Nocturnal Animals 2016
Synopsis
En konsthandlare i Los Angeles får en roman skickad till sig, skriven av exmaken som hon inte haft kontakt med på åratal. Boken är tillägnad henne. I takt med berättelsen inser hon att boken är en hämndaktion från en man som hon inte alltid behandlat så väl. Hon tvingas omvärdera många av de val hon gjort, och på köpet väcker hon till liv känslor som för länge sedan försvunnit.
Info
Originaltitel
Nocturnal Animals
Biopremiär
18 november 2016
DVD-premiär
22 maj 2017
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
United International Pictures
Åldersgräns
15 år
Längd
Berättarkonst i sitt esse
Modeskaparen Tom Fords andra långfilm är en stilstudie i bildskönt och berörande obehag. En kriminalhistoria som från början till slut är suggestiv och väldigt spännande, men också mellan raderna riktigt tankeväckande. ”Nocturnal Animals” är en fantastisk film att både ses och kännas.
Regissören och manusförfattaren Tom Ford är en sann bildkonstnär, något han redan i sin tidigare karriär som modeskapare visat prov på och vilket han ännu mera i sin första film ”A Single man” verkligen befäste. I och med ”Nocturnal Animals” slår han alla eventuella tvivlare på näsan och visar att han verkligen är en filmregissör värd namnet. Vi får bara hoppas att det inte dröjer tio år igen till hans nästa film.
”Nocturnal Animals” är egentligen en film uppdelad i tre skildringar. Alla berättar förvisso mer eller mindre samma historia som handlar om kärlek och hämnd, fast på helt olika sätt.
Vår protagonist och huvudperson är Susan, en rik men olycklig galleriägare som en dag får ett paket hem. Det är från hennes exmake Edward. Han har skrivit en bok som Susan börjar läsa. Det som sedan utspelas är dels en sandig kriminalhistoria som är intrigen i boken och dels hennes minnen som den fiktiva historien väcker från förr. Allt sammantaget får såklart konsekvenser i hennes liv idag och hon blir förfärat varse om att boken eventuellt kan vara en metafor för vad som komma skall.
Amy Adams spelar huvudpersonen Susan och även om hon är väldigt olik mig och jag egentligen inte alls känner igen karaktären, så är Adams naturlighet så påtaglig att jag i hennes gestaltning ändå kan finna drag som återfinns också i mig. Jake Gyllenhaal spelar Susans känslige exman Edward i tillbakablickarna, men han övertygar minst lika starkt även i rollen som den desperate familjefadern som råkar ut för fruktansvärda händelser i den uppdiktade delen av filmen. Aaron Taylor-Johnson är också han grym. Bokstavligen. Han spelar ett äckel av sällan skådat slag och jag känner en nästan plågsamt fysisk vämjelse mot hans karaktär.
Filmen är en uppvisning i vad visuell, men också känslomässig skönhet faktiskt är. Fast inte hela vägen kanske den vi är vana att se. Snarare visar dessa emellanåt subtilt provocerande rörliga bilder upp en skönhet som på samma gång skrämmer och utmanar sina åskådare, samt uppfordrar dem att tänja på sina egna gränser och titta utanför dessa, fast också sig själv för att hitta sin egen sanning.
Det är inte första gången jag ser en historia som utspelas i en historia såhär, men det är nog första gången allt flyter så otroligt behagligt samman. Detta är berättarkonst i sitt esse och jag njuter mig fram i den lätt skruvade dramaturgin som ändå aldrig förlorar sitt grepp om mig eller min fattningsförmåga. En del i filmen känns influerat av David Lynch och vissa scener har tydliga drag av mystiken och den dunkla stämningen vi älskade redan i ”Twin Peaks”, ”Lost Highway” och sedan ”Mullholland Drive”. Den går verkligen innanför skinnet på en istället för att bara kittla ytan och handlar, förutom kärlek och hämnd, om att vara sann mot sig själv, att bli den man är istället för att fortsätta vara den man av omgivningens förväntningar råkat bli.
”Nocturnal Animals” är en film som egentligen inte bör förklaras för ingående i förväg. Den ska ses, kännas och förnimmas med samtliga sinnen öppna av nyfikenhet - detta dessutom på stor duk för bästa upplevelsen, utan avbrott av mobilsurf eller annat. Jag känner att slutet möjligen är något abrupt och hade gärna velat fortsätta ett tag till i biomörkret, samtidigt som det skruvade lätt hade kunnat skruvas till ännu lite till. Men samtidigt är det hela vägen väldigt spännande, stundvis riktigt obehagligt, men till sist ändå optimistiskt. Kanhända just för att det i de sista sekunderna ges utrymme för en egen tolkning och jag väljer att tolka det så. Hur tolkar du?
| 13 september 2016 14:15 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (3)
Puh… vad ska jag börja? Några adjektiv som beskriver filmen är: platt, tunn, fantasilös, långsam, ogenomtänkt och allt annat än spännande.
