He-Man - Universums härskare 1987
Synopsis
He-Man kommer till jorden för att leta efter den nyckel som ger makt över universums alla krafter, men den kosmiska förbrytaren Skeletor har fått samma idé!
Info
Originaltitel
Masters of the Universe
Biopremiär
18 december 1987
DVD-premiär
3 februari 2009
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Sandrew Metronome
Åldersgräns
11 år
Längd
Dolph i barnslig, harmlös serietidningsaction
Dolph Lundgren fick chansen att bli Hollywoods nästa stora actionhjälte efter ”Rocky IV”. Tyvärr var varken han eller filmen om He-Man tillräckligt bra för några större framgångar. Idag underhållande på kultnivå men fortfarande inte någon bra film.
Få - om inga - blågula skådespelare har uppnått sådana machopoäng som när Dolph Lundgren spelade gav Stallone på käften i ”Rocky IV”. Och få har nått samma kultstatus som när han står i hockeyfrilla och medeltida blöjor med överdimensionerat svärd och ropar ”I have the pooooweeeer!” i rollen som He-Man. Är det bra? Knappast, men det kanske inte heller är meningen.
Ivan Drago i all ära men Lundgren är knappast någon stor skådespelare i talangens bemärkelse. Någon som är extra tydligt när han spelar Grayskulls ädla försvarare. Visst, det är inte Shakespeare men när han ska uttala sina lyckligtvis rätt få repliker är det hisnande monotont. Ibland låter det nästan som om stackaren är på väg att somna.
Men Lundgren bör inte ensam beskyllas för floppödet som drabbade filmversionen av den populära serietidningen/leksaken. Till skillnad från ”Conan barbaren”, som är omöjlig att inte jämföra med, så är filmen uppenbarligen mer riktad åt barn. Det innebär visserligen ett högt underhållningsvärde men också tam action, fåniga effekter och barnslig humor.
Oftast känns filmen som en ”Star Wars”-wannabe mer än något annat. Redan i förtexterna med den John Williams-imiterade musiken så anas influenser av George Lucas och så fort skurken Skeletor (en makeup-dränkt Frank Langella) dyker upp så blir det Darth Vader Light för hela slanten. Skeletor är den typen av skurk som är genomond men välformulerad och inkluderar storyns utveckling i sina repliker så att publiken hänger med.
Snart hamnar He-Man och hans vänner i människornas moderna värld och det blir en sådan där lustig kulturkrock. Som när den här typen av films oundvikliga komiska dvärg-sidekick pratar med en ko, eller lite senare dyker upp i kvinnokläder för att liva upp en tråkig dialogscen. Gänget möter även ett mänskligt tonårspar som självklart lyckas strula till det.
Paret spelas av en ung Courteney Cox och Robert Duncan McNeill (känd för ”Star Trek”-fans från ”Voyager”-serien). Hon är den söta tjejen som är bra på att skrika, springa och bli så pass rädd att hon inte kan gå själv. Han är den träige pojkvännen som försvarar sig mot skurkar genom att kasta hamburgarförpackningar på dem och i en scen helt omotiverat ljuger för en polis.
När dessa figurer inte tar upp allt för mycket filmtid så dyker snart skurkarna upp. Och vilka skurkar! Skeletons hejdukar (förutom de anonyma, svartklädda Stormtroopers-kopiorna) ser ut som muppar som nekats inträde till TV-programmet ”Face Off” och med namn som Blade och The Beastman. De slåss om någon mojäng man kan resa i tiden med och det skjuts mycket laser.
Där har du filmen i ett nötskal. Blond, muskulös actionhjälte skjuter laser på skurkar i fånig makeup. Det är harmlöst barnsligt och lagom underhållande men knappast lika vasst som dagens mer välgenomtänkta superhjälte/serietidningsfilmer. Och visst är det kul att se Dolphan spela en av de mest amerikanska seriefigurerna i en påkostad 80-talsfilm. Men mer än just kul är det knappast.
| 15 januari 2017 10:00 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (1)
En rätt charmig film från 80talets senare hälft, när 80talet faktiskt var mer 80tal än någonsin. Jag minns att jag gick och såg den på bio och blev enormt besviken över att den mestadels utspelades på jorden. Nångång på 2000talet köpte jag filmen på DVD men den hade inte åldrats bra alls.
Men när jag streamar den idag 2021 så har nånting hänt, filmen är bättre än den någonsin har varit. Det har vi Frank Langella som den utsökt skurkige Skeletor att tacka för, även Billy Barty som Gwildor och Meg Fosters Evil-Lyn bidrar till charmen.
3/5
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu