Få tv-serier har haft större inflytande på populärkulturen än ”Twin Peaks”. David Lynch slog sig i början av 90-talet samman med Mark Frost och tillsammans skapade de, i form av ett slags surrealistisk såpopera, ett av tv-historiens absoluta mästerverk.
Men det går knappast att prata om serien utan att nämna Angelo Badalamenti som komponerat dess numera odödliga soundtrack. Ledmotivet ”Falling” med sin omisskännliga basgång, jazziga ”Audrey’s Dance” och poppastischen ”Just You and I” är alla omistliga komponenter i den unika värld som är ”Twin Peaks”.
En låt sticker emellertid ut särskilt, ”Laura’s Theme”, döpt efter tonårsflickan som i första avsnittet hittas mördad. Den består av Badalamentis distinkta kombination av synthstråkar och piano. Melodin svävar mellan monotont illavarslande partier och ett på samma gång melankoliskt och hoppfullt crescendo. Precis som serien själv både lockar och skrämmer Laura’s Theme tittaren, skapar en otäck plats som man av något skäl gång på gång vill återvända till.
Alla som någonsin sett och uppskattat ”Twin Peaks” tycks kunna relatera till detta. Det räcker med några toner av låten för att vi ska kastas tillbaka till den kaffe- och körsbärspajsdoftanade världen där karaktärer som Cooper, Audrey och The Log Lady gör sitt bästa för att inte släppa in den abstrakta ondska (representerad av Bob) som väntar bakom de röda draperierna bland träden.
Det är helt enkelt omöjligt att föreställa sig ”Twin Peaks” utan Angelo Badalamentis musik och det lär förbli ett av film- och tv-historiens tydligaste exempel på hur ett soundtrack kan forma och definiera ett verk.
På YouTube finns en video där Badalamenti beskriver hur det gick till då han, påhejad av Lynch, skrev ”Laura’s Theme” på sitt Fender Rhodes (elpiano). Det endast fyra minuter långa klippet är sannolikt bland det bästa som visats om samarbete i en kreativ process och ger oss en inblick i hur de tillsammans kom att skapa den speciella atmosfär vi förknippar med regissören.
Efter ”Twin Peaks” fortsatte deras samarbete med monumentala filmer som ”Lost Highway” och "Mulholland Drive”. Angelo Badalamenti komponerade förstås mycket annat också, men genom samarbetet med Lynch blev han en av de allra största.
Och kanske gäller även det motsatta – med Badalamentis hjälp fulländade Lynch sitt uttryck som filmskapare. Tillsammans blev de odödliga.
John Flygare
