooper för ganska exakt… 25 år sedan. Det lika oväntade som välkomna beskedet att “Twin Peaks” återvänder till TV-rutan nästa år har fått fansen att jubla.
Ett kvarts sekel kan dock sätta sina spår på minnet, så det är hög tid att återbesöka de två första säsongerna av serien som spelade i en helt egen liga. Skulle du inte ha något minne alls av serien? Hakuna matata; nedanstående sammanfattning är allt du behöver för att vara up to speed.
Så häll upp en förbannat god kopp kaffe; det är dags för en djupdykning i "Twin Peaks" märkliga universum. Kommer du ut på andra sidan är du mer än redo för nästa säsong.
Spoiler spoiler! 17-åriga Laura Palmer är död.
Twin Peaks lika delar oskuldsfulla som populära baldrottning har mördats. I första avsnittet också, pang och bom. En händelse mycket av serien kommer att kretsa kring och upptakten till något som kommer att visa sig vara en ohyggligt snårig och alltmer märklig historia. Den pittoreska småstaden i nordvästra USA sörjer som tusan men har invånarna verkligen så rent mjöl i påsen som de vill ge sken av? Eh, nej. Inte en enda jävel har rent mjöl i påsen. Men låt oss återkomma till det. Först och främst är det bäst att kalla in förstärkning då den lokala sheriffen Harry S. Trumans föräldrar högst troligt även är syskon. Bered en väg för…
Dale Cooper: myspolis extraordinär och kaffefantast.
Med okonventionella utredningsmetoder och en mystisk ”Diane” som han dikterar till finns det ingen bättre lämpad inom FBI för att lösa Lauras mord. Drömtydning, spiritism eller gammal hederlig intuition; inga metoder är Cooper främmande i jakten på mördaren. Lauras mord tar hårt på pappa Leland Palmer men hans sammanbrott är inte det enda som händer efter hennes död. Dale Coopers utredning visar att fröken Palmer levde ett dubbelliv. Hon hade en affär med den fräna bikern James Hurley bakom ryggen på sin pojkvän Bobby Briggs. Samtidigt prostituerade hon sig själv med hjälp av lastbilschaffisen Leo Johnson och knarklangaren/hallicken (superkombo!) Jacques Renault. Toppa detta med ett gött kokainmissbruk och en ny bild av Laura börjar framträda. Satan i gatan.... Undrar vad resten av staden pysslar med?
Oki doki… Lauras psykiatriker Jacoby dyker upp i storyn.
Spännande kille. Lauras bästa vän Donna Hayward blir i samma veva ihop med James Hurley och påbörjar en utredning i sann Scooby Doo-anda kring den märkliga Dr. Jacoby. Det visar sig att han varit besatt av Laura men är oskyldig till hennes mord. Gott så långt. Lauras kusin Maddy Ferguson, ohyggligt lik Laura förutom hårfärgen, hjälper även till på ett hörn. I samma veva bränner den rika affärsmannen Benjamin Horne ner stadens sågverk för att kunna köpa marken billigt. Pyroman-Ben har även en dotter, Audrey, som blir kär i agent Cooper och svansar efter honom i ett försök att vara till hjälp. På tal om det; vad sysslar Dale Cooper med då?
Ok, Dale drömmer om BOB.
Eller ja, han drömmer från början om den enarmade MIKE som berättar för Dale att BOB har mördat Laura Palmer. BOB är, precis som MIKE, ett demoniskt väsen som kan besitta människokroppar. Cooper nöjer sig dock inte med crazy-faktorn i den drömmen utan…
…fortsätter med en dröm där han tjugofem år äldre hänger med Laura och en dvärg i röd kostym.
