MovieZine korar de 5 bästa Super Mario-spelen genom tiderna

Det är få saker inom nördkultur som är så mysigt och nostalgiskt som Mario och hans vänner. Det är fascinerande hur fler spel konstant utvecklas och släpps, och hur spelen lyckas locka både hängivna äldre fans och nya yngre spelare.

 

Tidigare i veckan släpptes den efterlängtade filmen, som tyvärr fick ett ljummet betyg av oss på MovieZine, läs recensionen här. Men det är ingen vits att hänga läpp för det! Häng med oss på en resa där vi tar en titt på de fem bästa Mario-spelen genom tiderna och varför just de har lyckats hålla kvar sig så länge.

 

Läs även: Vår spelredaktör Anders Eklöfs tankar om den nya Super Mario-filmen

 

 

 

Spelet som ordentligt etablerade och satte förevigt Mario på kartan i spelvärlden. Samma sak kan sägas om det första "Super Mario Bros", men det tredje spelet i serien tog ett stort kliv framåt på alla sätt och vis. "Super Mario Bros. 3" omstrukturerade spelet från grunden, kryddade det visuella och adderade mer varierade banor och ny spelmekanik. 

 

Svårighetsgraden är precis där den ska vara, inte för enkelt men inte heller så svårt att man vill ge upp. När det pratas om Mario, tänker de flesta på Mario i sin tvättbjörns-kostym med det ikoniska fladderljudet i bakgrunden när det piskas med svansen i luften. Många retrospel kräver sammanhang för att de ska vara värda att spela om idag, men "Super Mario Bros. 3" är bra precis som det är. Det står än idag starkt som ett av världens bästa tv-spel någonsin.

 

 

 

Nostalgiskt kaos i modern miljö. När "New Super Mario Bros. Wii" kom bjöd det på möjligheten att spela upp till fyra spelare tillsammans. Jag är nog inte ensam när jag säger att mer fokus stundtals låg på att sabotera för medspelare än på att samarbeta. Det blir många skratt och glada minnen med detta spel, och den extra charmiga grafiken är ett stort plus, utan att det blir för löjligt.

 

"New Super Mario Bros. Wii" var inte bara fint och färglatt att se på, det bjöd även på många gamla minnen och hintar från förr. Med många, kanske för många, speltimmar i detta spel, så skakar jag aldrig av mig känslan att detta spel skapades med oss äldre retrospelare i åtanke, för "New Super Mario Bros. Wii" träffar mitt i prick genom att ge både en bra spelupplevelse och ett plattformsäventyr vänner kan samlas kring.

 

 

 

Vad vore Mario utan Yoshi? Denna charmiga och mångsidiga dinosauriefigur har stöttat Mario genom många år och i olika spel. I "Super Mario World" får vi för första gången lära känna Yoshi och alla hans finurliga egenskaper. Yoshi äter ett rött skal och sprutar eld. Yoshi äter blått skal och flyger högt upp i himlen där gömda skatter gömmer sig. Sakta men säkert tar sig Mario tillsammans med Yoshi, eller utan, runt om i kartan och betar av bana efter bana.

 

Super Mario World är roligt, energirikt och förmodligen det Mario-spel jag spelat igenom flest gånger i mitt liv. Varje värld har sin karakteristiska stil med tillhörande fiender och miljöer. Något extra positivt är att spelet upplevs som längre än andra, då det tar några sittningar att få alla 100% gjort.

 

 

 

Spelet som fick de mest hårdhudade spelarna att gråta av frustration. Aldrig har ett spel varit så intressant och irriterande på samma gång. Det märks att produktionen av gick lite väl fort  "Super Mario Sunshine", många spelmoment är inte helt genomtänkta och viss mekanik är inte riktigt på plats. Överlag saknas den oklanderliga polishen som vi så starkt förknippar med Super Mario. Men varför är detta spel så tilldragande trots sina skavanker?

 

Ett annorlunda upplägg, med en något annorlunda bakgrundshistoria och ett annorlunda spelsätt, med vattensprutande kanon som främsta vapen, ger ett spel som känns nyskapande och riktigt roligt, trots alla tillkortakommanden. Det blir lite klumpigt ibland, särskilt med spelets bonuspusselbanor, som i sin tur kräver en helt egen separat analytisk text... Trots detta så går jag alltid tillbaka till "Super Mario Sunshine", och inte nog med det, jag drar med mig spelvänner, föreslår spelkvällar där vi samlas för att spela (och plågas) tillsammans.

 

Spelet omtalas ofta som det svåraste Mario-spelet genom tiderna. Men, i slutändan klarar man alltid hindrena, även om det kräver ett par försök, och det är kanske det som är så belönande, och det fantastiska med idén bakom "Super Mario Sunshine".

 

 

 

Mario-spelet som till stor del var anledningen till varför jag beslöt mig att köpa ett Nintendo Wii. Super Mario blir science fiction Mario! Vi beger oss ut i rymden i 3D format och upptäcker nya planeter och världar, som inte är så olika det vi vanligtvis ser. Det är nytt samtidigt som det är mysigt och bekant. "Super Mario Galaxy" blev en sensation när det kom och det enda negativa jag själv kan anmärka på är att det ibland blir åksjuka-varning när Mario springer upp och ner och runt planeter som snurrar åt alla håll på skärmen.

 

Jag ser på "Super Mario Galaxy" som det önskvärda barnet till "Super Mario 64" och "Super Mario Sunshine". Det efterlängtade barnet som gav oss allt vi hade längtat efter. Spännande och innovativa interaktioner med Wii-kontrollen, som att till exempel «vispa» runt med kontrollen för att slå bort fiender, gav en spelupplevelse som inget annat Mario-spel förr. Förutom att vara ett roligt spel mekaniskt, så är även "Super Mario Galaxy" oerhört vackert att se på. De visuella detaljerna faller perfekt, och varje ny planetvärld och dess gravitation bjuder på ett helt eget äventyr.

 

 

 

Många andra Mario-spel är definitivt också värda att lyftas, men det som står ut mest av alla måste vara uppföljaren till "Super Mario World", även om den narrativt sätt är ett fristående spel som ger oss bakgrundshistorien till vänskapen mellan Mario och Yoshi.

 

En ond figur försöker kidnappa bäbis-Mario och bäbis-Luigi när de är påväg med storken till sina föräldrar, men misslyckas. Mario faller ner från himlen och landar på Yoshis hemmaö. Den nyvunna gröna vännen beslutar att hjälpa Mario hitta hem igen, tillsammans med hela Yoshi-samhället av färglada dinosaurier

 

Ja, spelet har Mario i titeln, men i detta spel är inte Mario så handlingskraftig då han bara är ett spädbarn, och Yoshi måste vara den aktiva parten som möter alla faror som kommer i ekipagets väg. Med sin snabba tunga som kan manipulera objekt, och sina färgglada ägg som kan skjutas iväg, gav "Yoshi’s Island" oss ett unikt spel som också banade vägen för Yoshis framtida solokarriär inom spelvärlden.

 

 

Spelet var när det kom nytt, fräscht och nytänkande, det har en underbar palett av färger och visuellt spektakulär detaljrikedom. Flera roliga spelinslag finns, som att Yoshi förvandlas till helikopter, bil eller mullvad. Ägg måste skjutas hej vilt till höger och vänster för att döda fiender och komma åt skatter. När "Super Mario World: Yoshi’s Island 2" kom togs det emot av blandade åsikter. Jag vet att många spelare hade svårt för att komma in i spelet, men när de väl gjorde det kunde de inte hålla sig borta.

 

Det är imponerande att ett såpass fristående spel lyckats klamra sig fast i Mario-spelserien under så lång tid. Med sin oerhört snygga detaljrikedom, annorlunda musik och spännande banor, gör detta spelet revolutionerande för sin tid. Så vad väntar du på, gå och spela det nu!

 

 

Alla Mario-spel har på sitt egna sätt lämnat avtryck och den ikoniska Mario och hans vänner, och fiender, kommer för alltid vara en del av spelvärlden. För den som vill djupdyka ner i Nintendos historia kan jag varmt rekommendera boken "8 Bitar – Historien om Nintendo Entertainment System". Där får man bland annat läsa om den komplicerade historen bakom skapandet av "Super Mario Bros. 2" och hur Nintendo etablerades i Europa och Sverige, och mycket mer.