Downton Abbey 2019
Synopsis
Filmversion av den klassiska tv-serien om familjen Crawley, rika ägare till det edwardianska lantgodset Downton Abbey på den engelska landsbygden i början av 1900-talet. Denna gång blir de överraskade av ett storslaget, kungligt besök och får hantera utmaningarna som följer med det.
Info
Originaltitel
Downton Abbey
Biopremiär
13 september 2019
DVD-premiär
3 februari 2020
Digitalpremiär
20 januari 2020
Språk
Engelska
Land
Storbritannien
Distributör
Universal Pictures
Åldersgräns
Barntillåten
Längd
Vad är väl en bal på slottet? Nästan alldeles underbar
Butlers, lakejer, kammarjungfrur, betjänter, grevar och markiser – titlarna i Downton Abbey tycks nästan oändlig och fler tillkommer naturligtvis i filmen, då ingen mindre än kungaparet kommer för att besöka aristokraterna Crawley. Storslaget, stilfullt och sentimentalt avslut väntar.
En oväntad hunger efter ett överklassglamouröst melodrama stillades då ”Downton Abbey” debuterade på tv för snart 10 år sedan. Skaparna väckte till liv en närmst sagoaktig värld fylld med nyputsade silverkandelabrar, glansiga sidentyger, skimrande pärlhalsband och äkta mattor större än en genomsnittlig lägenhet. Allt på sexig brittiska dessutom.
Den blev snabbt hyllad för sin gestaltning av aristokratin – och då både för det som sker i godsets överdådiga salonger och i tjänstefolkets smala korridorer. Serien vilar till stora delar på kontrasten mellan arbetarna och adeln, likväl är i princip samtliga karaktärer sympatiska. Privilegierna som Crawleys tillförskansat sig ger emellanåt utlopp för konflikter mellan klasserna, men som helhet är det en feelgood serie som appellerar till den inre romantikern. Och filmen är inget undantag.
Liksom serien syftar den till att behaga, inte bara den märkligt dys/utopiska fantasin om ett kärleksfullt klassamhälle, utan framförallt fansen. De karaktärer som publiken lärt sig älska är tillbaka igen under ett och samma tak och bjuder på ett två timmar långt ”happy ever after”-rus med rojalistiska förtecken. Jag är så hög på all kärlek och lycka efteråt att det tar en stund att landa. Men de fans som saknat ett sockertoppat-marängswissat-o'boydoftande slut lär bli mer än nöjda.
Och direkt efter sockerintaget känner jag mig också tillfredsställd. Lady Violet, Maggie Smith, är i sitt esse och levererar merparten av filmens bästa comic reliefs. ”Sarcasm is the lowest form of wit”, må vara min favoritreplik, eller ”I don't believe in defeat”. Filmen försöker också ta upp aktuella samhällsfrågor utan att tumma på glamouren, vilket är gulligt. Det bjuds på flera snygga shots av godset, en klassisk klänningskris och naturligtvis - en bal på slottet. Filmen är som ett koncentrerat glas jordgubbssaft och följer inte riktigt det långsamma tempo som tv-serien är känd för, men det vägs upp av de gnistrande miljöerna.
Tv-serien är också först och främst ett trevligt nöje, som te med nybakade scones en söndag morgon, men jag minns inte den fullt lika putslustig som filmen. Merparten av gångerna skrattar jag med publiken, men vid framförallt ett tillfälle slår det över för mig och det känns plötsligt som jag tittar på en påkostad remake av ”Morden i Midsomer”. Detta gäller framförallt vissa kameravinklar och klipp mellan scener, men också en del dramatiska vändpunkter som upplevs alltför forcerade.
Med det sagt skiner det verkligen igenom att skådespelarensemblen har haft roligt. De är som om de själva saknat att få vara i sina roller, och den känslan smittar av sig. Sentimentalt blir det - ett eskapistiskt äventyr som för tankarna till barndomens sagor.
| 10 september 2019 01:00 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (1)
Det här var ungefär som en tv-brasa, ni vet en digital eldstad, som sprider lite god stämning. Filmen handlar inte direkt om någonting, utan man följer ett skeende från punkt a till punkt b och den går relativt spikrakt. Det var lite kul att möta karaktärerna igen. Vissa saker känns inte utryckt från resten, som tex en karaktärs homosexuella utsvävningar. Det kändes väldigt krystat och pinsamt. Sen är det ett visst kriminellt inslag som är helt obegripligt och ptja, tramsigt. Som allmän lite smågosig film gör dock filmen sitt jobb. Vet ej om jag kan rekommendera. Men orkar man inte se massa våld och sex så är den här filmen (utöver några pinsamma inslag) helt ok. Gör dock helst något annat med din tid.