“The man from another place” presenterar sig som Lauras kusin, pratar i creepy baklängeskod och avslutar sessionen med lite dans. Samtidigt viskar Laura något i Coopers öra. Kul dröm och som lök på laxen leder den Cooper och gänget till Philip Gerard. Han visar sig påpassligt nog vara den enarmade mannen från drömmen. Skiten börjar verkligen träffa fläkten när det visar sig att Gerard även känner en man som heter Bob. Genom några fler led med seriöst krystad deduktionsteknik kläcker Dale att det i förlängningen måste vara Jacques Renault som är mördaren. Renault skadas vid det följande arresteringsförsöket och mördas senare på sjukhuset av... Leland Palmer. Uj uj uj. Cooper återvänder till sitt hotellrum efter en lyckad kväll enbart för att mötas av en kula avfyrad av en maskerad man. Säsong 1 av "Twin Peaks" slutar där och då med en cliffhanger deluxe. Hoppas att hela serien inte slutar så öppet…
Aj, aj, det där ser inte bra ut.
Lite lullig av kulorna i magen får Cooper en vision där en jätte dyker upp och poängterar tre saker: "There is a man in a smiling bag", "The owls are not what they seem" och "Without chemicals, he points”. If you say so Mr. Giant… Därefter tipsar han Dale om att han behöver läkarvård. Bra där.
Som tur är kryar agent Cooper på sig och ger sig ut på demonjakt.
Han har nämligen fått reda på att Philip Gerard är besatt av demonen MIKE. Denne MIKE brukade även hänga med BOB; en lite mindre kraftfull praktikant-demon. Det visar sig att BOB har besuttit en av Twin Peaks invånare under flera årtionden. Samtidigt hittas Laura Palmers hemliga dagbok där hon beskriver hur BOB, en vän till familjen förgripit sig på henne som barn. Cooper drar ännu en dålig slutsats om att mördaren måste var Benjamin Horne. Stackars Ben får även skulden för mordet på Lauras kusin Maddy, som dör i samma veva. Cooper anar, trots sin tidigare slutsats, oråd och fortsätter utredningen. Genom ännu en vision (heureka!) visar det sig att det är Leland Palmer som BOB har tagit i besittning. BOB freakar loss och tvingar Leland att begå självmord men först efter att ha erkänt ett antal smaskiga mord. Slutet gott, allting gott? Nästan men det är dags att lägga i en växel till.
Lagom till att Dale Cooper skall lämna Twin Peaks dyker hans före detta kollega och mentor Windom Earle upp för att jävlas.
På den gamla goda tiden hade Cooper en affär med Earles fru. Earle mördade frugan och försökte även ta kål på Cooper men blev till slut inlåst på hispan. Windom Earle sätter igång ett skojsigt parti schack med Dale, där förlorade pjäser representerar människoliv. Cooper är dock en sann multitaskare och gräver, samtidigt som han spelar schack, fram att det finns två märkliga stugor i Twin Peaks skogar; “the white lodge och the black lodge”. Stugorna motsvarar portaler till himlen respektive helvetet eller något i den stilen. Som sig bör hör BOB, jätten och dvärgen hemma i någon av stugorna. Men för i helvete, nu börjar det väl spåra lite väl mycket...
Eller inte.
I den slutliga uppgörelsen har Cooper förföljt Windom Earle till “the black lodge” efter att den sistnämnde kidnappat Dales nya brallis Annie (hur hinner Cooper med allt?). I stugan är hela det goa gänget samlat; dvärgen, jätten, Laura Palmers spöke och BOB. Dale springer även på ett gäng dubbelgångare av personer som tidigare dött; bland andra Maddy och Leland Palmer. Till slut hittar Cooper Earle som tvingar honom att byta sin själ mot att Annie får överleva. Sagt och gjort; Earle dödar Dale. Men…. tadah! BOB gör entré, sur över Earles dåliga stil och spolar tillbaka tiden för att därefter roffa åt sig Earles själ. Cooper lever igen men blir därefter jagad genom Twin Peaks skogar av BOB samt en dubbelgångare av sig själv. Han och Annie irrar omkring i skogen och hittas dagar senare av sheriff Truman. Väl tillbaka på hotellet meddelar Cooper att han behöver borsta tänderna (makes sense) och stänger in sig på toaletten. Därefter bjuds vi på detta:
Japp, BOB bor nu i Cooper, eller i Coopers dubbelgångare eller i min grannes katt, vad vet jag….
Och snart, efter en tjugofem år lång cliffhanger får vi nästa år veta hur det hela slutar. Kanske. Det beror nog mycket på vilket humör Herr Lynch är på. Peppen är hur som helst fanimej stor.
