Plan 9 From Outer Space 1957

Hur recenserar man världens sämsta film och samtidigt en av de roligaste? "Plan 9 from Outer Space" har flertal gånger utnämnts till filmhistoriens värsta kalkon och det går inte att förneka den bisarra bristen på talang och kvalité. Men samtidigt bör påpekas att den är fantastisk kul på ett sätt som många renodlade komedier inte ens kommer i närheten av.

Historien bakom, som för de flesta bekant skildrades i Tim Burtons "Ed Wood", är kanske mer intressant än själva filmen. Den talanglöse men desto mer ambitiöse regissören Wood kämpade mot alla odds för att få filmen gjord och lyckades få en baptistkyrka att finansiera filmen. De flesta scener är misslyckade engångstagningar fulla av misstag och budgeten är uppenbarligen märkbart låg.

Filmens "stjärnor" består av: skräcklegenden Bela Lugosi som medverkar i några få scener (inspelade för en annan, aldrig färdig film) innan han efter sin död ersattes av regissörens frus kiropraktor (!), väl förtäckt med en mantel; TV-stjärnan Vampira, helt befriad från repliker; wrestlingstjärnan Tor Johnson som grymtande mumlar fram sina repliker; samt en av dåtidens profilstarka namn Gregory Walcott som tyckte filmen var usel och mest gjorde den då han delade kyrka med en av producenterna.

Skådespeleriet är utan undantag obekvämt stelt, frenetiskt överdrivet eller helt icke-existerande och är en av många hejdlöst roliga faktorer med filmen. Som många av ens favoritkomedier så är den full av små detaljer som man kanske upptäcker vid andra eller tredje titten - enda skillnaden är att den här är gjord på fullaste allvar, vilket gör det ännu skojigare. Flygande tefat i fiskelinor, folk som snubblar på scenografin, rymdskepp med duschdraperier som någon går vilse i och inte minst polisen som riktar sin pistol mot sig själv och yttrar klassiska repliken "So he's dead... Murdered... And someone's responsible!".

Kanske är den extra kul om man sett "Ed Wood" och är lite insatt i processen av filmskapandet. Man bör vara något av en filmnörd med förkärlek till gammal, klassisk film för att klara av en svartvit, halvseg B-film av den här typen. Med Woods älskvärda ambition och den oavsiktliga humorn åt sidan så är det egentligen en riktig dålig film. Men det är samtidigt svårt att värja sig för Woods tydliga kärlek som han lagt ner på filmen och den i sig får toppbetyg. Och kom ihåg - den bygger på hemliga vittnesmål! För att citera prologens berättare Criswell: "My friend, can your heart stand the shocking facts of grave robbers from outer space?"