”Vikings”-skaparen lovar en säsong av förödande händelser

”Vikings” är äntligen tillbaka! Och ska man tro seriens skapare och manusförfattare, storvikingen själv - Michael Hirst - blir det den mest känslosamma säsongen hittills med några av de bästa avsnitten vi sett. Säljsnack eller sanning? Bedöm själv; det första avsnittet släpptes igår.

Den 64-årige britten har gjort sig en karriär inom historiska draman. Han skrev manus till "Elizabeth" som blev något av ett internationellt genombrott för Cate Blanchett år 1998. Han har även skapat tv-serierna "The Tudors" och "Camelot", innan fokus hamnade på vikingar. Och han skriver alla avsnitten själv.

För några veckor sen fick jag möjligheten att besöka ”Vikings”-studion på Irland, där Hirst själv guidade genom inspelningen och berättade om den nya säsongen. Här är godbitarna.

- Det är en säsong av betydelsefulla, förödande händelser. Det är helt klart den största och mest känslomässiga säsongen vi gjort. Det är väldigt svårt för mig att prata om utan att ge några spoilers, så betydelsefullt och förödande är det. Den går på djupet med många relationer. Det blir en del rätt extraordinära slag med, men i grunden är det en väldigt känslomässig resa.

- Lagertha har skaffat sig en kvinnlig älskare, och varför inte? Hennes relationer med män har ju inte fungerat. Så det blir en intressant utveckling för henne. Alla våra karaktärer har en gigantisk resa framför sig. Björn lyckas äntligen att komma iväg till Medelhavet. Jag vet inte vad jag kan berätta mer, men jag lovar att när ni tittar på serien kommer ni inse hur episkt det är. 

- Det är första gången som vi spelar in 20 avsnitt. Vi skulle vanligtvis ha varit klara i oktober, men förra året spelade vi in alla storslagna händelser över vintern. Det snöar inte mycket här, men det regnar en hel del. Så förutom att scenerna är väldigt dramatiska så filmades de i regn. När man är i de irländska bergen med 2000 statister, och det regnar hela dagarna, är det verkligen en syn. Men vad som händer är att det ser verkligare ut. När det är mörkt och brutalt så är det bra för serien - men väldigt tufft för produktionen. Men jag är väldigt nöjd med resultatet. Jag tycker att vi har överträffat oss själva igen.

- Den här säsongen finns det två avsnitt som är det bästa jag någonsin har skrivit. Det är, tror jag, avsnitt 4 och 5.

- Två av mina favoritkaraktärer är Ragnar och Kung Ecbert. Jag älskar dem verkligen. De är väldigt olika skådespelare. Linus Roache kommer från en engelsk, dramatisk bakgrund. Han har Shakespeare i sig. Han lämnade det ett tag för en spirituell resa, men han kom tillbaka till skådespeleriet och ”Vikings” blev det första han gjorde. Han är helt fantastisk.

- Travis (Fimmel) är mycket mer självlärd. Han har inte gjort lika mycket, men han har en otrolig närvaro. Han fångar den ledare jag ville se. Jag ville inte se en högljudd, brutal och korkad viking. Jag ville se en introvert, tankfull vikingaledare. De skandinaver jag känner till är inte högljudda människor, jag ser dem som mer introverta. Jag har fått möjligheten att föra ihop de två karaktärerna igen, och resultatet blev två av de bästa avsnitt jag någonsin har skrivit.

- Jag gillar att smyga in små citat från andra epoker. Jag citerade till exempel T.S. Eliots ”Fyra kvartetter”. T.S. Eliot är en av mina och Linus favoritpoeter, så han lånade en replik om tid. Eliot säger: ”Kanske är dåtiden och framtiden båda fångade i nutiden”. Det tror jag på. Jag tror på tiden som något kontinuerligt. Jag tror inte på att det fanns en historisk tid, och sen en annan period. Allt är historia, även vi. 

- Så när Linus säger dessa ord, tänkte jag ”Nu hamnar jag i trubbel, en medeltida kung citerar en 1900-talspoet”. Men ingen märkte det! 

- Det finns många universitetsstudier runt om i världen som handlar om hur vi använder oss av utdöda språk. Vi har återupplivat fem döda språk: som anglosaxiska, fornnordiska, och förra säsongen fornfrankiska, ett språk som inte har hörts eller talats på hundratals år. Det tycker alla akademiker är väldigt spännande.

- En sak är att aldrig tro på det som andra berättar. Ju mer jag läser på om vikingarna desto mer inser jag att vi har fått höra en hel del propaganda. Det mesta är skrivet av kristna präster och munkar, de enda som kunde skriva. Det är svårt för mig ibland att avkoda. 

- Men även om karaktärerna är klädda i sina dräkter, så vill jag visa att deras tankar, det som är viktigt för dem, är samma saker som är viktiga och relevanta för oss idag. Ta Lagertha till exempel, som lever i en våldsam relation. Det är inte enbart ett historiskt problem, det är ett modernt problem. Jag tror att genom att skriva om gamla historiska händelser och gamla människor så skriver jag egentligen om mig själv och om modern tid.

- Vikingarna har alltid varit ”de andra”. De har alltid varit den mörka kraften, de som plundrar och super och inte bryr sig om något. Så har de alltid framställts i konst och på film. Det är en mycket framgångsrik klyscha. Så ja, jag har försökt plocka isär den klyschan utan att undvika sanningen; att de var rätt fantastiska krigare.

- Var de än åkte hade de begränsade resurser. De hade bara ett visst antal skepp de kunde ta med sig, och ett fåtal krigare. De kom ju från små länder. Vad händer när de anländer till Frankrike eller England, stora länder? De visste inte vad de skulle vänta sig. De antog att det skulle finnas stora arméer. Hur hanterar man det? Man vill skapa sig ett rykte. Man kommer med sina fem båtar och alla tänker ”Oh fuck. Vi flyr!” 

- Vikingarna kunde inte riskera att förlora många män i slag. De måste vara väldigt försiktiga. Så om någon erbjöd dem pengar för att ge sig av, var de nöjda. På så sätt var de väldigt framgångsrika. Men allt hängde på att historierna som spreds var att de var tuffa och omöjliga att överinna. De skapade denna väldigt medvetna mytologi. 

- Eftersom mycket av serien skulle utspela sig just i Skandinavien, krävdes det mycket research för att få det att se så autentiskt ut som vi kunde. När det kommer till exteriörer så skickade vi ett kamerateam till Norge. De gjorde vad vi kallar för ”wild shooting”. de filmade fjordar, vattenfall och snötäckta berg, som vi kan klippa in i det irländska landskapet. För här snöar det ju inte lika mycket, och det ser inte alltid ut som Norge.

- Men den här säsongen behövde vi andra miljöer. Vi kunde inte längre luras och låtsas att Irland kan vara var som helst. Så vi åkte till Island och Medelhavet. Men när man bygger kulisser så kan man styra det, man kan bygga vad man vill. Filmskapande är ju magi.