After 2019

Tessa (Josephine Langford) är en duktig flicka som precis börjat collage. Hon har en snäll pojkvän, höga betyg och en bra relation till sin mamma, men är redo att pröva sina vingar. Knappt har hon satt foten på campus innan hon möter Hardin Scott spelad av Hero (ja det är hans riktiga namn) Fiennes (ja han är släkt med Ralph) Tiffin. Hardin har brittisk dialekt och tatueringar, han är sexigt svår, äger mer än en Ramones-tröja och han har läst Jane Austen vilket betyder att han är såå djup. Han har även aggressionsproblem - varför har så många drömkillar aggressionsproblem? Det är inte ett attraktivt drag! Men lyssna på denna revolutionerande plot twist - han är annorlunda när han är med henne… (*paus för skribentens avgrundsvrål*)

“After”, som kallats “Fifty Shades of Grey” för tonåringar, publicerades på sidan Wattpad och har enligt deras uppgift haft 541 MILJONER läsningar. Vad har du uppnått med ditt liv? Det verkar dock som om Wattpad räknar läsningar som visningar per kapitel, och “After” består av drygt 100 kapitel. Det är fortfarande väldigt många visningar, men inte fullt lika bisarrt.

 

“After” började som en fanfiction om Harry Styles, en gång medlem av One Direction och nu soloartist som även hade en roll i hyllade “Dunkirk.” Efter några omskrivningar och namnbyten släpptes "After" i bokform på engelska av förlaget Simon & Schuster, och på svenska publicerades den av Norstedts. Seriens fyra pocketböcker uppgår till 2793 sidor (!), och jag har inte läst en enda av dem - men så vitt jag kan förstå har de åtminstone strömlinjeformat handlingen och gjort Hardin lite snällare i filmversionen.

Filmen kommer precis som boken jämföras med “Fifty Shades of Grey” och jag kan meddela att den fungerar bättre - men det är tamigfan en väldigt låg ribba. Huvudrollerna gör bra ifrån sig i stereotypa roller, de har bra kemi även om dialogen många gånger är pinsam. “After” är en erotiskt laddad berättelse där ljuset alltid är perfekt, där paret umgås i vackra miljöer (en avskild skogstjärn! Ett akvarium! Ett bibliotek efter stängning!) där killen alla vill ha bara är intresserad av dig - jag menar Tessa. Hatten av till den som har stylat rummen och ungdomarnas kläder, det är en värld jag gärna spenderat mer tid i om det inte var för den där jämrans handlingen.

 

Genrens konventioner tynger till slut ner "After" för mycket: killen med problem med att hantera ilska, den duktiga flickans kärlek kan rädda den svåra pojken, melodramat är hela tiden farligt nära, slow motion används så ofta att det blir komiskt, tjejkompisarna väntar bara på möjligheten att få hugga Tessa i ryggen, och så vidare.

Det blir lite abstrakt att diskutera utan att spoilers, men det inträffar under filmens gång fyra svek mellan olika personer.  Det mellan kärleksparet kan jag förstå, det är så det ska vara i såna här filmer - “10 orsaker att hata dig” gjorde den här vändningen bättre och det är vad jag har att säga om saken. Två andra svek introduceras som stora hinder, men efter att ha byggts upp krävs det minimal ansträngning för att lappa ihop det. Det fjärde sveket lämnas bara hängande i luften på ett otillfredställande sätt.

“After” är en rätt kass film, men det beror främst på grundmaterialet. En bättre film försöker klösa sig fram, och jag hade gärna sett vad den här regissören gjort med de här skådespelarna under andra omständigheter - vilket är det snällaste jag kan säga om en film av den här kalibern. Filmen är frustrerande, men kompetent. Det känns som om alla inblandade gjorde sitt bästa med vad de hade att arbeta med. Lyckligtvis är “After” är inte den sortens film som dödar en karriär, jag tror att den kommer att fungera som en språngbräda för regissör Jenny Gage (så okänd att hon inte har en Wikipedia-sida än!) och skådespelarna när de tar sig till andra saker.