The Invisible Man 2020

Det är mitt i natten, men Cecilia (spelad av Elisabeth Moss, mest känd för roller i ”The Handmaid's Tale” och ”Mad Men”) ligger klarvaken. Efter att hon försäkrat sig om att hennes partner Adrian sover smyger hon upp för att hämta den väska hon gömt undan, innan hon springer från hans isolerade, vackra designervilla.

Adrian har under en längre tid kontrollerat hela hennes liv in i minsta detalj, och även när hon lämnat honom känner hon sig inte trygg. Cecilia bor hos sin systers snälla vän James, men vågar inte lämna huset, hon är konstant övertygad om att Adrian när som helst ska hitta henne. Rädslan borde blivit bättre när hon får veta att Adrian begått självmord, men istället börjar märkliga saker hända. Det är som om han hittat ett sätt att fortsätta att tortera henne från graven. Efter ett tag blir Cecilia övertygad om att Adrian lever, att han hittat ett sätt att bli osynlig, och att han är ute efter hämnd. Cecilias närstående däremot börjar på allvar oroa sig för hennes mentala hälsa.

”The Invisible Man” är baserad på science fiction-romanen vid samma namn som skrevs av H.G. Wells år 1897 och hade den svenska titeln ”Den osynlige mannen”. Boken har filmatiserats flera gånger och versionen från 1933 (en del av Universal Classic Monsters) är nog fortfarande den mest kända, vilket är minst sagt imponerande, men det skulle inte förvåna mig om den som läser den här recensionen är mer bekant med Paul Verhoeven-rullen ”Hollow Man” (2000) med Kevin Bacon i huvudrollen. Den har trots allt gått på tv uppskattningsvis en miljard gånger.

”The Invisible Man” från 2020 har väldigt få likheter med originalberättelsen, men känns som en helt rimlig riktning att ta konceptet.

 

Regissör och manusförfattaren Leigh Whannell är ingen främling för skräckfilm. Han har skrivit bland annat de tre första ”Saw”-filmerna och ”Insidious”-filmerna. Han regisserade även ”Insidious: Chapter 3”, och spelade rollen Specs i denna franchise, utöver en mängd andra mindre roller i andra filmer. Denna resumé inger kanske inte ett enormt förtroende för den här sortens psykologiska skräck, men överlag är det klart godkänt.

Elisabeth Moss är förstås utomordentlig som vanligt. En får genuint känslan av att hon är på gränsen till ett verkligt sammanbrott, det är så att jag vill stanna filmen en stund och fråga skådespelerskan om hon är okej. De övriga skådespelarna gör sitt bästa men ingen kan hålla jämna steg med Moss.

De främsta problemen ”The Invisible Man” sker i hur karaktärerna beter sig. Det är ett problem i nästan varenda skräckfilm. Jag bortser automatiskt från vanliga saker som ”karaktären går emot läskigt ljud”, sånt stör mig inte särskilt mycket. Problemen här är att en stor del av filmen kretsar kring hur Cecilias mentala hälsa blir allt sämre, och det känns inte som om någon reagerar naturligt kring det. Även i mer lättsamma ögonblick mellan karaktärerna infinner sig ofta en oavsiktlig stelhet. Mycket av handlingen kretsar kring våld i nära relation, och då framför allt den terror en partner kan utsätta en annan för utan att använda fysiskt våld. Det är ett bra ämne för en skräckfilm som här hanteras med respekt och hänsyn, men att vara aningen mer djupgående hade stärkt filmen. Whannell är nära, men inte riktigt där.

”The Invisible Mans” första och andra akt innehåller mycket nagelbitarspänning. Skräckelementen bygger över de lite stapplande interaktionerna mellan karaktärerna. Jumpscares har med rätta blivit ett hatat inslag i skräckfilm, men ”The Invisible Man” använder dem väldigt effektivt. Vid flera tillfällen ligger kameran stilla över en dörröppning eller en tom möbel på ett sätt som ger brutal hjärtklappning. Men tredje akten är obalanserad; flera scener pågår för länge och när det väl kommer en scen som behöver mer tid går det plötsligt för fort. Dessutom inträffar saker som ser fåniga ut vilket förstör intrycket, och kameraarbetet drar bara uppmärksamheten till det.

Betygsfyran är lite svag, men det är trots allt är "The Invisible Man" en sevärd film. Moss rollpresentation är grym och när spänningen fungerar håller den världsklass. Jag rekommenderar att du inte har popcornen i knät för vid något tillfälle kommer du hoppa till så att du spiller.