Få skådespelare är så uppskattade och hånade på samma gång. Å ena sidan är han en Oscarsvinnare som samarbetat med regissörer som bröderna Coen, Oliver Stone och Martin Scorsese. Å andra sidan har oräkneliga kalkoner på samvetet och en förmåga att spela över så pass att flertal gifs och memes skapats i hans ära. Vad gick fel?
Det började trots allt rätt bra. Det skadar inte att vara brorson till den store Francis Ford Coppola och därmed landa en roll i dennes ”Rumble Fish”. Därefter har han bevisat sig kunna hantera såväl komedi i filmer som Oscarsvinnaren ”Mångalen” och kultrullen ”Arizona Junior” samt mer dramatiska karaktärer som i Alan Parkers ”Birdy” och David Lynchs ”Wild at Heart”.
Men även tidigt anades Cages ökända överspel i filmer som ”Peggy Sue gifte sig” och ”Vampire’s Kiss”. Han har själv döpt sin annorlunda spelstil till ”nouveau shamanic” och har flera gånger gått extrema längder i metodskådespel, som exempelvis dra ut två tänder utan bedövning eller gå runt fem veckor med bandagerat ansikte. Medan kritikerna har varit – och är – många så har beundrare, inklusive Cage själv, kallat hans extrema rollprestationer för ”mega acting”.
Efter en svag första halva av 1990-talet med misslyckade komedier och thrillers så kammade Cage hem filmprisernas filmpris när han mottog en Oscar för rollen alkoholiserad författare i ”Farväl Las Vegas”. Lite oväntat följdes vinnarrollen upp av en rad populära actionrökare som höjde Cages stjärnstatus till hittills ouppnådda höjder. Han började varva popcornrullarna med mer kritikervänlig kvalitetsfilm, som ”Adaptation” och ”Lord of War”, där han fick chansen att påminna publiken om sin talang.
Men för varje vinst så drogs en nitlott i form av filmer som varken gick hem hos kritiker eller publik. Det största magplasket kom 2006 i form av ”The Wicker Man”, en remake av kultrysaren ”Dödlig skörd”. Inte nog med att filmen var en katastrof på alla nivåer men Cages insats var en ett sådant horribelt överspel att det resulterade i en rad Youtube-parodier och en ordentlig spik i kistan på hans karriär.
Därefter kom den nästan lika katastrofala ”Ghost Rider” som i sin tur följdes upp av oräkneliga kalkoner. Han gick även i personlig konkurs och tvingades ta praktiskt taget alla roller som erbjöds. Även de filmer med någon slags kvalitet var antingen inom indie-genren (”Joe”) eller när han reducerats till birollsinnehavare (”Kick-Ass”). Få så kända skådespelare har gjort så många – och så många dåliga – filmer på så kort tid. Var Cages tid som filmstjärna helt förbi? Var han en föredetting?
Sedan kom ett litet ljus i tunneln häromåret när han häromåret spelade huvudrollen i indieskräckisen ”Mandy”. Filmen höjdes till skyarna inom genrens kretsar och är den bäst mottagna filmen i hans karriär på över 15 år. Dessutom kom hans okonventionella, smågalna spelstil äntligen till sin rätt i en film med en passande surrealistisk, udda ton. Filmen var visserligen ingen kommersiell succé men att Cage få några av sina bästa recensioner på flera år kändes lovande. Hoppet om en väg tillbaka hade tänts.
Filmstjärnor kommer och går men Nicolas Cages resa är i en klass för sig. Från en Oscar och kioskvältande Hollywood-action via en mängd usla C-filmer till en nyfunnen glöd inom indiegenren. Hans karriär är lika ojämn och oförutsägbar som många av hans rollprestationer. Det är omöjligt att veta vad som sker härnäst. En stor risk finns att han är kvar i B-träsket, vägen tillbaka till affischnamn är lång. Men mirakel kan ske. Se bara vad exempelvis Quentin Tarantino lyckats göra med gamla skådespelarveteraner. Oavsett är Cage ett namn vi inte ger upp än så länge och som tveklöst har flera spännande, framtida insatser att erbjuda.
Nicolas Cage är aktuell med rysaren "Color Out of Space" på Stockholms filmfestival.
Vad tycker du om Nicolas Cage? Suverän eller usel?
