Den här typen av regi och klippning blir allt mer sällsynt i en stressad värld där hastighet och "effektivitet" är det som prioriteras högst, och ibland är det nog ganska lätt att glömma att man kan filma en konversationsscen på andra sätt än fram och tillbaka över axeln på skådespelarna. Hastig klippning mellan flera olika kameravinklar på kort tid blir oundvikligen utmattande till slut, men det verkar man inte riktigt bry sig om. Kolla in klippet nedan och bilda en egen uppfattning om dessa två olika stilar:
Skulle du vilja se mer av den här typen av klippning i modernt filmskapande, eller tycker du att det sänker tempot på ett negativt sätt?