Efter ett horribelt överdrivet intro där några överviktiga damer dansar får vi träffa Susan (Amy Adams) som lever ett nytt lyxigt liv som chef för ett konstgalleri (ett kliché yrke som ingen normal människa har) tillsammans med sin otrogne man, vars funktion i filmen är noll. Damernas dans har inget som helst med handlingen att göra utan ska bara understryka den kvasikonstnärliga bubbla Susan lever i som chef för galleriet ihop med hennes fåniga ytliga kollegor.
En dag får hon ett manus till en bok av ex-pojkvännen Edward (Jake Gyllenhaal) som hon börjar läsa. Bokens handling blir således den betydande delen av filmen, som är brutal men helt poänglös.
Filmens handling hoppar sedan mellan nutid, bokens handling, dåtid när Susan och Edward dejtade, till intetsägande scener från hennes jobb på galleriet. Upplägget med en handling i handlingen känns varken fräsch eller nyskapande och lyckas bara utrota all form av spänning, eftersom det bara är en bok. Tvärtom är hoppen mellan bok, nutid och dåtid mycket tröttande. Speciellt när scenerna klipps ihop i korta sekvenser efter varandra.
Alla karaktärer är lätt att glömma utom Michael Shannon som spelar en cancersjuk polis, men hans karaktär försvinner utan närmare förklaring i slutet av filmen ihop med det torftiga slutet på boken.
Den obegripligt krystade kopplingen mellan boken, Susans och Edwards förhållande 20 år tidigare och hennes nya lyxiga liv blir aldrig vare sig tydlig eller intressant pga alla utdragna ”konstnärliga” scener som när Susan duschar, ligger i sängen och ”minns” eller läser boken i soffan i lyxiga huset. Trots att filmen är relativt kort känns det som en evighet innan slutet (eller snarare frånvaron av ett) kommer. Ingenstans knyts någon säck ihop. Inga slutsatser dras. Ingen budskap eller insikt infinner sig. Bara ett platt, dumt och fantasilöst slut helt utan poäng som understryker filmens totala misslyckande.
Än en gång har jag låtit mig luras av goda recensioner, lovord och höga betyg på IMDb och kan bara konstatera att hyllade filmer nästan alltid är fullständigt överreklamerade.
Lyd ett gott råd: läs de 1-stjärninga recensionerna på IMDb INNAN ni ser filmen vilket jag aldrig gjorde.
Betyget blir en svag 1/5
Hade hoppats mycket på denna. Har varit på min "att se lista" länge. Välgjort som få, men jag är inte gjord för denna typen av film hur mycket jag än älskar Jake Gyllenhaal
WOW, varje gång jag tror att jag har min topp 3 för 2016 dyker det alltid upp en ny sista minuten på året som slår sockorna av en!!! Detta mästerverk är en av dem som trycker ner mina nuvarande topplista och med all rätt tar plats på andra platsen!
En mörk, sexig, rå thriller där olika stories flyter samman i kärlek, svek och hämnd! Utan att avslöja för mycket, för man måste få uppleva den själv, men introt är ett av det mest chockerande och fascinerande jag sett på länge, så snyggt gjort samtidigt som det är skrämmande.
Sen fortsätter filmen till att vi får lära känna våran protagonist Susan en rik galleriägare som utåt sett har allt på det torra men som alltid finns det sprickor i alla fasader, en dag får hon ett paket med ett manus från sin exmake och vi följer henne hur hon dras in i storyn samtidigt som den spelas upp framför oss, så sjukt snyggt gjord och jag bara älskar andningen, färgerna, stämningen ALLT!!! En riktigt Angela film, wow sååå nöjd, även om slutet är lite väl abrupt, men men man kan inte få allt.,
Rollbesättningen?!!! WOW Michael Shannon är på två filmer av mina topp 3 i år den andra var sci-fi dramat Midnight Special, gillar han, han är grym, han är en doldis, man glömmer bort honom men han har vart med i en massa grymma filmer! Mycket karaktär!!
Sedan har vi Amy Adams som bara blir bättre och mer spännande för varje år och den lysande Jake Gyllenhaal, luktar kanske en Oscar nominering här :)
Missa INTE!!!! Årets doldis höll nästan på att missa den själv, men vilken diamant!!! Betyget blir en stark 4a..
AAAA+
Andra kritiker (4)