Veckans avsnitt av "The Last of Us" är bättre än spelet

I det tredje avsnittet av "The Last of Us" på HBO Max fick vi stifta bekantskap med karaktären Bill (spelad av Nick Offerman, känd från "Parks and Recreation"), som de som spelat spelet vet har en något annorlunda roll i spelet än i tv-serien.

 

Personligen tycker jag faktiskt att tv-seriens tolkning av händelseförloppet och karaktären är betydligt bättre än i spelet, mycket på grund av att tv-formatet har andra förutsättningar att berätta en historia på, som låter det hela få mer utrymme på ett sätt som helt enkelt inte hade fungerat lika bra i spelform.

 

I spelet träffar Joel och Ellie den härjade överlevaren under sin resa genom det postapokalyptiska USA i hopp om att han ska kunna ge dem en fungerande bil. Vi får veta att Joel känner honom sedan tidigare och att han haft en partner kallad Frank som dött, vilket delvis förmedlas genom ett brev du som spelare kan hitta.

 

 

Till slut ber Bill våra huvudpersoner att dra från hans stad, samtidigt som han och Joel kommer överens om att de inte längre är skyldiga varandra något mer. Därefter får vi aldrig mer se honom igen och får heller inte veta något mer om hans öde.

 

Partiet i spelet är helt klart effektivt och vi får utan tvekan lära känna den både härjade men sårbara överlevaren rätt djupt, även om det mest känns som en transportsträcka av många för våra hjältar.

 

Tv-serien "The Last of Us" gör något ganska annorlunda med karaktären, samtidigt som det ändå känns troget förlagan, fast på ett enligt mig mycket snyggare sätt.

 

Det tredje avsnittet av tv-serien kretsar mer eller mindre helt och hållet om Bills erfarenhet av katastrofen, från att den började till att Joel och Ellie är på väg att träffa honom.

 

 

Här får vi följa Bill och hans möte med sitt livs kärlek, Frank (spelad av Murray Bartlett, känd från "White Lotus"), från att en bedjande överlevare bjudspå middag tills att de båda dör - åldrade och nöjda med livet de haft med varandra. Det hela är helt enkelt ett mästerverk när det gäller romantik på tv-skärmen, snyggt berättat under ungefär en timme. Det visar även på ett bra sätt att det finns ljus i den mörka värld som "The Last of Us" målar upp.

 

En annan detalj är att det inte går att undgå att Bill är homosexuell i den här tolkningen, då det hela är ett väldigt romantiskt avsnitt. I tv-serien antyds det att Bill är det, men det är tillräckligt otydligt för att de mest homofobiska spelarna ska kunna tolka det på sitt sätt, då "partner" kan ha flera betydelser.

 

I spelet hade den här versionen antingen fått berättats i en alldeles för lång mellansekvens som troligtvis hade känts alldeles för bortkopplad från handlingens annars tydliga fokus på Joel och Ellie, eller genom att läsa ett av de många brev du kan hitta under resans gång.

 

 

När spelets och tv-seriens regissör Neil Druckmann sa att tv-serien kommer att följa handlingen från det första spelet men att vissa händelser kommer "avvika kraftigt", var min första tanke att det mest skulle göras för sakens skull, så att de som spelat skulle få en möjlighet att bli överraskade.

 

Som jag skrev i min recension av "The Last of Us", tycker jag dock att de ändringar som finns oftast är till det bättre och utnyttjar tv-formatet på bästa sätt, på sätt som spelet aldrig kunde. Här får sidoberättelser, karaktärer och relationer det utrymmet det förtjänar. Druckmann har även sagt att de bara valde att ändra detaljer om de tyckte att det skulle vara till berättelsens fördel.

 

Avsnittet om Bill är ett tydligt exempel på det, då det tar ett koncept från förlagan, fördjupar det och förvandlar det till något alldeles extra som jag tror kommer att bli ihågkommet som ett av årets bästa tv-händelser.