Jag är en del av den lilla skara människor som föredrar den småskaliga, råa och återhållsamma ”The Terminator” framför den mer påkostade och bombastiska ”Terminator 2”. Vi är inte många, men vi finns.
Det gör dock inte ”T2” till en mindre fenomenal film, eller försvagar det faktum att det är en av de bästa och mest inflytelserika actionfilmerna genom tiderna. Allt stämmer i den. Det briljanta draget att vända Schwarzeneggers T-800 från ond till god, den flytande metallen, Linda Hamiltons svettigt intensiva prestation, den tidlösa dynamiken mellan den oövervinneliga maskinen och den sårbara pojken utan fadersfigur, den balanserade humorn och den maxade finalen. Den går att se hur många gånger som helst och tappar inte det minsta i kvalitet mellan gångerna, snarare tvärtom.
Därför var det för mig en självklarhet att ta chansen att beskåda världspremiären av den purfärska 3D-versionen av filmen – som James Cameron har pillat med sedan den framgångsrika releasen av ”Titanic 3D” – på årets upplaga av Berlin filmfestival. Jag hade aldrig tidigare fått möjlighet att se ”T2” på en bioduk och minns ”Titanic 3D” som en av mina finaste biostunder i livet, så biljetten sålde sig själv.
Dessutom var det väldigt lockande att Cameron själv skulle dyka upp på videolänk efter visningen och berätta om arbetet med filmen.
Biografen Zoo Palast i Berlin.
När jag väl kom till Zoo Palast – en passande maffig ”state of the art”-biograf i västra Berlin – var stämningen i salongen på topp och det kändes i luften att förväntningarna var oerhört höga. Lyckligtvis nog infriades de på alla sätt och vis.
3D-arbetet i filmen är helt fläckfritt och adderar snarare än subtraherar från upplevelsen (vilket är ovanligt) och jag har aldrig tidigare njutit så mycket av grov misshandel av trumhinnorna. Ljudet i salongen var så pass högt och välkalibrerat att tryckvågen från varje explosion och avfyrad shotgun satte bröstkorgen i gungning, precis som det ska vara. Särskilt i scener som bärgningsbil vs. motocross-jakten eller inbrottet på Cyberdyne blir det tydligt att det är så här den här filmen ska ses, i en riktigt fet biosalong med ett gäng inbitna Terminator-fans som applåderar när Arnold droppar sina mest ikoniska repliker.
Stämningen var kort sagt magisk, helt enkelt, och så fortsatte det även när eftertexterna hade rullat klart och James Cameron uppenbarade sig på bioduken, live från Los Angeles. Den rungande applåden han fick satte direkt tonen för det drygt 20 minuter långa samtalet med en av Berlin filmfestivals moderatorer som befann sig på scen. Först fick Cameron chansen att beskriva hur hans kärlek för 3D-formatet växte fram under 90-talet och sedan vidare till hur just ”T2” blev hans nästa konverteringsprojekt.
– Jag tycker att den håller riktigt bra och att den ligger rätt i tiden, med tanke på vad som händer med övervakning, krigsföring med drönare och liknande. Det finns en växande rädsla för den typen av intelligens. Dessutom blev restaureringen och konverteringen av "Titanic" väldigt framgångsrik, så jag förstod den processen bättre.
Jim Cameron på duken.
Cameron fick givetvis också den oundvikliga frågan om han kommer regissera någon ny film i Terminator-serien framöver, då rättigheterna år 2019 faller tillbaka till honom själv.
– Det är en komplex fråga det där. Skydance har rättigheterna nu och det var de som gjorde den senaste filmen, "Terminator Genisys". Jag har inlett tidiga diskussioner med dem, för varför vänta till 2019 om vi inte måste, varför inte sätta igång direkt?
- Jag kommer inte kunna regissera dock för jag ska göra fyra "Avatar"-uppföljare direkt efter varandra. Vi har redan skrivit dem och vi har satt igång med förberedelserna. Det betyder inte att jag inte kan vara kreativt involverad i Terminator. Förhoppningsvis kan vi få liv i det igen. Den större frågan är hur vi ska göra det lika relevant, nytt och innovativt för 2000-talet som de två första filmerna var för 25-30 år sedan.
När moderatorn sedan föreslog att Cameron borde hoppa in i Terminator-sagan som regissör år 2029 – ett väldigt viktigt år i mytologin då det är året då John Connor sätter Kyle Reese i tidsmaskinen – när alla Avatar-uppföljare är klara började han skratta.
– Det blir perfekt. Jag kommer dyka upp med min käpp och syrgastank och skrika "action" med "Terminator 14".
Edward Furlong och Arnold Schwarzenegger i "Terminator 2".
En annan väldigt intressant aspekt som kom upp under frågestunden var ifall Cameron hade passat på att ändra något särskilt i filmen nu när han fick chansen. Hans svar förde direkt mina tankar till George Lucas och hans ständiga korrigerande av filmerna i "Star Wars"-serien.
– Vi ändrade ingenting inom filmen, vi putsade till färgerna lite bara och 3D-konverterade. Jag tror att man lätt hamnar i en farlig spiral av revisionism om man försöker rätta till sina misstag, var skulle det sluta? Jag tror att publiken ser filmen med tidens förutsättningar i tanken och jag tycker inte att "Terminator 2" bör bedömas utifrån dagens standard inom specialeffekter, utan utifrån den standard som rådde när den producerades. Med det sagt tycker jag dock att den håller riktigt bra.
- Det fanns en sak som vi rättade till, som jag alltid hade stört mig på. När bärgningsbilen landar på botten av dräneringskanalen faller framrutan av, vilket man glasklart kan se. Sen i nästa bildruta är den intakt igen, så det sa jag åt teamet att fixa till. Det var för min skull.
Cameron fick också en fråga från en Facebook-användare som funderade kring vad det faktiskt är som gör att "Terminator 2" har fått sin höga status och landar bland så många personers favoritfilmer.
– Vi ställer själva den frågan ibland och kanske har den någon sorts klassisk status, folk minns den väldigt positivt. Kanske känner vissa också att tematiken i filmen fortfarande är relevant. Vi ser Arnold i sitt esse, Linda Hamilton i sitt esse och en hel del nya visuella idéer för sin tid. Så jag tror att det minnet finns kvar, att folk satt i en biosalong och överväldigades av upplevelsen. Kanske finns det en sorts ihållande känsla av något coolt. Jag vet inte riktigt, det är svårt att sätta fingret på varför en film stannar i allmänhetens medvetande.
Arnold Schwarzenegger i finalen av "Terminator 2".
Innan han sa hej då till oss i publiken och återgick till sina förberedelser inför sina fyra "Avatar"-uppföljare passade han på att öppna upp för möjligheten till fler 3D-uppgraderingar av hans filmer framöver.
– Jag skulle vilja konvertera alla mina filmer. Jag hade älskat att se "Aliens" eller "The Abyss" i det formatet. Allt handlar om ekonomi i slutändan. "Titanic 3D"-releasen var väldigt framgångsrik, vi drog in drygt 440 miljoner dollar med det 3D-släppet. Så om vi får ihop någon rimlig summa pengar med "T2" nu också och vi börjar känna oss självsäkra kanske vi kan börja titta på de andra filmerna också, om vi tror att det finns en marknad för det. Men om det bara handlar om fåfänga, då kommer jag inte göra det.
Tänk er att få se "Aliens" i det här formatet och med den här typen av tillputsning, wow. Den härliga tanken fick bli avslutningen på en helt förtrollande kväll.
Tyck till! Vilken av James Camerons filmer skulle du helst vilja se 3D-konverteras framöver?
