I veckan avslutades den första säsongen av "The Last of Us" - serien som blivit den största streamingsuccén hittills på HBO Max i Sverige.
Men den har inte passerat helt utan visst missnöje från tittarnas sida. Mot slutet av säsongen blev det betydligt mindre action, våld och "infekterade" - och skaparna bakom serien har sett fansens kritik online. Deras motivering: spel är spel och tv är tv. Det är två olika medium där man presenterar samma historia på olika sätt:
- En del av processen var att reda ut hur man tar källmaterialet, där man ju spelar igenom mycket, och för över det till ett mer passivt medium. Jag vet inte hur många man vanligtvis dödar när man får spela ”The Last of Us” men det är hundratals, helt klart, säger Mazin.
"Det gällde att hitta rätt balans"
- Så ibland fick vi välja: hur ska vi presentera de infekterade? Även om vi fick grönt ljus för en tv-säsong, så visste Neil och jag att vi måste tänka på vad som kan komma sen. Det finns mer ”The Last of Us” på väg. Och det gäller att hitta rätt balans, inte bara från avsnitt till avsnitt men också säsong för säsong. Det är möjligt att det kommer mycket mer infekterade sen, och kanske andra slag?
I första säsongen valde Mazin och Druckmann att fokusera på "kraften i relationerna", och att försöka hitta något betydelsefullt i varje actionscen.
- Det kanske är mindre action än vad folk vill ha, för vi ville inte det skulle kännas ytligt eller upprepande. Du spelar ju inte, du tittar på tv, så det måste vara mer fokuserat.
"Jag kallar dem för zombies hela tiden"
Under en digital presskonferens inför säsongsfinalen, där MovieZine deltog, fick vi höra Neil Druckmann och Craig Mazin också prata om det förbjudna ordet som aldrig nämns i serien.
- Vi kanske ska prata om hur Craig förbjöd z-ordet på inspelningen?, säger Druckmann skämtsamt.
- Det gjorde jag inte! Jag kallar dem för zombies hela tiden. Jag vet inte vad alla pratar om. Vi säger zombies jämt. För att det är kul, svarar Craig.
Craig Mazin om hur de olika regissörerna har valts ut
Sju olika regissörer delade på ansvaret på de totalt nio avsnitten i säsong ett. Craig Mazin och Neil Druckmann regisserade varsitt, och svensk-iranske Ali Abbasi ("Holy Spider", "Gräns") fick ta hand om de två avslutande avsnitten.
Att casta rätt regissör är inte så annorlunda från att hitta rätt skådis till varje roll, berättar Mazin:
- Vanligtvis följer vi samma känsla som i ”Chernobyl”, där vi bara använde en regissör - Johan Renck. Men när vi valde Johan Renck som regissör letade vi efter någon som inte nödvändigtvis var det förväntade valet. Samma här.
- Till exempel: Jasmila Žbanić, en underbar bosnisk regissör - om ni inte har sett hennes film ”Quo Vadis, Aida” så gör det… Jag tänkte att eftersom hon har växt upp i krigets Sarajevo så skulle hon vilja regissera avsnittet där vi ser Kansas City slitas sönder av ett slags inbördeskrig. Och hon sa ”nej, avsnittet jag vill göra är där allt fungerar. Där Maria har byggt upp ett fungerande samhälle i en värld där nästan ingenting fungerar.” Där fanns hennes hjärta. När du brinner för något, då ger du allt.
Neil Druckmann om varför andra tv-spelsfilmatiseringar har misslyckats
- Jag tycker inte att vi är det enda lyckade speladaptionen. Nu kanske man kan sortera in dem i olika fack. Vi har gjort en mer trogen adaption, säger Druckmann.
- Men jag tror ofta att adaptioner inte fungerar av några olika anledningar. Och den som försöker upprepa vad ”The Last of Us” gjorde kan misslyckas av andra anledningar. Den här processen funkade för vår specifika historia. Det funkar inte alltid att hålla sig så nära spelet som vi har gjort.
- Men den största anledningen till att filmerna så ofta misslyckats förr, är att filmskaparna inte känner till källmaterialet så väl. De älskar inte så som vi älskar det. Och man känner det som tittare. Själen finns inte där. De ytliga detaljerna är inte vad spelarna vill se. De vill ha samma upplevelse, samma känsla när de tittar. Och det är därför så många serier eller filmer floppar. De får med de ytliga detaljerna men missar något på djupet.
Druckmann och Craig om inspirationerna bakom "The Last of Us"
Neil Druckmann nämner Cormac McCarthys postapokalyptiska roman ”Vägen” och dramathrillern ”Children of Men” som två inspirationer bakom spelet och serien.
- De handlar om intressanta karaktärer vi kan känna igen oss i, under en stor press. Och om kärleken mellan dem. ”Road to Perdition” är en annan inspiration, en annan historia om att skydda det oskyldiga barnet in i det bittra slutet.
Craig Mazin tillägger:
- Jag har sagt det ofta, jag är inte ett stort fan av zombiegenren. Jag är inte den som kastar mig över nästa postapokalyptiska film. Men ”Children of Men” fick mig att tappa hakan. Samma sak när jag läste ”Vägen” och när jag spelade ”The Last of Us”. Alla de tre centrerar kring en enda relation. Och det älskar jag. Handlingen är inte det viktigaste. Handlingen är där för att pröva relationerna och se vad som händer.
